zombiebloggen

Alla inlägg under oktober 2010

The Great Dying (teaser)

Av astarot - 29 oktober 2010 11:02

Förresten!

Vi som inte kan se The Walking Dead den 31 oktober kan den 1 november logga in i sajberspäjs för att följa den svenska serien The Great Dying istället. Tror det kan vara smått king det också.

på återlevande

astarot

Publicerat i: teve

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

ANNONS

Frank Darabont pratar Walking Dead

Kommentarer (0)

Av astarot - 29 oktober 2010 10:24

En lat jävel. Det är jag det. Eftersom jag redan halloweenbloggat och knappt har ork kvar att gå mellan kaffet och kontoret blir dagens inlägg snott från Time. Frank Darabont snackar om vad som mycket väl kan vara det ultimata inom zombietainment, handlar såklart om teveserifieringen av Robert Kirkmans The Walking Dead som vi läst rätt mycket om här på zombiebloggen. Serien har premiär i USA på söndag och det lär dröja innan den dyker upp här antar jag. Varför var det The Event och inte The Walking Dead som fick ha världsomfattande release på SVT ungefär samtidigt? Jag anar en konspiration. Ro hit med the complete series på blu-ray nu!

Till intervjun:

For a while, it seemed as if director Frank Darabont was going to become something like Stephen King's in-house movie director. He launched his career with the now-beloved prison drama The Shawshank Redemption, moved to the Oscar-nominated prison drama The Green Mile and ended up with the people-imprisoned-in-a-supermarket movie The Mist, all based on stories by King. A self-admitted horror and sci-fi geek (ask him about the Invasion of the Body Snatchers and War of the Worlds posters in his dining room), Darabont's latest project is The Walking Dead, a zombie apocalypse series based on the Robert Kirkman comics, which debuts on AMC on Halloween night. Darabont spoke to TIME about horror movies, why the undead don't run and the weirdness of having grisly zombies on the same network as Mad Men.

There are so many zombie movies out there. Were there specific ones that influenced The Walking Dead?

Well, the Book of Genesis really is Night of the Living Dead, which I'm kind of shocked to realize is a classic now. That just makes me old, I suppose. It didn't feel like a classic when I first saw it. It was a very disreputable film, spoken of in whispers. It was one of those things you had to catch at a midnight screening, if anything. Without that original film from 1968, there wouldn't be a Walking Dead — the whole zombie thing wouldn't even exist.

What from that movie stands out for you?

I think people who haven't seen the movie, or who haven't seen it in a while, may not credit it for being as character-driven as it is. But Night of the Living Dead is a very character-driven piece. And it was, by the way, other than [those with] Sidney Poitier, maybe, the only movie of its time that had a black male as its lead, which was pretty groundbreaking stuff in its day. Consider 1968, consider the strife that was going on at the time. That was a pretty bold move on their part. I always admired that.

Did you purposefully try to stay away from zombie books and movies so that you wouldn't be tainted by the ideas of others?

Being the old-school guy that I am, I wanted to tell a great tale that subscribed to [creator Robert] Kirkman's work and the original George Romero conception of this world. That's the world we're in. I did stay away from watching any zombie movies or reading any zombie fiction during this time because I really didn't want to be influenced. I wanted to have as much free thought going into it as possible. And hopefully that will help lend a texture to The Walking Dead that allows it to be its own thing rather than borrowing a page from someone else's book. Of course, there's been so much of it throughout the years now that I suppose some comparisons are inevitable. And that's O.K. If there are comparisons to be drawn, we'll just call it homage.

When it comes to comparing zombie movies these days, it seems like whether a zombie shambles or runs is the thing that people talk about more than anything else. It's such a minute detail, but people are so hung up over it.

Never underestimate the ability of certain Internet dwellers to take something minute and turn it into a mountain. My feeling was always, with Walking Dead — again, wanting to go back to the original Romero mythos — is that they shouldn't ever run faster than the first zombie we see in Night of the Living Dead. He gets up a pretty good head of steam, but he's no Olympic sprinter.

One of the things that struck me about the first episode of Walking Dead was how much silence there was. I hadn't seen a movie or a TV show in such a long time that was so comfortable with quiet. I was reminded of The Exorcist. The sound design in that movie is just ridiculously good.

The Exorcist is amazing because it recognizes that silences can be as powerful as sound effects. I found that it's always been a bit of a struggle when dealing with sound to convince the sound guys that, yes, I am looking for silent stretches, I am looking for silences because that is part of the music of the film. And particularly nowadays, these fellas are always leaned upon to not have those silences. The movies that I grew up with weren't afraid of those silences, whether it was a Kubrick film — talk about a movie that handles silence like 2001 — or The Exorcist. I remember the best scare in that movie — I remember the entire audience jumping 3 feet in the air — was after this long stretch of really quiet stuff, suddenly the phone rings, really loudly. I love playing with stuff like that.

