Alla inlägg under augusti 2007

Av astarot - 30 augusti 2007 10:37

Så var det dags att träna reaktions- och koordinationsförmågan igen. Den här gången är det odöda katter som utgör en fara för mänskligheten (eller är det kattigheten?). För att ta livet av de små som uppenbarligen är inne på sitt tionde liv måste du skjuta hundar på dem.


I mitt tycke ett riktigt snyggt och lagom underhållande spel som kan förgylla även den mest tråkiga fredagseftermiddag innan man åker hem till barnen och middagen.


Ta hundskjutaren i egna händer och rädda världen från Night of the Zombie Kitties!


På återupplevelse

astarot

ANNONS
Av astarot - 29 augusti 2007 10:22

Om 8 dagar är det premiär för 28 veckor senare så visst passar denna recension ganska bra som benvärmare:


28 dagar senare

Regi: Danny Boyle, 2002

Medverkande: Cillian Murphy, Naomi Harris, Megan Burns m.fl



En grupp djurrättsaktivister bryter sig in på Cambridge Primate Research Center och hittar en massa chimpanser smittade med "Rage"-virsuet, en oerhört smittsam sjukdom som orsakar ohämmat raseri hos de infekterade. Aktivisterna (som nuförtiden kallas terrorister) tror inte ett jota på forskarnas varningar och släpper helt sonika ut djuren från sina trånga plastburar.

På ett sjukhus i London vaknar Jimmy 28 dagar senare upp till en värld berövad dess människor. Allt är öde, ja förutom de blodtörstiga galningar som löper amok så fort de får vittring på levande kött. De infekterade beter sig precis som zombies och är ute efter de levande som vid minsta kontakt själv blir smittade. Jimmy stöter lyckligtvis på ett gäng icke-infekterade och tillsammans beslutar de att fly staden till ett militärt skyddat område.


28 dagar senare är en klassisk postapokalyptisk film som framförallt liknar Romeros zombiefilmer Dawn of the Dead (1978) och Day of the Dead (1985). Precis som i dessa filmer lockar monstret fram det värsta och det bästa hos människan. Det överhängande hotet blir till en arena där de överlevandes reaktioner och känsloliv hamnar i fokus. Det kan handla om att uppskatta det lilla i livet när allt det man trott varit viktigt är borta, till exempel när överlevaren Frank njuter av att se hästar springa fritt.


Men framförallt behandlar filmen människans mörka, egoistiska sidor, här genretroget porträtterat av idiotiska machomän till militärer. Så de riktiga fienderna är kanske inte de av raseri drivna monstren utan människan själv.


Det är riktigt roligt att en så pass respekterad regissör som Boyle regisserar 28 dagar senare. Roligt eftersom det banade väg för fler zombiefilmer men också skoj då det medför att den inte klassas som den typiska skräckfilm det är. För det är liten skillnad på 28 dagar senare och de skräckfilmer som levde ett undergroundsliv på 1980-talet. Det är samma civilisationskritik, samma groteska monster och samma raseri. 28 dagar senare är en riktigt bra blandning av Umberto Lenzis grundidé i Nightmare City och Romeros Day of the Dead som absolut inte får missas.

ANNONS
Av astarot - 28 augusti 2007 09:05

Apropå zombiebäbisar så finns det en sajt helt tillägnad skämt om sådana. Jag är själv ingen skämtare och uppskattar sällan "roliga historier" men måste ändå dra lite på smilbanden åt saker som


"Hur får man en zombiebäbis att sova?

- Hugg huvudet av det, bränn det och sprid dess aska".


eller


"Vad är det som är rött, grått och plaskar?

- En zombiebäbis som leker i en pöl av hjärnor".


Fler skämt kan läsas här.

Inte vet jag, men visst verkar det som att folk har väldigt lite att göra? Eller kan det här vara ett sätt att hantera just det faktum att våra bäbisar och de odöda har så många likheter?


På återseende!

astarot


Av astarot - 26 augusti 2007 12:09

Ja, nu är ju inte det här mitt barn men konceptet är detsamma. Mitt andra barn är nu i sexmånadersåldern och har de två senaste månaderna befunnit sig i värsta zombiestadiet.

Så fort det vankas mat – helst någon annans, till exempel till pappa – höjs armarna framåt och så börjar det grymtas, stånkas och fnysas. Ögonen stirrar rakt framåt och det enda som rör sig i det lilla huvudet är M-A-T!!

 

Den här zombieperioden genomgår nog de flesta bebisar även om vår förstfödde var lite mindre imponerad av just vår mat. Att äta är en så stark drift att allting annat slås ut. Mat är överlevnad, den egna överlevnaden och ingen är väl mer ”egoistisk” än en bäbis? Kanske är det också därför zombiefilmer ständigt drar in familjen i sina berättelser (som när Johnny återvänder i NOTLD eller nu senast pappan i 28 veckor senare) och kanske är det därför genren fungerar så bra.

