Alla inlägg under maj 2008

Av astarot - 19 maj 2008 08:55

De som känner mig live och via sajberspejs vet alla att jag inte precis brukar rösta för nyinspelningar. Inte egentligen för att ”allt var bättre” förr (även om det oftast var det) utan för att jag vet hur många jävla kewla idéer det finns därute som folk inte vågar satsa på. Istället kan man ju göra Stjärnornas krig ultimate extended and utterly destroyed by the director edition eller spela in Omen igen eftersom det är säkra pengar i fickan. Så jag blev mäkta förvånad när en av mina favoritfilmer också fick en helschysst makeover:


Dawn of the Dead

Regi: Zack Snyder
Medverkande: Sarah Polley, Ving Rhames, Jake Weber m.fl


Det börjar så bra som det egentligen kan. Sjuksköterskan Anna har haft en slitig dag på jobbet och vill bara sova. Hon och maken sussar så sött när någon står i dörröppningen – ett zombiebarn (kanske den obehagligaste barnzombien i filmhistorien). Hennes man blir biten och såklart smittad och Anna flyr i panik huset ut till bilen. Därute har helvetet kommit till jorden och återlevande rusar omkring och käkar glatt på ännu levande kroppar. Efter en bilkrasch träffar hon snuten Kenneth och tillsammans hittar de snart några andra överlevare som beslutar sig för att söka skydd i ett köpcentrum. Äsch, kolla på trailern här nere istället - den är faktiskt riktigt bra!


Ja, storyn är ganska så lik originalet, förutom att zombierna tvärlubbar mot sina offer och därigenom är betydligt farligare än den snubblande version av varelsen vi ändå blivit rätt vana vid. Oftast brukar det förstöra storyn eftersom snabba zombier är ett på tok för farligt hot. Ett sådant scenario skulle obevekligen leda till döden i direktkontakt med dem. Så en människas, eller en liten grupps, överlevnad är helt enkelt för otrolig (ja, eftersom levande döda med en fabless för människokött i sig är så förbannat sannolikt). I Dawn of the Dead fungerar det faktiskt eftersom det i egentlig mening ska vara omöjligt att överleva. Men framförallt funkar det kanske för att Snyder gjort varelserna tröga och långsamt irrande i alla stunder då de inte har vittring på färskt kött. På så sätt bevaras den olycksbådande karisma de ruttnande odöda utsrålar och blir en bra kombination med den snabba aggressiviteten.


Nåja. I övrigt har filmen mindre av det civilisationskritiska perspektiv originalet hade – eller åtminstone mer subtilt. När Romero skrek en rakt i ansiktet att vi blivit bekväma, shoppande västerlänningar med mindre liv än en odöd levererar Snyder en mer nyanserad berättelse som har plats för lite mer än cynismer och egoism, fast bara lite. När det gäller persongalleriet är det tvärtom – Romero låter oss känna gänget ordentligt och även om det kanske saknas en del djup vet vi vilka de är. I nyinspelningen är persongalleriet ganska anonymt och stereotypiserat, vilket såklart beror på att det här ska vara fartfylld action.


Slutet på filmen är också en förbannat trevlig överraskning som flirtar rejält med gamla härliga djungelrökare från italiensk mark. Den uppföljaren vill jag se...nu. Sen är det ju fränt att folk ur originalet flimrar förbi i nyheterna där Ken Foree kanske har den härligaste rollen som domedagspräst.


På återvaknande

astarot

ANNONS
Av astarot - 15 maj 2008 08:27
Meshuggah - Bleed

Halloj!

En liten rockvideo dagen till ära. Vansinnesmetalbandet Meshuggahs senaste video innehåller inte bara återuppstående mumier och Kafka-inspirerade psykoser. Själva huvudberättelsen involverar faktiskt zombier i kedjor!! Var kommer de ifrån? Var är de på väg? Ja det är frågan. En sak vet jag i alla fall och det är att pusselboxen som öppnar vägar till Meshuggahland vill då inte jag öppna. 


