Nu får ni passa er!

På bokrean lyckades jag nämligen snubbla över ett koplett voodoo-kit och ska man tro skaparen av kittet så var det genom voodoo det hela skedde. I medföljande Voodoohandbook står det klart och tydligt att det var så det gick till.

I lådan medföljer en docka med en god och en ond sida, ett gäng nålar och den där bruksanvisningen. Själva prylen i sig är ganska rolig och lyckas man bara sno rätt personloga artefakter från den man vill utöva lite voodoo på så är det bara att sticka nålen i onda saker som "bad hair day", "visit from in-laws" och "trip to the dentist" eller mer välgörande som "inner peace" och "nobel prize" (så nu vet man hur det går till att vinna det också).

Även om jag är något prylgalen är faktiskt manualen det roligaste. Den är väldigt personligt skriven, nästan som att man pratar med författaren Voodoo Lou. (Ungefär på samma sätt som hur vår käre vän Allamagoosalum skriver recensioner på Ocensurerat.)

Handboken innehåller små anekdoter, som antagligen inte är sanna, och en hel del drifter med allt mellan djävulen och gud, fritt översatt:

I hemlighet hölls i alla fall voodooritualer. Getter offrades, Blod hälldes över deltagarna och alla hade en trevlig stund. Allt det här kanske inte låter helt normalt. Men tänk er hur slavarna reagerade på saker som transubstantiation. Vin som förvandlas till blod? Bröd till kött? Erkänn att katoliker inte låter särskilt normala heller.

Inte minst skojiga är avsnitten om zombier där vi får en kort sammanfattning som mest handlar om ett avsnitt av teveserien Gilligans Island(!) samt en definition av zombien som en något mer karismatisk Al Gore(?).

Ja, det var väl det bästa på årets bokrea...

på återvändande!

astarot