 

Zombien påminner i många drag om våra egna familjemedlemmar när de är bebisar (eller gamla och gaggiga) och personifierar på så sätt också den egna rädslan för att förvandlas till ett stycke kropp berövad sin identitet.

 

De har våra älskades kroppar men innehållet är vagt och konturlöst.

Deras kroppar är svårkontrollerade, fyllda av exkrementer och allehanda kroppsutsöndringar (ja okej, en bebiskropp är ju ganska söt, om det är ens egen).

De lever för att äta.

De bryr sig föga om andra än sig själv och sitt mål.

 

På återuppvaknande!

astarot

Av astarot - 25 augusti 2007 09:54

Hejsan!

Visst undrar man ibland hur mycket zombiekonst som ligger och skräpar hemma i byrålådorna tillsammans med ofärdiga böcker och risiga noveller från sjuan. Det finns faktiskt ett fönster in i den världen, nämligen zombiedollars.com.


Så sitter du på en massa fina teckningar som resten av världens zombiefantaster skulle kunna ta del av? Då kan du själv skicka dem till just zombiedollars för att bli delaktig i uppbyggnaden av deras lilla nätgalleri.


Det finns en hel del schyssta blider där, varav några skulle sitta fint på min vägg, till exempel den här otroligt snygga och något deprimerade bilden av Mattias Snygg:

parkeringszombie



Eller varför inte göra en fin tapet av denna skapelse av Darren DiLieto:

zombietapet?



Önskar innerligt att jag kunde teckna så jag också fick vara med :(


På återupplevelse!
astarot

Av astarot - 20 augusti 2007 15:21

Kolla in den här killen. Detta är ungefär den snyggaste effekten i


Nightmare City

Regi: Umberto Lenzi, 1980

Medverkande: Hugo Stiglitz, Maria Rosaria Omaggio, Laura Trotter m.fl

Betyg: ungefär


Jag erkänner direkt. Umberto Lenzi är inte direkt någon favorit i det här hushållet även om t.ex Eaten Alive är rätt okej. När det gäller zombiefilmer är Lenzi i alla fall ute på extra lös mark med den här slentrianmässiga actionfilmen.


Ett flygplan landar och snart väller en massa radioaktivt genererade zombies ut och springer runt i stan och orsakar diverse paniker. Det hela är mest bara tröttsamt och när det kommer till attackerande av kvinnor är det så tråkigt att jag nästan vill skratta. Det verkar som att en kvinna bara kan dödas om hon först visar brösten.... (förvisso inget ovanligt under det tidiga 80-talets exploitationvåg, kolla bara på The Boogeyman eller Burial Ground).


Zombierna liknar egentligen inget annat (även om de är ganska lika andra lerinsmorda gelikar i t.ex She Demons) och verkar ha gått kurs i konsten att döda. De använder alla slags tillhyggen de kommer över och kan till och med skulptera lite grann och köra bil.


Trots allt detta, all tråkighet och en etta i betyg finns en nostalgisk ådra i mig som vill tycka om filmen. Det har medfört att jag sett den säker 20 gånger utan att någonsin tycka om den. Kanske nästa gång?


på återseende

astarot


Se den rafflande trailern här (du behöver egentligen inte se mer än så). De här grabbarna är det fart på:

Av astarot - 18 augusti 2007 19:58

Tycker du att det saknas nåt när du beställer från Amazon.com? Jag tycker det och tydligen så tyckte någon annan också det och startade den efterlängtade shoppingsidan Brains4Zombies. Här finns allt för både den erfarne zombien såväl som den nyligen odöde.


Själv har jag beställt en hel del därifrån men tycker att utbudet har blivit sämre med åren. Kanske börjar det bli brist från leverantören? Här är i alla fall ett exemplar jag fått hem tidigare:



Vill du själv börja beställa är det bara att fatta din webbläsare och skriva dig hit.


på återuppvaknande!

astarot

Av astarot - 15 augusti 2007 09:48

Ni vet, när man renoverar eller arbetar med andra roliga saker måste man lyssna på musik. Häromdagen åkte The Crowns album Possessed 13 fram och lades i spelaren. Skivan fick jag i födelsedagspresent av mina bästa vänner Anders & Karin. Jag kramar dem för det.


Jag har egentligen ingen relation till bandet men tycker att de spelar helt okej döds med snygga 80-talsslingor stökandes omkring i bakgrunden. Som så många andra band i genren är även The Crown inspirerade av döden, apokalypsen och monster, vilket till exempel utmynnar i låten Zombiefied på den häringa skivan.




Låten är en av skivans bästa och handlar som ni ser om hur zombifierad man kan känna sig gentemot omvärlden. Magnus Olsfelt som skrivit texten verkar lite deprimerad tycker jag, i sin inre exil....

Kanske inte världens bästa dödsplatta men mycket väl värd att ha i CD-hyllan!


På återhörande!
astarot


Lyssna gärna på låten:

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26
27
28 29 30
31
<<< Augusti 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se