Alla inlägg under september 2007

Av astarot - 28 september 2007 16:18

Under förproduktion hette den här filmen Zombie och skulle regisseras av Tobe ”Motorsågsmassakern” Hooper. Nu heter den:


Wicked Little Things

Regi: J. S Cardone, 2006

Medverkande: Ben Cross, Lori Heuring, Scout Taylor-Compton m.fl

Betyg: 2, knappt


 

Handlingen är som hämtad från The Beyond eller varför inte svenska spökhusklassikern Besökarna. Mamma med två barn flyttar in i ärvt hus mitt ute i skogen. Bland ortsborna skvallras det om zombiebarn som knatar omkring i mörkret och en galen gammal gubbe smetar blod på dörrarna.


Det låter nästan bra när jag skriver handlingen sådär, men jag försäkrar, det är det inte. Det här är nämligen ett klassiskt fall av vi-kan-inte-bestämma-oss-sjukan. Istället för att köra stenhårt på zombiebarn (som ju omslaget utlovar) hamnar vi betydligt närmare spöken – oavsett om de har köttslig form eller käkar kött på fritiden.


De otäcka barnens mest framträdande drag är nämligen: De är bara ute på natten, de hämnas en gammal oförrätt, de uppvisar viss logik och känslomässig respons, de käkar kött, har familjeband. Det hela påminner mer om någonting man blivit inspirerad av när man sett The Grudge och när man har läst om ghouls, som ju är likätare.


I övrigt har filmens faktiskt snyggt foto och några bra scener. Det som drar ner alltihop rejält är skådespeleriet (Ben Cross har aldrig vart sämre t.ex.) och de überuselt sminkade barnen från Frostmofjället. Jag stör mig ordentligt på de där odödingarna som springer omkring som lekande snorungar. Långt ifrån stapplande smålik alltså.


Gillar du, som jag, onda barn på film se istället saker som Village of the Damned (originalet!), Omen, Ils eller t.o.m Children of the Corn. Det verkar som att nån annan får göra den ultimata barnzombierullen där allt är som i början av nyinspelningen av Dawn of the Dead. Annars gör jag det!


Filmen ingår i en slags serie som utlovar filmer ingen annan vågar visa. Undrar om den där ”ingen annan” är min mormor?



På återseende!


astarot

ANNONS
Av astarot - 27 september 2007 09:07

Men, vad är det här? En klassisk vampyrbok på självaste zombiebloggen!!! Nu tror du att det kanske är ett misstag eller att jag inte kan sära på de odöda gestalterna. Men då kan jag berätta att anledningen till att jag tar upp I Am Legend beror helt på att boken inspirerade George Romero så han gjorde Night of the Living Dead och det märks.


Hur? Det ska jag berätta lite om här.


Handlingen i korta drag: Neville befinner sig under belägring av vampyrer. Hela jorden verkar vara smittad och han håller själv mörkrets makter stången i sitt lilla hus. Mest drivs han av förtvivlan, ångest och en märklig överlevnadsinstinkt.


Är man uppmärksam när man läser boken, och vet om kopplingarna till NOTLD kan man faktiskt kartlägga det mesta i filmen (förutom gruppdynamiken, eftersom Neville är ensam). Några stora drag:


Neville beskriver vampyrerna som att deras drift är deras enda motivation. Den enda raden beskriver ju hur Romero omformade voodoons zombie till den köttätare vi blivit vana att se. Deras enda mål och mening är att äta.


Senare undrar också Neville om vampyren verkligen är så annorlunda, är vampyrens behov verkligen väsensskild från andra djur och människor? Är hans gärningar verkligen värre än den förälder som suger själen ur sitt barn? Är hans gärningar värre än de tillverkare som tjänar pengar på att ge bomber till självmordsbenägna nationalister?

Exakt sådana frågor berör Romero i sin första zombiefilm, som accentueras av de skjutglada zombiejägarna på slutet. (För än tydligare undertext, se Tom Savinis nyinspelning av NOTLD). Det är också uttalat på samma sätt i slutet av boken när vissa vampyrjägare från det nya samhället dödar med glädje i blicken.


Zombiefilmens allra käraste tema är också tydligt i I Am Legend när Neville tänker tillbaka på sin fru ("min egen fru, återvänder för att dricka mitt blod!") men också i samspelet mellan honom och hans bäste vän Ben Cortman som irrar runt hans hus varje natt. Trots att Ben är vampyr och vill ta hans liv har Neville ett ganska starkt band till sin gamla vän. Familje- eller vänskapsrelationer är svåra att utplåna bara för att de har förvandlats, fråga bara Barbara.


