Kolla in den här killen. Detta är ungefär den snyggaste effekten i

Nightmare City

Regi: Umberto Lenzi, 1980

Medverkande: Hugo Stiglitz, Maria Rosaria Omaggio, Laura Trotter m.fl

Betyg: ungefär

Jag erkänner direkt. Umberto Lenzi är inte direkt någon favorit i det här hushållet även om t.ex Eaten Alive är rätt okej. När det gäller zombiefilmer är Lenzi i alla fall ute på extra lös mark med den här slentrianmässiga actionfilmen.

Ett flygplan landar och snart väller en massa radioaktivt genererade zombies ut och springer runt i stan och orsakar diverse paniker. Det hela är mest bara tröttsamt och när det kommer till attackerande av kvinnor är det så tråkigt att jag nästan vill skratta. Det verkar som att en kvinna bara kan dödas om hon först visar brösten.... (förvisso inget ovanligt under det tidiga 80-talets exploitationvåg, kolla bara på The Boogeyman eller Burial Ground).

Zombierna liknar egentligen inget annat (även om de är ganska lika andra lerinsmorda gelikar i t.ex She Demons) och verkar ha gått kurs i konsten att döda. De använder alla slags tillhyggen de kommer över och kan till och med skulptera lite grann och köra bil.

Trots allt detta, all tråkighet och en etta i betyg finns en nostalgisk ådra i mig som vill tycka om filmen. Det har medfört att jag sett den säker 20 gånger utan att någonsin tycka om den. Kanske nästa gång?

på återseende

astarot

Se den rafflande trailern här (du behöver egentligen inte se mer än så). De här grabbarna är det fart på:

 

Fredrik

21 augusti 2007 13:19

Var är det för fel på mig, du ger den en etta och trailern visar på att den är kass och ÄNDÅ vill jag ha den.

http://zombies.blogg.se

 

astarot

21 augusti 2007 15:20

Visst är det konstigt. Jag vill också se den igen och ge den en femma!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...