Alla inlägg under augusti 2008

Av astarot - 28 augusti 2008 08:42

Ja, nu tänker inte jag bli wikipedia eller så, men jag tänkte ändå, bara på kul, dela med mig av kanske den bästa definitionen av kristendom. Harry Potter släng dig i väggen ;-)


 

På återuppväckelse!

astarot

ANNONS
Av astarot - 26 augusti 2008 12:43

Jag vet inte hur det är med er, men visst hyser man ganska lite hopp om att zombiegenren kan utvecklas nämnvärt. Frågan är om man vill det? Bara man har ett gäng schyssta zombier är jag ganska nöjd. Men nu är det ändå så att Bentley Little har lyckats med konststycket att skriva en zombiebok som saknar köttäterier, slafs och stönanden utan att för den skull hemfalla åt gamla voodoo-riter. Boken heter


The Walking

Av: Bentley Little, 2000


Stämningsfylld till tusen inleds The Walking med en historia om en liten pojke och hans farfar – som dag efter dag, timme efter timme, obevekligt, vandrar runt huset, död. Första meningen i boken sätter tonen: John Hawkes died and kept walking.


Det är upptakten till en sekellång historia om häxkraft, uråldrig ondska, hämnd och skuld som har sitt ursprung i en liten stad byggd av häxor. I nutid sker nämligen fenomenet med ”vandrarna” med jämna mellanrum. Deras kroppar tar dem till en sjö i Wolf Canyon och Miles, vars far Bob är en av vandrarna, beslutar sig för att lösa mysteriet. Varvat med tillbakablickar om ursprunget till fenomenet väver Little en historia med både djup och trovärdighet, trots det något paranormala ämnet.


I stilen påminner det hela om Clive Barker i sina bästa stunder, världen sjuder av okända krafter som endast ett fåtal har makten att utnyttja – sen är det upp till dem om det används till gott eller ont. När dessutom dessa krafter ligger i träda och mänskligheten i stort glömt av dem räcker det mer än väl för att min fantasi ska skena iväg till en möjlig värld som vi själva lever i. För visst önskar man, likt ett barn, att det finns någonting mer än vad våra sinnen kan uppfatta – ja, också någonting annat än en fördömande Gud, eller ett new age-universum som endast går ut på att stärka sin självkänsla, men även något utöver de små löften ett hemsökt hus utlovar.


Utan att snöa in alltför mycket i det här har alltså Bentley Little lyckats ta den gamla mytologin kring de odöda – de kallas slentranmässigt för zombier i boken – och sammanfogat den med en mer modern syn på häxkraft, eller magi om man så vill. Bilden av de döda människorna som magnetiskt dras till en och samma punkt är för mig hisnande. Tillika beskrivningen av deras eviga vandrande, som inte ens kan stoppas av en brits med spännband på bårhuset...


Jag lovar, det är inte ofta du får läsa en skräckbok av sådana här episka proportioner, ja förutom av den tidigare liknelsen Clive Barker då. För det här är helt i klass med The Great and Secret Show eller Imajica.


På omlevande!

astarot

ANNONS
Av astarot - 18 augusti 2008 08:46

Ja nu är det ju såhäratt Two Evil Eyes egentligen består av två filmer, som från början skulle ha vart fyra. Argento, som ju är en fanatisk Poe-fantast, hade nämligen idén att man skulle göra en hyllningsantologi till Edgar Allan Poe. De tilltänkta regissörerna, förutom han själv, var Romero, John Carpenter och Stephen King (eller Wes Craven - det är lite luddigt det där).


Nåjo, till syvende och sist blev det bara Argento och Romero kvar och eftersom det bara är Romeros del The Facts in the Case of Mr. Valdemar som handlar om zombier (om man inte räknar den återvändande katten i Argentos, överlägset bättre, del som zombie) inriktar jag mig på Romeros avsnitt i projektet som heter


Two Evil Eyes 

Regi: George A. Romero, Dario Argento

Medverkande: Drienne Barbeau, Ramy Zada, Harvey Keitel m.fl. 

Samlingsbetyg: 


I Romeros The Facts in the Case of Mr. Valdemar har Poes berättelse om hypnotisk experimenterande och dödsångest förvandlats till en historia om girighet. Det är nämligen så att Mr. Valdemars hustru Jessica har en kärleksaffär med en doktor. Samma doktor som har hypnotiserat Mr. Valdemar på dödsbädden så att han kan skriva över alla tillgångar till Jessica. När så den gamla gubben går och dör på riktigt, fastnar han i något slags limbo och fastän hans kropp är död fortsätter sinnet vidare i nåt slags spöktillstånd.  Ryysligt värre, hur ska nu hans fru och svindlardoktorn lösa det här?


Historien har en aura av Creepshow kring sig och är alltså mer som ett teveavsnitt än en novellfilm. Det tråkiga med filmen är att den liksom aldrig leder nånstans, det finns egentligen inget driv framåt och det mesta är duktigt förutsägbart. Dessutom lite rörigt, bara det att herr Valdemar kan kommunicera från den andra sidan, via sin döda kropp, utan att behöva använda talorganen gör det hela till mer än mystiskt. 