Nåjo, boken är också väl värd att läsa UTAN att tänka på Romero för I Am Legend är faktiskt, utan tvekan, en av de bästa SF/skräck-böckerna som finns där ute. Finns billigt lite varstans i den här utgåvan av Orion du ser på bild längst upp.


på återupplevelse!

astarot





ANNONS
Av astarot - 25 september 2007 22:35

Hallå där!

Snart är det helg igen, och varför inte piffa upp fredagsmyset framför Dawn of the Dead eller Nights of Terror med den tvättäkta(?) odöda drinken Zombie.


Ingredienser

8 cl Bacardi Rom

4 cl Bacardi black

4 cl Cointreau

4 cl pressad citron

8 cl apelsinjuice

4 cl pressad lime

4 cl grenadine


Gör sen så här

Skaka ihop allt ovanstående. Häll upp det i ett sånt där högt glas fyllt med krossad is. Stänk Pernod på toppen (eller skit i det) och garnera med citrusfrukter (ju fler desto bättre) och tryck i ett sugrör.

drack en gång en Zombie med florsocker på, och det var ju också smaskens.


Lite mycket saker att ha ståendes hemma kanske, men varför inte starta en Dallas-tradition och samlas kring baren varje eftermiddag?


På åt(er)njutande

astarot

Av astarot - 23 september 2007 16:34

Kom på att Dead-sviten inte är helt genomgången om man inte tar med denna, av Romero förkastade, version av


Night of the Living Dead: 30th anniversary edition

Förvanskat av: John Russo, 1999

medverkande: Bill Hinzman, Judith O'Dea, Duane Jones och annat löst folk, typ Vlad och så...

Betyg: 1


Night of the Living Dead är de moderna zombiefilmernas absoluta klassiker. Filmen satte standarden för kommande alster och förändrade för alltid mytologin kring de vandöda stackarna. Filmen är numer allmängods, eftersom ingen äger rättigheterna, och det leder till att vemsomhelst får göra vadsomhelst med filmen.

1999 bestämde sig John Russo och Bill Hinzman att det var dags för en uppdatering - äntligen skulle filmen få se ut och låta precis som de ville 1968. Ursprungsregissören Romero ville inte ha att göra med projektet och tur var väl det.


Det här är alltså inte originalet utan en variant med nyinspelade scener gjorda 1998, och det är in i helvetet mycket sämre! De nya scenerna innefattar bland annat en galen präst och en utvidgad scen med den första zombien (Bill) på kyrkogården. Desssutom ackompanjeras alltihopa av nyskriven musik, som inte alls passar med filmen, trots att den är specialskriven!!! I grund och botten är det ändå samma historia som originalet, men förstörd.


Originalet är, som ni kanske förstått, en av mina favoritfilmer. Den behandlar psykologiska spänningar hos en grupp människor utsatta för ett fruktansvärt hot. Att det sedan är zombies som utgör hotet gör alltihop fascinerande rysligt. Den klaustrofobiska stämning originalet stoltserar med uteblir nästan helt från denna version. Inklippen med de nya scenerna förstör upplevelsen och förklarar alldeles för mycket för fort. Och är det ingen i teamet som tänkt på att även skådespelare åldras, i detta fall 30 år?!


Romero vägrar alltså kännas vid den här versionen och var inte alls inblandad i produktionen. Om jag var Romero skulle jag vara rasande. Istället för ett smärre mästerverk har filmen förlorat sin själ, ungefär som den parodi de odöda är på sina levande jag.


På återseende!

astarot


Av astarot - 20 september 2007 10:18

Sådärja, nu börjar det likna nåt. Istället för att göra massa krångliga voodooritualer och tillverka zombiepulver efter hemligt recept kan man snart ta den moderna vetenskapen till hjälp!


Kolla in Illustrerad vetenskap nr. 13, där det står såhär:


"Forskare vid Shandonguniversitetet i Kina har berövat duvor deras fria vilja. Med hjälp av några små implantat, som de har opererat in i duvans hjärna och en dator kan forskarna styra i vilken riktning duvan skall flyga.


Implantaten stimulerar olika områden i hjärnan och kan på detta sätt få djuret att flyga upp, ned, till höger eller till vänster. De fjärrstyrda djuren kan till exempel användas som militära spioner, då de utan risk kan förfölja fientliga fartyg. "


Härligt vad? Dr. Butcher M.D here we come! Varför inte ta lite uteliggare, fixa implantat och sätta dem på strategiska ställen - Hey, presto: den moderna zombien är född.


