Direktlänk till inlägg 19 maj 2008

De som känner mig live och via sajberspejs vet alla att jag inte precis brukar rösta för nyinspelningar. Inte egentligen för att ”allt var bättre” förr (även om det oftast var det) utan för att jag vet hur många jävla kewla idéer det finns därute som folk inte vågar satsa på. Istället kan man ju göra Stjärnornas krig ultimate extended and utterly destroyed by the director edition eller spela in Omen igen eftersom det är säkra pengar i fickan. Så jag blev mäkta förvånad när en av mina favoritfilmer också fick en helschysst makeover:
Dawn of the Dead
Regi: Zack Snyder
Medverkande: Sarah Polley, Ving Rhames, Jake Weber m.fl.
![]()
Det börjar så bra som det egentligen kan. Sjuksköterskan Anna har haft en slitig dag på jobbet och vill bara sova. Hon och maken sussar så sött när någon står i dörröppningen – ett zombiebarn (kanske den obehagligaste barnzombien i filmhistorien). Hennes man blir biten och såklart smittad och Anna flyr i panik huset ut till bilen. Därute har helvetet kommit till jorden och återlevande rusar omkring och käkar glatt på ännu levande kroppar. Efter en bilkrasch träffar hon snuten Kenneth och tillsammans hittar de snart några andra överlevare som beslutar sig för att söka skydd i ett köpcentrum. Äsch, kolla på trailern här nere istället - den är faktiskt riktigt bra!
Ja, storyn är ganska så lik originalet, förutom att zombierna tvärlubbar mot sina offer och därigenom är betydligt farligare än den snubblande version av varelsen vi ändå blivit rätt vana vid. Oftast brukar det förstöra storyn eftersom snabba zombier är ett på tok för farligt hot. Ett sådant scenario skulle obevekligen leda till döden i direktkontakt med dem. Så en människas, eller en liten grupps, överlevnad är helt enkelt för otrolig (ja, eftersom levande döda med en fabless för människokött i sig är så förbannat sannolikt). I Dawn of the Dead fungerar det faktiskt eftersom det i egentlig mening ska vara omöjligt att överleva. Men framförallt funkar det kanske för att Snyder gjort varelserna tröga och långsamt irrande i alla stunder då de inte har vittring på färskt kött. På så sätt bevaras den olycksbådande karisma de ruttnande odöda utsrålar och blir en bra kombination med den snabba aggressiviteten.
Nåja. I övrigt har filmen mindre av det civilisationskritiska perspektiv originalet hade – eller åtminstone mer subtilt. När Romero skrek en rakt i ansiktet att vi blivit bekväma, shoppande västerlänningar med mindre liv än en odöd levererar Snyder en mer nyanserad berättelse som har plats för lite mer än cynismer och egoism, fast bara lite. När det gäller persongalleriet är det tvärtom – Romero låter oss känna gänget ordentligt och även om det kanske saknas en del djup vet vi vilka de är. I nyinspelningen är persongalleriet ganska anonymt och stereotypiserat, vilket såklart beror på att det här ska vara fartfylld action.
Slutet på filmen är också en förbannat trevlig överraskning som flirtar rejält med gamla härliga djungelrökare från italiensk mark. Den uppföljaren vill jag se...nu. Sen är det ju fränt att folk ur originalet flimrar förbi i nyheterna där Ken Foree kanske har den härligaste rollen som domedagspräst.
På återvaknande
astarot
| Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
| 5 | 6 | 7 |
8 | 9 |
10 | 11 |
|||
| 12 | 13 |
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
|||
| 19 | 20 |
21 | 22 |
23 | 24 |
25 |
|||
| 26 | 27 |
28 | 29 | 30 | 31 | ||||
| |||||||||

Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se