Alla inlägg under september 2007

Av astarot - 10 september 2007 15:40

Apropå voodoo, såg ni mord i sinnet igår på fyran? Helskönt avsnitt där allas vår favoritpsykolog Tony Hill tampas med voodooutövare, ritualoffer och..... zombies!


I den här tappningen är zombies helt enkelt suggegerade varelser som via en form av hypnos kan utföra sin mästares alla befallningar. Avsnittet visade sig vara riktigt schysst där till och med drabbade människor fick hallucinationer om återlevande döingar.


Där ser man hur zombien erövrar ännu ett territorium av mainstreammedia!!!


på återseende

astarot

ANNONS
Av astarot - 9 september 2007 10:05

Anthony Head, dn gamle vampyrväktaren Giles från Buffy, hade en teveserie på discovery channel som hette:


True Horror

2004

Betyg: 4


True Horror är en serie som försöker hitta rötterna till våra allra käraste filmmonster. Varje avsnitt går på sina 50 minuter ordentligt på djupet om t.ex vampyrer och demoner, men aldrig lika djupt som avsnittet om zombies.


i det avsnittet åker Anthony Head raka spåret till Haiti för att försöka hitta zombies. Det visar sig vara en mardrömsresa ner i mörkaste voodoohemligheter. Bara som exempel så blir han en gång erbjuden att närvara vid uppgrävandet av en zombie - med lovat polisskydd! - för endast 2000 dollar. Den voodoopräst han har med sig blir upprörd eftersom kvinnan som erbjuder detta gör det med ett leende och spär på alla fördomar om Haiti.


Spär på fördomar gör också hela det här avsnittet ordentligt eftersom det presenterar landet och voodooutövandet ur ett strikt västerländskt perspektiv. Lite jämförelser med västerländska "galningar" hade varit på sin plats. Till exempel är voodooutövarnas trans på pricken lik våra frireligiösa utövare (Livets ord till exempel) som börjar tala i tungor.


Nåväl, Anthony får till slut se en zombie men känner sig inte övertygad då dokumentationen är extremt dyr och antagligen förfalskad. Voodoomytens zombifiering av människor är extremt obehaglig att tänka sig och det märks tydligt att Anthony Head tycker detsamma.


Så här är nämligen zombifieringens fyra steg:


1. Domen

Någon beter dåligt sig eller gör någon illa. Den som söker rättvisa går till Bokon (voodoodoktorn) och ansöker om hämnd. Går Bokon med på det så blir det...


2. Förgiftning

medelst hemlig zombiedrog som med all sannolikhet innehåller gift från blåsfisk, giftek och torkade grodor.


3. Uppväcka de döda

Den förgiftade, som blivit dödförklarad, grävs upp och har nu ordentliga hjärnskador.


4. Permanent slaveri

Den de grävt upp är nu under Bokons våld och används som slav. Manliga zombies får arbeta medan kvinnliga antagligen blir sexsslavar och de blir endast fria om Bokon dör eller om de lyckas göra uppror (vilket sägs vara ovanligt).


Obehagligt till tusen och ganska långt ifrån våra (Romeros) zombies som talar om vår rädsla för att förlora vår identitet, vårt jag. Den Haitiska zombien, som Anthony Head på pricken uttrycker det, hemsöker snarare ön som personifieringen av landets historia av våld, slaveri och död.


Serien är riktigt bra och finns att köpa t.ex på Discshop för den som är intresserad - och det borde du vara.


på återseende

astarot

ANNONS
Av astarot - 7 september 2007 14:07

Så har den premiär ikväll då


28 veckor senare

Regi: Juan Carlos Fresnadillo, 2007

Medverkande: Robert Carlyle, Imogen Poots, Catherine McCormack m.fl



28 dagar senare var en skakig skräckrökare i lågbudgettappning. Uppföljaren har betydlig högre budget och är därmed storskalig och snygg. Inledningen är riktigt rafflande där en grupp människor sitter med tända ljus och barrikaderade dörrar. De är rädda men vågar till sist öppna dörren för en liten pojke som skriker efter hjälp. Snart överfylls huset av ragesmittade galningar som vill äta deras kött. 28 veckor senare har zombieutbrottet dött ut och återflyttningen till Storbritannien inletts. En massiv militärisk organisation har skapat en zon för de återvändande engelsmännen.

Historien som driver 28 veckor senare framåt är ganska traditionell och spelar på den moderna zombiemytens starkaste kort, nämligen smittade familjemedlemmar. Vad gör man och hur ska man reagera när ens älskade blivit själlösa galningar? Även om det inte är särskilt originellt är det riktigt effektivt och problemfyllda familjerelationer utgör liksom hela filmens grundtema (även om det inte precis är ett Norendrama det handlar om - eller kanske ändå, om Lasse Noren var lite mer intresserad av zombies).

Vad som gör filmen extra spännande är hur de öde gatorna och de sterila utrymmena lyckas skapa en känsla av undergång. Jisses vad många gator och områden som har spärrats av i England för att ge den där riktigt öde känslan. Filmens klaustrofobiska känsla accentueras ordentligt när en enda smittad lyckas ta sig in i ett gigantiskt skyddsrum fyllt av överlevare. Ni kan ju bara gissa hur det går.

28 veckor senare visar sig vara en uppföljare som håller måttet och fortsätter man så här kanske 28-trilogin blir en nutida motsvarighet till George Romeros Dead-filmer som ju grundade den moderna zombiemytologin 1968 med Night of the Living Dead. Det militäriska temat i filmen flirtar inte heller så lite till Day of the Dead där önskan att förstå mer också är minst sagt riskfylld.

