Ja,ja, jag vet att det gått oförskämt många dagar sedan sist. Jag hänvisar allt till extrem tidsbrist och överhettning på andra plan. Hemma med sjuka barn får jag således en lucka som fylls med

Dead Rising: Chop Till You Drop

Wii-spel av Capcom

jag blev duktigt jävla avundsjuk på alla X-Box-spelare som satt och nötte Dead Rising när det begav sig (även om jag visste att jag aldrig skulle hinna spela dataspel). Nu när jag fixat en Wii till hushållet införskaffades såklart de zombierelaterade spel som finns och Dead Rising: Chop Till You Drop låg högt på önskelistan. Jag har inte spelat x-box-versionen och tänker därför inte jämföra, förutom titeln då - för visst låter det aningen coolare med den här undertiteln?

Nåjo. En liten stad i USA har blivit avspärrad och ingen kommer varken ut eller in - förutom vår hjälte Frank. Frank är en frilandsfotograf som tror att han har värsta scoopet på gång och lyckas flyga sig in för att landa mitt i ett köpcentrum a la Dawn of the Dead. Väl inne upptäcker han att det är zombieepedemi på gång såväl som en konspiration som han blir mer och mer involverad i. Genom småuppdrag utvecklar sig storyn allteftersom medan allt som ligger på golvet eller lite varstans kan användas som vapen: gräsklippare, spadar, stekpannor, kuddar. Och det är väl egentligen spelets behållning. 1000 sätt att döda zombier på, mer än så kan man väl inte begära?

Jag tycker Frank är för dryg och mysteriet för ointressant så allt fokus riktar sig på zombieslakt (och att rädda folk). Spelplanen är ovanligt fri - så även om man fått ett uppdrag kan man lubba omkring lite varstans på vägen mot målet och zombierna är härligt långsamma så de går att springa förbi om de inte är alltför många. Det känns helt enkelt som att spela Romeros Dawn of the Dead även om jag än så länge saknar Hare Krishna-zombien...

I början var styrningen lite obekväm men efter några olika vapen börjar man ganska snabbt lära sig och snart är det riktigt skön känsla i spelet. Antagligen är grafiken sämre än originalspelet men som vanligt uppväger nog spelkänslan - i alla fall för mig som fortfarande tycker att typ Last Ninja är höjden av skönhet.

På återlevande!

astarot