Alla inlägg under oktober 2007

Av astarot - 30 oktober 2007 10:16

...och återuppstånden från de döda. Det är nämligen så att jag inte hade möjlighet att logga in på Urban Dead på typ ett dygn och blev under tiden mördad av zombies. Jag valde såklart att återuppstå så nu irrar jag på gatorna med endast dessa uttryck att kommunicera med:


Graagh

Graaaagh!

Grrrh

Grh

Mrh?

Brnhr


Min plan nu är förstås att döda andra överlevare, men det tar en jävla tid att riva barrikaderna. Så när man väl har bitit eller rivit ner en bit är det dags att sova. Strategin blir att söka upp ett gäng zombies och hjälpas åt. Det kommer att bli precis som i Burial Ground! (Jag vill vara zombien med lien :-)


Eller ja, det kan faktiskt inte bli som i Burial Ground eftersom man som zombie inte kan använda några tillhyggen förutom en kofot. Jag bär på en brandyxa också men den är lite för svår för mig i mitt nya liv.


På retur!

astarot 

ANNONS
Av astarot - 29 oktober 2007 10:15

Sådärja, Nu ligger en video från Thriller-dansen på Youtube. Inte vet jag, men visst verkar uppslutningen vara något låg? men de som kom verkar ju vara rätt duktiga. Zombieperformance kan kanske snart bli de nya mimarna på våra gator? Det vore ju himla mycket skojigare...


Nåja, kul att vissa är eggade i alla fall ;-)



ANNONS
Av astarot - 26 oktober 2007 19:40

Zombie Walks - att folk klär ut sig till zombies och vandrar genom en stad - börjar bli en mindre fluga. I morgon är det dags att hålla ögonen öppna under nyhetssändningarna om möjligen den första årliga zombiemarchen mitt i det amerikanska hjärtat dyker upp. Här är deras hemsida där det finns ett fint Q&A om varför man egentligen ska gå och hur seriöst man ska ta uppdraget: Måste man äta hjärna till exempel?


De ska också, förutom att samlas och släntra omkring med hjärna på hjärnan, hylla Michael Jacksons Thriller genom att dansa koreografin från den berömda videon. Det låter vettigt med tanke på vilken enorm betydelse den videon egentligen hade för att föra fram den odöda, ruttnande varelsen i rampljuset. Bara den dansen borde förläna arrangemanget någon minut på slutet i Aktuellt. Annars kanske min tilltro till journalister minskar - nyhetsvärdet är ju ENORMT!


Även om det inte kommer på våra nyheter i morgon kan ni slå er i backen på att Youtube och andra videosajter kommer att bjussa på en hel del zombiesläntande framöver :-)


Förresten, visst vet ni att det i denna stund, finns seriösa försök att dra igång ett arrangemang i Stockholm? Om inte, surfa hit och visa ditt intresse och din uppskattning: Zombiewalk Sverige.


på återuppvaknande!

astarot 

Av astarot - 24 oktober 2007 08:36

Minns ni de där skakiga nyhetsbilderna från de inbäddade reportrarna från början av Irakkriget? Föreställ er sedan hur det skulle se ut om det istället handlade om en zombie-pandemi. Där har ni inledningen av


Zombie Diaries

Regi: Michael Bartlett & Kevin Gates

Medverkande: Russel Jones, Anna Blades, Imogen Church m.fl

Betyg: 4


Zombie Diaries är uppbyggd av tre separata videoupptagningar i Storbritannien under den första skakande månaden av zombiesmittan. Den första ”dagboken” handlar om själva utbrottet och anlägger en überdokumentär ton – ner till råmaterialet hos det nyhetsteam som dokumenterar den begynnande pandemin. Det är oerhört effektivt och styr tittaren in i en värld, mycket likt vår egen, där detta oerhörda hot är på riktigt. Det ÄR fan på riktigt.