På återupplevelse

astarot


Av astarot - 5 september 2007 15:37

Så hette Tim Burtons fina lilla bok på svenska när den utgavs av Tivoli 2001. I original heter den däremot The Melancholy Death of Oyster Boy & Other Stories och utkom 1997.


Jag gillar den svenska översättningen av boken riktigt bra då den lyckas fånga Burtons intresse för det morbida och skruvade. Speciellt titeln är ju lysande på svenska (även om ostronpojken kanske hade varit fräsigare?).


Boken utgörs av en samling dikter och illustrationer av självaste Burton och pryder varje hylla den står i, trots sitt lilla format. Zombieinnehållet är det väl sådär med men titel"sagan" går så här:


Hennes hud är av tyg

och färgerna bjärta

på de nålar som sitter

uti hennes hjärta.


Spiralerna snurrar

i hennes pupiller

det är de som hypnotiskt

i män sätter griller.


hon har flera stycken zombies

i trans på zombievis

och en av dem lär vara

en zombie från paris.


Men förbannelsen måste hon bära

den som orsakar olidlig smärta

är att den man som kommer för nära

sticker hål på hennes hjärta.


Hur tjusigt är inte det!!! Tacka Stephen Farran-Lee & Jessika Gedin för den fina översättningen. Boken är totalslut såg jag, men går nog att skaffa på originalspråket.


Justja, betyg: 4


På återlevande!

astarot


ps. jämför med originalet om ni vill:


Her skin is white cloth,
And she's all sewn apart
And she has many colored pins
Sticking out of her heart.

She has a beautiful set
Of hypno-disk eyes,
The ones that she uses
To hypnotize guys.

She has many different zombies
Who are deeply in her trance.
She even has a zombie
Who was originally from France.

But she knows she has curse on her
A curse she cannot win.
For if someone gets
Too close to her,

The pins stick farther in.


Av astarot - 2 september 2007 20:46

En ny månad, för lite tid, för mycket i huvudet. Varför inte något rejält att bita i:


Dawn of the Dead

Regi: George A. Romero, 1978

Medverkande: David Emge, Gaylen Ross, Ken Foree, Scott H. Reiniger

Betyg: 5 


Världen befinner sig i kaos. De döda vandrar på jorden och experterna, militären – ja allt och alla som skulle fungera som skydd är inte kapabla att hantera situationen. Mentaliteten utvecklar sig snabbt till ”själv är bäste dräng” eller ” rädde sig den som kan”. En helikopter lyfter från ett hustak med fyra överlevare som ser sin chans att hitta en fristad. Landskapet tycks översållat av odöda stackare men när de landar på ett köpcentrum tycks det vara ett rimligt ställe att hålla dem stången.


Dawn of the Dead är en slags überzombiefilm som innehåller precis allt som gör zombiegenren till vad den ändå är. Främst är det de sociala kommentarerna som lyser, ofta punkigt övertydligt, som en ledstjärna. Romero målar upp ett amerikanskt samhälle befolkat med zombies, trots det (eller tack vare) förser sig de fyra huvudkaraktärerna med lyxvaror och skrattar girigt åt pengar de hittar i varuhuset – och de är villiga att ha ihjäl både levande och döda för att försvara vad de har tagit. Det är en slags nidbild av amerikanen (eller idag 2007, västerlänningen) som hellre än att engagera sig i att försöka ordna vad som är fel på världen gömmer sig bakom lyxkonsumtion, populärkultur och låsta dörrar. På så sätt blir de mentalt mer till zombies än zombierna själva.


Zombierna har ändå givna roller i parafrasen på det moderna samhället som snyggt blandar sig med filmens religiösa vinkningar. ”När det inte finns mer rum i Helvetet, vandrar de döda på jorden” säger stridisen Peter och ger Dawn of the Dead en mer metafysisk förklaring till omlevandet än vad experterna i filmen gör eller vad Night of the Living Dead gjorde. Samtidigt samlas zombierna i ett varuhus (en plats som var viktiga för dem i levande livet) och pekar på hur självförverkligande har tagit över frälsning som människans mål numero uno. För hade zombieepedemin spridit sig på 1800-talet hade de flesta zombies vallfärdat till kyrkan.


Nu tror inte jag att Romero för fem öre försöker säga att ett religiöst samhälle är bättre än ett sekulariserat. Snarare handlar Dawn of the Dead om det ohyggliga i ett individualistiskt samhälle där solidaritet fått ge vika för egoismen. På det planet tycks Dawn of the Dead för varje år som går bli alltmer aktuell.


Vid sidan av allt detta tillkommer såklart de sedvanliga blod-och-klafseffekterna som genren så helhjärtat hänger sig åt. Det finns en hel del klassiska och grymma effekter som bland annat innefattar zombiebarn och huvuden som klyvs itu av helikopterblad (snyggt efterapat och utvecklat i 28 veckor senare). Tom Savini har med liten budget (och galna nödlösningar) lyckats skapa effekter och blåtonade sminkningar som än idag ger filmen en brutal känsla.


Finns det ett epos eller mästerstycke till zombiefilm är och förblir det Dawn of the Dead som alltid kommer vara den film som alla andra mäter sig mot.

 

På återupplevelse

astarot


PS. kolla in den klassiska trailern med den fin-fina musiken av Goblin.

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 28
29
30
<<< September 2007 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se