Det var visst 1987 som serietidningen Zombie Boy först såg dagens ljus. Det här förstanumret är från 1994 och samlar det allra första numret från förr med Zombie Boy´s Hoodoo Tales No. 1.

Zombie Boy

Skriven och illustrerad av: Mark Stokes 

Betyg: 2 

Serien är uppbyggd i korta historier med en svag löpande röd tråd igenom. Det finns alltså ingen egentlig framåtdrivande historia utan idén bygger på nedslag i zombiepojkens återliv. 

Han, Morgan McCorkindale, är en 11-årig pojke som varit på semester på Voodoo Island med sina rika föräldrar. Han utforskade visst ön själv en stund och komm tillbaka som zombie. Med andra ord inte som den köttätande Romero-zombien, utan en något avtrubbad, men definitivt död pojke.

Jag vet inte riktigt om serien är sådär riktigt bra, skämten känns ofta som Familjen Addams light, även om vissa gliringar till överklassens sätt att (inte) hanskas med problemet i vissa stunder är rätt skojiga. Som när de landar efter semestern och har forslat sitt odöda barn med bagaget eller när de späner fast honom på biltaket när de åker hem. Hela tiden småpratar föräldrarna lite avslappnat om situationen och den underbara semestern. Det hela är egentligen en slags parodi på hur rika och mäktiga ignorerar sina barn som därmed blir alienerade och känslomässigt störda. 

Zombiepojken har sen lite egna voodootricks i skjortärmen och serien är faktisktganska vältecknad på det där lite kantiga sättet, med en hel del blinkningar till 1950-tals monsterfilmer. Låter väl helt okej, men det känns som att konceptet, och historierna, har åldrats lite (vilket inte är så konstigt när vi just nu verkar vara uppe i värsta zombieboomen).

På återvaknande

astarot 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...