FleshEater

Regi: Bill Hinzman, 1988

Medverkande: Bill himself, Leslie Ann Wick, James J. Rutan m.fl.

När jag var liten, eller yngre om man ska vara noga, och befann mig i värsta skräckfilmsträsket kom det en film som hette Zombie Nosh, vilket jag tyckte var ungefär det coolaste namnet jag hört på en film. Antagligen beror det på att jag inte visste vad det betydde men tyckte att det lät läskigt. Nu vet jag att "Nosh" inte betyder något värre än ett snacks, eller liten munsbit. Dessutom heter filmjäveln FleshEater i original när allt kommer till kritan.

Jag blev mängder besviken på filmen när den kom och är ännu mer besviken idag när jag ser Shriek Shows utgåva. Filmen är slarvig, ful och dåligt agerad - minst sagt. Handlar om ett gäng ungdomar som åker rakt in i skogen för litte lattjo-lajban samtidigt som en bonde hittar en gammal kista med ett pentagram och inskriptionen "This evil which will take flesh and blood from thee and turn ye into evil". Själklart trotsar bonden alla rostiga lås och undergångstjafs och öppnar kistan. Dra mig baklänges!! Däri ligger zombien från Night of the Living Dead, Bill Hinzman, och väntar på att smaska i sig lite människokött.

Lite slafsande, huggande och tuttafsande senare slutar man snart bry sig om nånting och önskar att man istället fick gå och läsa sagor för barnen.

Filmen är alltså gjord av Bill Hinzman som var den zombie som dödade Barbaras brorsa Johnny i inledningen av NOTLD och jag önskar innerligen att han hade slutat med sin zombiekarriär där och då. Både det här och den ofantligt risiga 30-årsjubileumsutgåvan av NOTLD gör att man önskar att de döda inte kan återvända alls.

Men det kan de ju....

På återseende

astarot

 

Fredrik

19 juli 2007 23:27

Håddö, tur att man läste din recension, annars hade man väl speedhandlat den bara på Bill´s namn.

http://zombies.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...