Lite märkligt tycker jag det är att Meshuggah gör en video på en halv låt - när videon slutar är det nämligen ungefär lika mycket kvar. Men, det har nog sin förklaring i kommersialismens tidsanda - för vilken reklamkanal skulle kunna köra en rockvideo på 10 minuter?!? nä just det, ingen.


Bleed är i alla fall en satans så bra låt och bara trumkompet gör att man blir smått förvirrad och glad. Snygg video också med en tydlig, om än mystisk, story.


på återseende!

astarot 

ANNONS
Av astarot - 14 maj 2008 16:11

Ja, efter det här inlägget dröjer det en stund innan jag bloggar om en zombiebok igen... har nämligen hart när ingen tid över till läsning, men vilken recension det är sen ;-)



City of the Dead

Av: Brian Keene, 2005


Uppföljaren till The Rising tar vid där den boken slutade (eller icke-slutade) och Keene själv tackar alla fans som skrivit till honom och berättat hur mycket just det slutet gjorde dem förbannade.


I vilket fall som helst är det här alltså den fortgående historien om Jim och hans son i en värld fylld av de levande döda – eller ja de besatta döda. För här handlar det ju inte om zombier i den bemärkelsen att det är människor som dör och de liksom själlöst återuppstår. Här handlar det om att människor dör och blir besatta av uråldriga demoner som är gramse på Gud. Keene själv har också insett att det inte rör sig om zombier och låter en av karaktärerna förklara faktumet i en passus (fritt översatt som vanligt):


Egentligen är de zombier alls. De som vi kände är borta, de har passerat till en annan värld. De döda är inte våra egentliga fiender. Vi kallade dem för zombier eftersom vi inte förstod vad de var. Varelserna som besuttit de döda är demoner som går under namnet Siqqusim, de är våra verkliga antagonister.


Jag ska inte avslöja alltför många detaljer men upplägget, eller själva skådeplatsen, är förbannat lik Romeros Land of the Dead. Men det spelar mindre roll var historien utspelar sig då fokuset är något annorlunda. Det handlar såklart om människans grisiga, giriga inre men också om mänskliga relationer och vad det kan betyda att bry sig om andra. I förgrunden är förstås kampen mellan demonerna och överlevarna själva historiens fundament.


Första boken handlade om överlevnad i en värld övertagen av odöda varelser med full hjärnkapacitet, som ständigt förökar sig och kan samarbeta, använda vapen, köra tanks och så vidare. När dessutom alla större djur, allt från råttor till hjortar och fåglar ingår i den odöda armén blir motståndet löjligt övermäktigt. Det finns tack och lov i den här uppföljaren ett ännu mörkare, deprimerande stråk där omöjliga odds är väsentliga för den historia som berättas. Därför fungerar också upplägget här väsentligt bättre i relation till überdemonerna. Det gör City of the Dead till en hårresande berättelse som trots vissa klyschiga och övertydliga inslag är väl värd några vakna nätter.


På återresande

astarot


Av astarot - 12 maj 2008 14:01

Du var död men har återupplivats - varför? Ta reda på det i detta omgångsbaserade rollspel.


Ja, så står det faktiskt under Sonny som är ett riktigt trevligt spel att lira gratis på Nätet.  Faktum är att jag gillar såna här spel som tusan. Upplägget är precis som ett brädspel och eftersom man aldrig kan, eller orkar, dra ihop folk för att spela Hero Quest eller When Darkness Comes blir sånt här ett rätt schysst iställetför. När ovanstående brädspel också nästan bygger på att spela med samma folk är det väl helt kört fram tills barnen blir lite mer avancerat spelmogna...


Nåja, Sonny handlar alltså om en återlevande kille som måste fighta sig igenom en massa zombies och zombiejägare för att... ja varför? Det är ju det spelet går ut på! Sonny innehåller trots sparsmakad dialog en del humor, som när han träffar på en zombiemotståndare och frågar "vet du var det finns en telefonkiosk?" varpå zombien svarar "Uhuurghh!". Nää, kom igen, lite kul var det väl?