Den andra videodagboken heter rätt och slätt ”plundrarna” och är en slags kortfilm om hur vi människor, i en sådan här situation, skulle vara beroende av att länsa det som länsas kan. Framförallt mat förstås.


Den tredje dagboken är den längsta och handlar om ett gäng överlevares vardag på en bondgård som de har intagit. Eftersom det fortfarande utspelar sig under första månaden har ingen utveckling skett förutom att de organiserat olika skift att vakta gården och skjuta de zombies som stapplar förbi. Inga odlingar eller försök till djurhållning med andra ord. Här finns också en slags historia, eller röd tråd, som övriga sekvenser saknar och som i mitt tycke sänker filmen.


Zombie Diaries är en mycket väl genomförd mockumentary där framförallt den öde känslan, människans anpassningsförmåga och grymhet blir anmärkningsvärd. Allt genomfört så seriöst att det faktiskt saknar motstycke inom genren idag – inga fräcka repliker, coola karaktärer eller överdrivna skrämseleffekter. Filmen kommer därigenom åt den där skavande klumpen i magen och drar resolut plåstret från det ömmande såret om hur lätt vår civilisation egentligen kan raseras. Utan el, kommunikationer, regelsystem, auktoriteter och förnödenheter utvecklas snart det där lilla sammanhållande kittet till kaos. Zombie Diaries skulle därmed ha kunnat bli en absolut klassiker inom den postapokalyptiska genren.


Tyvärr blir det inte riktigt så då filmen till slut visar sig bli lite råddigt redigerad och helt plötsligt får en påklistrad sidohandling. Det förstör kontinuiteten, därmed också den vardagsnära skildringen och upplevelsen av människans reflexmässiga handlingar. Just den där sidohandlingen kanske tillför viss ”titta-vad-vi-människor-är-grymma”-feeling som genren av hävd innehåller. Men, förutom vissa sexuella förklaringar som fungerar utmärkt (speciellt med tanke på vad kvinnliga voodoo-zombies påstås användas till), saknas motiv eller ens relevans till historien.


Sådana här filmer behöver inte få traditionella slut och i fallet Zombie Diaries pajar det en, förutom dessa små invändningar, sjuhelvetes till film. Den stora frågan just nu: kommer Romero att lyckas toppa detta med sin Diary of the Dead?


På återlevande!

astarot



Av astarot - 21 oktober 2007 19:56

Jag vet inte om ni har märkt det, men sommaren är slut. Med den försvinner också det mesta av sällskapslekar som kurragömma, kubb eller krocket. För den som inte kan, eller vill, sitta still framför teven eller tröttnat på att bli förbannad på sin partner varje gång Alfapet plocks ned från hyllan kommer här ett fint tips för lite vuxenlek (nej, inte sån lek) med kompisarna. Lekes med fördel på Halloween.


Zombie-kull


Spelet är enkelt. Ta några kompisar och invadera ett köpcentrum (Dawn of the Dead), ett hotell (The Beyond), en kyrkogård (Return of the Living Dead) eller närmaste slott (Burial Ground). Utse sedan en av er som förste zombie och lubba för glatta livet. Denne zombie kommer nämligen att vid första beröring att förvandla också dig till en dreglande återlevare och så fortskrider leken tills bara en människa återstår. Denne överlevare blir förste zombie nästa omgång.


Enligt Wikipedia uppstod visst den här varianten av kull i Dublin. Där ser man. Hade jag haft några kompisar hade jag lekt det här varje dag – nu får jag väl vänta tills barnen blir lagom gamla... Typ vid 5-6 års ålder borde väl vara lagom?


Nåja, lycka till i alla fall!

På återuppståndelse

astarot


PS.

Den som gillar lajv kan ju med fördel också hamstra lite blodampuller för det där speciella förvandlingsnumret – dra sen ner på stan och kör det i närmaste stadskärna. Fast är det Långlördag eller annan konsumtionshysteri på gång är det bäst att hålla sig inom ett ganska litet område...

