Alla inlägg den 5 maj 2008

Av astarot - 5 maj 2008 08:12

Nu smäller det! Håll i hatten och fatta kaffekopparna. För er som inte har ynnesten att ha den här boken i hyllan därhemma kommer nämligen här zombiebloggens Det Bästa-version av

Remo – Mannen som är en dödsmaskin
Zombie-armén
Av: Warren Murphy, 1981


Remo svettades inte. Åren av träning i Sinanjus metoder hade gett honom de verktyg som gjorde honom till den bäste lönnmördaren på jorden.

- Ett antal män försvinner från militärbaser i olika delar av landet. Vi har orsak att tro att de inte deserterar, sa Smith. Till en början är de saknade soldaterna inte några rekryter. De är fältpräster.
Egendomliga saker har börjat hända på de där baserna omedelbart efter fältprästernas försvinnande. För en dag eller så är stämningen alldeles vild. Officierarna kan inte få de meniga att lyssna. Disciplinen står på noll.
Befälhavarna svär som en man på att en omfattande förändring inträffat efter de två-tre dagarnas kaos. Disciplinen når en oanad höjd. Varenda order åtlyds utan frågor, utan ens det allra minsta motförslag.

- Så går det till i armén, sa Remo.
- Låt oss se om du tycker det här är lika roligt, sa Smith och satte igång bandspelaren.
När bandet började snurra hördes en mansröst från apparaten. Mannen var uppenbarligen vettskrämd, pratade vilt om zombier och en utländsk plan på att överta Förenta Staternas armé.

Remo blir ålagd att ta sig an fallet

På major Van Dykes signal kom sex soldater infarande och grep Remo kring halsen och bröstkorgen. Han gled lätt undan.
- Nej, nej, sa han. Se men inte röra grabbar.
De dök på honom igen. En av männen försökte slå gevärskolven i ansiktet på Remo. Remo tog ifrån honom geväret som om det varit en dirigentpinne och gjorde sig kvitt en soldat plus en korpral som hade en bajonett riktad mot Remos buk. Med en knäpp på tån förvandlade han en tredje soldats ryggrad till gelé. Den fjärde drog en pistol och skjöt på Remo, som dock gled undan i samma ögonblick han såg soldatens finger röra sig. Kulan försvann in i väggen, och innan han hunnit trycka av igen försvann hans hand. Sedan försvann hela armen. Sedan, efter en knackning på pannan, försvann hans liv.

Tidigt under sin utbildning hade Remo fått lära sig de femtiotvå steg som förde en kvinna till extas, även om han aldrig träffat en kvinna som kunde följa med bortom elfte steget innan hon blev från vettet.
- Åååh, stönade Randy Nooner medan hon darrade som en galning.

Remo hann bara till trappan innan de två officierarna drog blänkande knivar ur sina bälten och satte dem mellan tänderna. Samtidigt drog de varsin lång sabel och började kretsa kring Remo.
Remo undvek sabelhuggen så snabbt att han knappt tycktes röra sig. Sedan tog han klingorna mellan sina tummar och pekfingrar och kastade dem högt över arenans vägg. Officerarna flämtade till när de såg sina dödsbringande svärd flyga bort. Majoren tog kniven från sin plats mellan tänderna när översten kastade sig tjutande mot Remo, som väntade tills mannen var mitt i ett flygande språng innan han grep honom om fotlederna. Remo svingade honom likt en jättelik, akneärrad batong mot den andre officeren. Knivbladet träffade översten i mellangärdet, och hans inälvor vällde fram som slippriga döda fiskar.
- har ingen sagt åt dig att inte leka med knivar? sa remo förmanande till majoren och med ett finger knäppte Remo dolken ur mannens hand, och mosade sedan hans skalle till konsistensen hos använda tepåsar.

- Men Remo, jag sade ju för längesedan att det var rekryterna som stod för massakrerna. De gjorde det av egen vilja, förvisso med uppmuntran av Samathas nattvardsbrygd av LSD och Artemis mässande. Vi kan kontrollera dem som zombier och starta en superarmé.
Han kastade dolken rätt i Randy Nooners hjärta. Hennes ögon vidgades i häpnad. Hon gjorde en svag ansats att dra bort kniven, men den hade grävt sig ända in till fästet.

Remo såg hur mynningarna på sextontusen M-16 sakta och med förfärande säkerhet riktades mot honom. En kula strök mot Remos lår, och det hjälpte. Adrenalinnivån steg, och det behövdes för mönstret han tänkte använda. Hemligheten med att undvika kulor låg i antirytmen. Att undvika en kula var lätt. Förlusten av rytmen och den häpnadsväckande hasstighet som krävdes, varade bara bråkdelen av en sekund. Men att undvika... hur många? En miljon? Två? Han måste skapa ett rytmlöst mönster i en fart som var kanske hundra gånger snabbare än en olympisk sprinterlöpares.
- Döda honom, era idioter, skrek båda officerarna och drog sina pistoler och tömde dem mot det underliga suddiga målet.
- Han tillhör de vandöda, sa officeren med en röst som var tjock av fruktan.
De två männen sprang skrikande i skydd. Och Remo var över dem. Den ene dödade han omedelbart, den andre höll han upp framför sig.
- Nej, viskade mannen. Barmhärtige Gud...
- Säg åt dem, sluddrade Remo efter den fruktansvärda prövning han låtit sin kropp utstå. Samtidigt vändes två plutoners vapen mot Remo och den slingrande officeren.
- Eld upphör, skrek deras befälhavare.


Slut


Ja, ni ser. Remo är inte mjuk precis. Och då har jag undlåtit er nästan all österländsk mystik han behärskar, hans snajdiga sätt att charma läsaren och framförallt fler tillfällen att ta del av hans underbara teknik i sänghalmen. Hur gick det då för zombiearmén? Ja, de var ju hjärntvättade av droger och religiöst dravel... så det är väl bara att hjärntvätta tillbaka dem - ett par dagar i isolering så borde de bli bra igen. Remo far vidare på nya äventyr... men jag, och ni, lär förhoppningsvis aldrig behöva läsa om dem. Mängda snyggt omslag dock...

På återuppvaknande
astarot

ANNONS

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se