Det finns en hel massa att göra i spelet förutom att fajtas, som att lära sig vad alla egenskaper man kan uppgradera sig med egentligen är till för och köpa schyssta vapen eller kläder. Och så det bästa av allt!!! man kan spara spelet och alltså inte vara tvungen att boka långtidssittning framför datorn... Pjörfekt!


på retur!

astarot 

Av astarot - 10 maj 2008 09:57

Greetings!

Hoppas alla mår bra och är glada över lite helg. Idag tänkte jag ge er ett litet helgnöje nämligen första avsnittet av

Z.E.R.O (Zombie Emergency Response Team): War of the Dead.

Av: Joe Sena, Mike Disario & Melissa Rubin

Medverkande: Dina Cataldi, Sean David, Andrew Roth m.fl


Historien är enkel. Det är den tredje tidsåldern efter den usrprungliga zombie-utbrottet. Mänskligheten har lärt sig att leva med det odöda hotet genom att bilda Z.E.R.O som tar hand om alla återlevar som irrar omkring eller gömmer sig i hus. Vi får följa fyra stycken soldater i kampen. Serien är uppbyggd som en teveserie, filmad i HD med surroundljud, men visas bara på Internet.


Första avsnittet är som en presentation av läget och teamet - ja, som det brukar vara i teveserier alltså. Nir ser ju själva här nere. Upplägget är helt okej och budgeten verkar ju vara halvschysst ändå.


Det som jag riktigt stör mig på är vilka jävla idioter alla manliga soldater verkar vara - men det stör jag mig i och för sig på i verkliga livet också. Män tillsammans i grupp är överlag ganska sviniga, eller hur? I vilket fall - om det ska fortgå på detta irriterande sätt blir det svårt att identifiera sig med någon av karaktärerna. Ja, förutom den enda kvinnan i gänget då förstås. Men jag vet inte om en enda person räcker för att uppväga grabberierna.


Om serien och karaktärerna orkar utvecklas ordentligt kan det här bli riktig skön mayhem att se fram emot. Gorescenerna är nämligen, som brukligt för genren, det mest påkostade. Se upp för en jobbig förlossning ;-)


på returnerande!

astarot


ps. efter att du sett det här avsnittet kan du botanisera vidare här där del två också finns att titta på... men för zombiebloggens fortlevnad recenserar jag den senare, när andan faller på.

Get More Trailers at TerrorFeed.com
Av astarot - 8 maj 2008 10:04

Alltså, bara för att någon har gjort Howard the Duck tycker inte jag att de borde bli bannade från zombiebloggen. I alla fall inte när man också har gjort


Messiah of Evil

Regi: Willard Huyck & Gloria Katz

Medverkande: Mariana Hill, Michael Greer, Anitra Ford m.fl


Alltså, det här är egentligen för bra för att vara sant. Men när Arletty anländer till den lilla turistbyn Point Dune på jakt efter sin försvunne far misstänker hon att allt inte står riktigt rätt till. Och då har hon ändå inte sett en inavlad jättealbino knapra i sig en råtta och ett gäng stadsbor hugga in på köpcentrats köttdisk. På stranden tänds mystiska bål och någon fattiglapp gårp på om någon uråldrig ondska och blodig måne. Samtidigt som hon hittar sin fars dagbok där han svamlar om mystiska varelser och all möjlig galenskap flyttar en karismatisk playboy in hos henne med sina två svartsjuka bruttor.


Tillsammans med honom lägger hon snart pusslet om vad som egentligen pågår i den lilla staden. Det visar sig att alla som bor där är själlösa och kannibalistiska odödingar som väntar på återkomsten av.... Messiah of Evil!


Det finns vissa problem med logiken i Messiah of Evil, som att en hel stad av zombier överhuvudtaget har ett fungerande samhälle, men några übereffektiva scener och atmosfären i filmen uppväger med råge några små missar. Allting är aningen vridet, mörkt, oroligt, och gör den tidstypiskt glassiga 60-70-talsdesignen riktigt obehaglig. Speciellt transformeringen till zombie är uststuderat frän, med blödningar ur ögonen som ett av symptomen...