Av astarot - 19 oktober 2007 19:12

Det finns zombiefilmer, det fikks vampyrfilmer och så finns det filmer som


La Morte vivante

Regi: Jean Rollin, 1982

Medverkande: Marina Pierro, Francoise Blanchard, Carina Barone m.fl

Betyg: 2 


Nu är det så här, att skrupelfria fransmän dumpar giftigt avfall i katakomberna där den unga sköna Catherine ligger begraven. Oturligt nog för dem  gör avfallet att hon vaknar till liv med en osedvanlig törst efter blod. Catherines bästa vän Helene kommer i kontakt med den döde över telefon och måste nu försöka återföra henne till ett mer normalt liv som odöd - till exempel sluta käka blod.


I egentlig mening är väl det här ingen zombiefilm, men det är som sagt inte heller någon vampyrfilm och just återlevnad via giftigt avfall måste ju tillskrivas zombiemyten (ja, ja, inte voodoo-zombien såklart). I egentlig mening är det här ett lesbiskt drama som snarare handlar om vad det är att vara onormal, utstött, betraktad som en avviklese. När Catherine inser att hon inte är vad man borde är ångesten inte långt borta.


Som vanligt från Jean Rollin innehåller The Living Dead Girl  mycket naket, ologiska scener, styltig handling och hackig dialog. Det är liksom nåt man får på köpet. Till exempel utnyttjar han två pelare i katakomberna som en extralång sträcka att färdas eftersom man måste gå slalom mellan dem för att upptäcka kistan tre meter bort. Det blir ju sååå mycket mer spännande då när de sakta närmar sig....


Skämt åsido så finns här ändå en helr rad stämningsfulla scener som när Catherine stolpar omkring på ängen eller rentav söta ögonblick när Helene vårdar den stackas levande döda bästisen (och mer därtill). Filmen handlar till sist om vänskap, kärlek och rädsla för döden - eller i alla fall att förlora någon till döden. Slutet kan med detta i åtanke kanske betraktas som lite väl cyniskt .


Betyget blir trots allt en liten tvåa, men det kan bero på att jag har svårt att skratta åt filmer. För det är möjligen så att vissa taffligheter i The Living Dead Girl förtjänar en och annan ironisk skrattsalva som jag inte orkar uppbringa. Jag kan också avslöja att filmen fungerade mycket bättre när jag var sisådär 15-20 år yngre.


På återupplevelse. 

astarot 


ps. trailern nedan är mer som hela filmen komprimerad - en slags best of... 

Av astarot - 16 oktober 2007 22:47

Oj, oj, oj.

Har ni tröttnat på att aldrig någon spelar Zombies!!! med er. Då kan jag råda bot på det genom tipset om det webbaserade onlinespelet Urban Dead där du kan uppleva tiden efter ett zombieutbrott. Klarar du att överleva?


Du börjar spelet med att skapa en karaktär, själv valde jag polis (tänkte välja zombie först, men det kan man ju alltid bli senare :-), sedan är det bara att börja tjäna erfarenhetspoäng.  Det här är jag:


You're a police officer from the Towner Lane police department in the Randallbank area, and were drafted in along with the rest of your unit to help with the military-led evacuation of the city. You've remained stationed here since the quarantine came into effect, helping defend the building from outside forces and patrolling the surrounding streets.


man har 50 "drag" att börja med, sedan somnar man av utmatting. för varje halvtimme man sover får man tillbaka ett drag och kan alltså efter välförtjänt vila fortsätta utforska Urban Dead. Se bara till att sova på ett säkert ställe! 