Mer information här.

på återlevande!

astarot

Av astarot - 18 september 2007 15:00

Inte vet jag hur det är med er men i klassiska trashbandet Tankard verkar man mer än lovligt påverkad av zombiefilm. Eller vad säger ni om texten till titelspåret Zombie Attack?


I'm just hanging around tonight, just watching films
I am on the Zombie Trip and brutal things I like

Zombie attack

The film I saw is over now and I leave my home
Brutal Zombies are shouting so hard, is it real or not?

Zombie attack

I wake up, this was a dream, I drink my beer
But then I see a Zombie killin', I know I must die


Man är ju faktiskt hopplöst förlorad om man vid åsynen av en zombie ger upp sådär. Jag hoppas du har lite mer livsgnista.


Är du sugen på att ha introt som ringsignal? Då kan du hämta en liten mp3 här.


annars kan du se lite risigt livematerial från i år där Zombie Attack är tvåa:


Av astarot - 17 september 2007 12:27

I väntan på att någon snäll (eller otrevlig) gör ett spel direkt hämtat ur nyinspelningen av Dawn där man får skjuta på odödingar som liknar alliansen eller Bushadministrationen får man hålla tillgodo med det som finns.


Dawn of the Dead: Zombie Massacre är ett inte helt oävet spel vars främsta fördel är att det är rätt snyggt. Jag gillar speciellt att grafiken är hämtad från fotografier. Snyggt också med dödskallarna som visar hur nära zombien är sin andra död. Några missar tycker jag dock att spelet har: de dör inte fortare för att man skjuter dem i huvudet och hagelbrakaren tycks mig alltför svag - ett skott från nära håll brukar ju räcka mot återlevarna, eller hur?


Tyvärr är spelet också ganska kort och repetetivt men fyller ändå sin funktion för att slå ihjäl ett par minuter.


På returnerande!

astarot

Av astarot - 13 september 2007 19:48

Okej då, lika bra att komplettera sviten:


Day of the Dead

Regi: George A. Romero, 1985

Medverkande: Lori Cardille, Terry Alexander, Richard Liberty m.fl 

Betyg: 4


I denna tredje del av Dead-sagan har det verkligen barkat rätt åt skogen. Det verkar som att det börjar ta slut på människor och hela jorden ”styrs” av de köttätande odödingarna. Ett fåtal överlevare gömmer sig under jord i en gammal bunker. Den lilla gruppen består i stora drag av militärer och forskare som inte kan hålla sams.


Militärerna är maktgalna och har ingen som helst förståelse inför vetenskapsmännens iver att hitta en förklaring till det odöda mysteriet. Forskarna däremot är sjukligt fascinerade av hur en zombie egentligen fungerar vilket leder till makabra experiment som ger stridisarnas skeptiska hållning legitimitet.


Day of the Dead är zombiesvitens svartaste lilla barn och är den del som mer än de andra kan kallas dystopisk. Här finns nämligen inget tecken på att några andra än filmens karaktärer nere i bunkern skulle ha överlevt. I Night of the Living Dead är människorna fortfarande fler än återlevarna och i Dawn får ju den lilla gruppen påhälsning av ett motorcykelgäng. I Day är överlevarna totalt utlämnade åt varandra. Det leder också till att spänningarna i gruppen accentueras vilket verkar vara filmens främsta poäng – under stress är även de minsta, ynkligaste sakerna värda att vara osams över. Kanske är det vad som är människans sanna natur? Roligast med filmen är att de som inte orkar bry sig och helst bara vill hänga och dricka whisky är de som verkar mest normala. Så mycket för överpresterare....


Filmens allra främsta skillnad från de övriga delarna är det vetenskapliga intresset för zombien. Förutom att rent biologiskt, eller neuropsykologiskt, se hur en zombie egentligen fungerar försöker sig Dr. Logan på att lära upp den fängslade omlevaren Bub. Och det verkar faktiskt ge något resultat, han verkar uppskatta Beethoven på sin freestyle och möjligen yttrar han några ord in i telefonluren.


Day of the Dead saknar dock lite i karaktärsbeskrivningarna, men vad gör det när filmen i övrigt är förbannat bra zombieaction! Och frågan är om den isolerade känslan i filmen inte kan mäta sig med den där första natten i stugan med de levande döda.


På återupplevelse

astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se