Zombierna är inte de stönande likätarna vi är vana, speciellt inte så nära i tid efter Night of the Living Dead, utan snarare tomma, mänskliga skal. Närmast kan man likna dem vid folket i Dead & Buried även om de här är flerfaldigt mer mystiska och hemliga av sig.


Messiah of Evil eller Dead People som är ett annat av filmens namn verkar vara en bortglömd liten film. Tack och lov börjar den få lite upprättelse genom att den numera är i public domain och alltså kan ses, eller distribueras helt gratis. Det är bra, för sådana här klockrena modsrysare görs det fan inte längre! Knappt ens då. Kolla bara in farsans lägenhet – allt är stiliserat till döds... eller, ja, odöds...


Som av en händelse kan ni klicka er vidare här för att spendera 89 minuter på nätet med en riktigt skön film, eller här för att ladda ner en gratis, fullt laglig torrentfil. Du kommer aldrig våga åka på semester igen... mwhuahahhahhahaaaa!!!


på återuppvaknande!

astarot

Av astarot - 6 maj 2008 13:52

Vafan!! Idag firar ju zombiebloggen ett helt år!! Precis den 6 maj i fjol slogs portarna upp med sikte på att blogga om allas vårt favoritmonster zombien.


Vad har då hänt? I stort sett ingenting, förutom att jag känt mig manad att läsa zombieböcker, vilket jag i stort sett aldrig gjort förut... Annars är livet som vanligt, ja förutom att jag också blev tvingad att gå med i Facebook bara för att det finns zombier där också... För den delen har jag glömt att rapportera att jag numera, med hjälp av diverse motorsågar, har nått nivå 8 i just det "spelet". Här är min duktiga zombie slayer



Vi firar väl ettårsdagen med en narcissistisk bild på mig som........ zombie. Go-Go-Gore!!!


Tack till alla som ids kommentera på bloggen. Det är bara för er som jag orkar fortsätta!! Det är helt sant.


På uppresande!

astarot

Av astarot - 5 maj 2008 08:12

Nu smäller det! Håll i hatten och fatta kaffekopparna. För er som inte har ynnesten att ha den här boken i hyllan därhemma kommer nämligen här zombiebloggens Det Bästa-version av

Remo – Mannen som är en dödsmaskin
Zombie-armén
Av: Warren Murphy, 1981


Remo svettades inte. Åren av träning i Sinanjus metoder hade gett honom de verktyg som gjorde honom till den bäste lönnmördaren på jorden.

- Ett antal män försvinner från militärbaser i olika delar av landet. Vi har orsak att tro att de inte deserterar, sa Smith. Till en början är de saknade soldaterna inte några rekryter. De är fältpräster.
Egendomliga saker har börjat hända på de där baserna omedelbart efter fältprästernas försvinnande. För en dag eller så är stämningen alldeles vild. Officierarna kan inte få de meniga att lyssna. Disciplinen står på noll.
Befälhavarna svär som en man på att en omfattande förändring inträffat efter de två-tre dagarnas kaos. Disciplinen når en oanad höjd. Varenda order åtlyds utan frågor, utan ens det allra minsta motförslag.

- Så går det till i armén, sa Remo.
- Låt oss se om du tycker det här är lika roligt, sa Smith och satte igång bandspelaren.
När bandet började snurra hördes en mansröst från apparaten. Mannen var uppenbarligen vettskrämd, pratade vilt om zombier och en utländsk plan på att överta Förenta Staternas armé.

Remo blir ålagd att ta sig an fallet

På major Van Dykes signal kom sex soldater infarande och grep Remo kring halsen och bröstkorgen. Han gled lätt undan.
- Nej, nej, sa han. Se men inte röra grabbar.
De dök på honom igen. En av männen försökte slå gevärskolven i ansiktet på Remo. Remo tog ifrån honom geväret som om det varit en dirigentpinne och gjorde sig kvitt en soldat plus en korpral som hade en bajonett riktad mot Remos buk. Med en knäpp på tån förvandlade han en tredje soldats ryggrad till gelé. Den fjärde drog en pistol och skjöt på Remo, som dock gled undan i samma ögonblick han såg soldatens finger röra sig. Kulan försvann in i väggen, och innan han hunnit trycka av igen försvann hans hand. Sedan försvann hela armen. Sedan, efter en knackning på pannan, försvann hans liv.