Som tur är får man några välbehövliga tips innan man sätter igång:



  • Find a safehouse. You can either adopt your police station as a safehouse - other survivors may be using it as one already - or you can scout around the area and look for a building which you can shelter in at the end of the day. Ideally this should be one which has already been barricaded by other survivors (although any building which has been "heavily barricaded" has been built to keep other survivors out, so move on, unless you want to risk smashing it down enough to enter).
  • Explore. When you've found somewhere to sleep, explore the area and search other buildings for useful equipment, or friendly survivor groups.
  • Hide. Make sure that you're back in your safehouse before you log out (or run out of Action Points) - any survivor who spends a night on the streets is likely to be found by wandering zombies. 

Kom igen. sök upp mig i staden, jag heter i spelet Per Anders, så kan vi snacka och döda lite zombies (om jag inte har blivit en själv, sover nämligen i ett hus med en zombie i just nu... brrr). 


På återuppståndelse!
astarot

Av astarot - 12 oktober 2007 11:32

Ojsan, nu for fingrarna snabbare än en trög hjärna. I alla fall:


Fido

Regi: Andrew Currie, 2006

Medverkande: Carrie-Anne Moss, Billy Connolly, K´Sun Ray m.fl

Betyg: 4


I en värld efter det stora zombiekriget försöker man bibehålla värdighet och effektivitet genom att domesticera de odöda med ett halsband som förövar dem deras aggressivitet. Det medför att zombien kan göra ett bidrag till samhället. När lille mobbade Timmys familj äntligen köper sig en egen zombie dröjer det inte länge förrän han börjar utveckla ett speciellt vänskapsband till sitt nya husdjur som får heta Fido. Tyvärr är hans halsband lite glappt...


Zombiekomedier - är det månne dagens mest oväntade filmgenre, eller den mest väntade?

Vid en första anblick upplever jag den som oväntad eftersom zombiefilm tills för bara några år sedan levde ett ganska undanskymt liv. Så vilka skulle egentligen fatta vad man driver med, och varför. Såhär i eftertankens sjudande minut är det inte särskilt konstigt alls, och det på grund av några skäl:


 1. Det funkade ju för slashergenren med Scream

 2. Zombiens popularitetsökning är inte en slump då samhällsklimatet hårdnar och individcentreringen ökar.

 3. Humor är alltid humor, oavsett föremålet för skämten.


I Shaun of the Dead var det ganska uppenbart att mixen mellan romantisk komedi och zombies ökade tillgängligheten. I Fidos fall är det 1950-talspastischen och de uppenbara parallellerna till dåtidens blandning av framtidshopp och kommunisträdsla som skapar igenkänning. Zombien är, som vanligt, mest en ställföreträdare för Hotet.


Men man ska inte låta sig luras av de uppenbara Tim Burton eller David Lynch-poängerna om mörkret bakom pastellfärgerna - tydligast poängterat i filmen med en närbild på ett blodsbestänkt vitt staket. Nej, filmen berättar också om rädslan för hotet mitt ibland oss: terrorismen eller familjemedlemmar som förvandlas till skolskjutare. Denna alltmer obehagligt växande rädsla som gör oss alltmer misstänkt fientliga till varandra samanfattas i veteranfilosofi från zombiekriget: Låt inte familjen komma dig för nära, det gör det bara svårare att krama avtryckaren.


Vid sidan av allt detta är Fido en detaljerad 50-talsfilm, gjord femtio år senare. Mycket möda har lagts ned på att återskapa den artificiella verklighetskänsla dåtidens amerikanska filmer hade. Dessutom är zombieidén ganska väl genomförd (även om jag hade velat veta mer om hur de exempelvis löst det där med föruttnelseprocessen). Till exempel att de istället för Life Magazine såklart läser Death. Eller hur den domesticerade zombien blir ännu mer till zombie då den enda driften - att äta - är utraderad. Då blir de än mer lika de varupackare och annat tjänstefolk som används av de levande. Upproret är så att säga kväst med en enkel elektronisk lösning. Denna analogi accentueras än mer av den helvita skådespelarensemblen.


på återseende!

astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10 11 12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29 30
31
<<< Oktober 2007 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se