Däremot finns det några typiskt Romerska drag som ändå gör historien någorlunda sevärd. Det är de sedvanliga, mänskliga tillkortakommandena som får kraft ur girighet och egocentrism som är själva kärnan i berättelsen. Människans tillstånd på jorden får konkreta konsekvenser för efterlivet. Även om Romero aldrig varit riktigt så religiös i sina andra zombiefilmer såvisst är det tydligt att människan faktiskt får sitt straff efter döden. Han hintar alltså om möjligheten till nån form av kosmisk rättvisa....


I det hela ändå en besvikelse, men ett helt okej försök av Romero att filma Poe. Argentos del The Black Cat är däremot en rikig liten pärla till film som fullständigt grottar ner sig i Poe-referenser och gör Two Evil Eyes till en film att återvända till (efter döden).


på återupplevelse!

astarot 

Av astarot - 12 augusti 2008 10:47

Alltså, trädgårdstomtar faller inte riktigt undertecknad på läppen. Jag fick till och med en sån en gång och gav tillbaka den - oförskämd som vanligt, men vad ska man göra? Ljuga? Nej, rakryggat yppa sanningen!


Men... skulle någon ge mig en trädgårdszombie skulle jag GARANTERAT aldrig ge tillbaka den. Ni ser ju själva! Perfekt för att hålla objudna barn borta från träggårn, ja, och en del vuxna också för den delen. Placera den på lämpligt ställe och be till gudarna att det bara är en staty!


Den här prylen levereras i tre delar och kostar typ 600 pistoler. Ni som är medvetna om att jag tänker öppna en affär inom kort kanske fattar att den här trädgårdszombien skulle platsa perfekt där. Och jag lovar, här och nu, om jag kan få ett gäng till en rimlig summa kommer ni att se den hos mig till våren! Bara en sån sak!


På återuppståndelse!

astarot 

Av astarot - 8 augusti 2008 08:56

Alltså. Zombiespel gillar man ju. Gratis är ungefär lika roligt. Tack till alla galningar som orkar sitta och göra spel för att skänka bort dem på nätet!


Rotting Onslaught är ett slags strategisspel där du basar över två militära grupper. Ett gäng snipers och ett gäng fotsoldater. Tillsammans med dem ska du genomföra några uppdrag - skydda läkare, samla ammunition och köra bil. Allt detta under belägring av de odöda!!


Rotting Onslaught påminner inte bara om Warcraft utan kan ses som en enklare variation, där man inte behöver bekymra sig om att bygga saker - lite grann som Cannon Fodder om någon kommer ihåg det spelet... Det finns lite andra varelser än zombier i spelet också, jättespindlar och typ troll, men jag förutsätter att alla är odöda. Jämra schysst growlande ackompanjerar iallafall det hela.


Med ett enkelt men lika effektivt intro och en skön spelkänsla (förutom att det är jävligt svårt att styra bilar) är det här ett spel som skulle kunna förgylla en del timmar - om det inte var så kort. Visst, man kan självklart spela om det bara för att skjuta zombier men själva uppdragsläget som i sig är helt okej skulle gärna fått vara längre.


Men vaddå?! Det är ju gratis! och du spelar det här!


på retur!

astarot 

Av astarot - 5 augusti 2008 16:18

Hahaha!! vissa är ju smarta och gör det lätt för sig... Istället för att harva sig igenom bloggen med massa tidskrävande filmer och böcker och ordvrängerier räcker det ju att leka med dockor och sen ta ett kort. Voila! så har man en alldeles utmärkt blogg med en ny zombieinstallation varje dag.


Sådär vill jag också göra :-)  Kolla själv, varje dag utspelas ett nytt zombiekrig på killens skrivbord: Daily Zombie Mayhem. Bilden uppe gillar jag nästan bäst hittills då den liksom illustrerar namnet på bloggen så bra.


På återseende!

astarot 

Av astarot - 2 augusti 2008 19:41

Okej, man kan säga att lägret är delat mellan Return-zombier som har så ont av sitt döda tillstånd att de måste käka hjärnor och Romero-zombier som bara stönar fram sitt illiterata budskap av passiv agressivitet. Utslaget av omröstningen kring vad zombier bör yttra över sina ruttnande läppar blev nämligen som följer (34 personer var med och tyckte till):


Uuuhr! 35.3 %

ööööööh! 14.7 %

graawr! 5.9 %

uhrm? 2.9 %

Braaaiiins! 32.4 %

grmbhlgrmbhl! 2.9 %

whääähwhw! 2.9 %

- - - - 2.9 %


Den här månaden handlar det helt om film och frågan är alltså vilken zombiefilm som innehåller det absolut koolaste huvudmordet. Personligen är det en svår fråga - är det den lilla flickan i The Beyond? Är det zombien som blir skalperad av rotorbladen till helikoptern i Dawn of the Dead eller rentav machetemordet i samma film? Jag väljer ut tio moderna klassiker så får du rösta själv här till höger. Väljer du "annan film" vill jag ha en fin motivering ;-D


på återresande!

astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se