Tidigt under sin utbildning hade Remo fått lära sig de femtiotvå steg som förde en kvinna till extas, även om han aldrig träffat en kvinna som kunde följa med bortom elfte steget innan hon blev från vettet.
- Åååh, stönade Randy Nooner medan hon darrade som en galning.

Remo hann bara till trappan innan de två officierarna drog blänkande knivar ur sina bälten och satte dem mellan tänderna. Samtidigt drog de varsin lång sabel och började kretsa kring Remo.
Remo undvek sabelhuggen så snabbt att han knappt tycktes röra sig. Sedan tog han klingorna mellan sina tummar och pekfingrar och kastade dem högt över arenans vägg. Officerarna flämtade till när de såg sina dödsbringande svärd flyga bort. Majoren tog kniven från sin plats mellan tänderna när översten kastade sig tjutande mot Remo, som väntade tills mannen var mitt i ett flygande språng innan han grep honom om fotlederna. Remo svingade honom likt en jättelik, akneärrad batong mot den andre officeren. Knivbladet träffade översten i mellangärdet, och hans inälvor vällde fram som slippriga döda fiskar.
- har ingen sagt åt dig att inte leka med knivar? sa remo förmanande till majoren och med ett finger knäppte Remo dolken ur mannens hand, och mosade sedan hans skalle till konsistensen hos använda tepåsar.

- Men Remo, jag sade ju för längesedan att det var rekryterna som stod för massakrerna. De gjorde det av egen vilja, förvisso med uppmuntran av Samathas nattvardsbrygd av LSD och Artemis mässande. Vi kan kontrollera dem som zombier och starta en superarmé.
Han kastade dolken rätt i Randy Nooners hjärta. Hennes ögon vidgades i häpnad. Hon gjorde en svag ansats att dra bort kniven, men den hade grävt sig ända in till fästet.

Remo såg hur mynningarna på sextontusen M-16 sakta och med förfärande säkerhet riktades mot honom. En kula strök mot Remos lår, och det hjälpte. Adrenalinnivån steg, och det behövdes för mönstret han tänkte använda. Hemligheten med att undvika kulor låg i antirytmen. Att undvika en kula var lätt. Förlusten av rytmen och den häpnadsväckande hasstighet som krävdes, varade bara bråkdelen av en sekund. Men att undvika... hur många? En miljon? Två? Han måste skapa ett rytmlöst mönster i en fart som var kanske hundra gånger snabbare än en olympisk sprinterlöpares.
- Döda honom, era idioter, skrek båda officerarna och drog sina pistoler och tömde dem mot det underliga suddiga målet.
- Han tillhör de vandöda, sa officeren med en röst som var tjock av fruktan.
De två männen sprang skrikande i skydd. Och Remo var över dem. Den ene dödade han omedelbart, den andre höll han upp framför sig.
- Nej, viskade mannen. Barmhärtige Gud...
- Säg åt dem, sluddrade Remo efter den fruktansvärda prövning han låtit sin kropp utstå. Samtidigt vändes två plutoners vapen mot Remo och den slingrande officeren.
- Eld upphör, skrek deras befälhavare.


Slut


Ja, ni ser. Remo är inte mjuk precis. Och då har jag undlåtit er nästan all österländsk mystik han behärskar, hans snajdiga sätt att charma läsaren och framförallt fler tillfällen att ta del av hans underbara teknik i sänghalmen. Hur gick det då för zombiearmén? Ja, de var ju hjärntvättade av droger och religiöst dravel... så det är väl bara att hjärntvätta tillbaka dem - ett par dagar i isolering så borde de bli bra igen. Remo far vidare på nya äventyr... men jag, och ni, lär förhoppningsvis aldrig behöva läsa om dem. Mängda snyggt omslag dock...

På återuppvaknande
astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5 6
7
8
9
10
11
12
13
14 15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28 29 30 31
<<< Maj 2008 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se