Given the other movies you've made — The Shawshank Redemption and The Green Mile — are you purposefully going to stay away from the scenes later in the Walking Dead comic series set in prison?

[Laughs.] No! I can't wait to get to the prison, actually. Because there's just so much good, rich storytelling there. That's when it gets really dark and intense and heated. There's some sort of recidivism in my career. I just keep going back to prison. It's inevitable somehow that I wind up in some prison setting. But there you go. You gotta embrace it and go with it. It's like when Stephen King called me up and told me he was writing another prison story with The Green Mile. I said, "Well, I'm not looking to go back to prison particularly. It depends on the story." Of course, when I read the story, it was brilliant and I had to go back to prison. You follow where the best story leads. If that means I'm behind bars again, so be it.

It's kind of crazy that AMC, the home of Mad Men and Breaking Bad, would do a horror show like The Walking Dead. What do you think it says that this show actually exists on a network as good as AMC is now?

It absolutely blows my mind that zombies, which, for decades, was this subgenre of horror that appealed to a core group of geeks like me, has gotten so much mainstream acceptance in the last five years. All these years, all these decades, I was part of this little group of people with a very specialized interest, and suddenly this obscure thing has blossomed into grandmothers walking into Barnes and Noble and buying zombie books for their grandkids. It's a very strange feeling. I've been busy on this production for a year, and I poke my head up and, all of a sudden, zombies are everywhere.

Det här kommer att bli sjuuukt king! (håll tummarna för fan)

På omlevande

astarot

Publicerat i: teve

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

ANNONS

Zombiepumpor

Kommentarer (0)

Av astarot - 26 oktober 2010 10:29

Nej, det står faktiskt inte zombierumpor i rubriken. Skärp dig eller skaffa läsglasögon. Det var ju inte ens roligt... I vilket fall. Nu vet ju jag att det finns folk med både tålamod och konstnärlig fingerfärdighet därute. Många verkar ni vara också. Själv har jag varken tålamod eller till min stora besvikelse någon form av fingerfärdighet. Min farfar var en hejjare på att tälja och snickra och jag har fått både kåsor och slevar som är urtjusiga. Jag fattar inte ens hur man gör - eller ja, teoretiskt fattar jag. Men i praktiken.

I vilket fall så verkar varje höst människor lägga ner delar av sin själ i pumpaskärning. Kanske inte så mycket här i gamla Svedala där Halloween betraktas som någonting både dåligt och suspekt. Vill man försöka betrakta döden med lite humor så är genast kyrkan eller moralen där och fördömer. Således dags för det stora pumpaupproret? På Zombie Pumpkins kan man (mot en avgift) ladda ner i stort sett vilka mönster som helst för att förgylla den gyllene pumpan. Allt från Jason till Hello Kitty verkar vara möjligt. Vissa är så jävulskt snygga så att åtminstone jag tror att det är en bluff.

Eftersom det här ändå är en blogg som handlar om zombier tänkte jag visa ett par exempel från just detta specifika tema.

Först ut är såklart zombiekungen Fulci med en liten maskäten historia från Zombie Flesheaters:

Så två prylar från mannen som kan sägas ligga bakom hela den zombifierade värld vi lever i just nu. Romero såklart. Dawn of the Dead:

Och så den ikoniska bilden på Kyra Schon från Night of the Living Dead:

Den som kan förklara hur fan det går till att tälja sånt där ur en pumpa får gärna göra det. Jag menar...kolla ögat. Det finns också lite najsiga Rob Zombie-mönster, en Captain Spaulding-pumpa skulle väl inte sitta helt fel? Men eftersom det ändå är på marginalen av zombierelaterade prylar får ni själva surfa iväg för att kolla de bilderna. Jag kan väl inte göra allt! Sluta.

Sätt igång och karva nu. Halloween är bara runt hörnet ju.

på återlevande

astarot

Publicerat i: Allmänt

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

Nice day for a dead wedding

Kommentarer (0)

Av astarot - 22 oktober 2010 15:02

Ahmenvafan.

Det är såna här gånger man önskar att man vore gift, och att man bodde i Seattle. Där går nämligen på självaste halloween ett bröllop utan dess lik(e) av stapeln. Vigselförrättare? Bruce Campbell!

Vigseln sker med hjälp av De dödas bok Necronimcon och jag antar att det fullbordas med ett tydligt Klatu... Barata.. Nikhrmrhhrrhh? Som om det inte vore nog att lyllosparet Nathan Dooling och Casey Russell kommer att få sitt livs vigselceremoni så anmäler sig i skrivande stund folk för att förnya sina löften till Ash - the minister of the dead himself. Alla ska vara klädda som zombier...dessutom. Helvete

Sådär kan det gå... Ingen idé för nån någonsin att gifta sig efter det här. Allt annat blir ju bara likblekt i jämförelse. Så här beskriver Bruce Campbell begivenheterna:

Alright your primitive romantic screwheads, listen up! Ash here and I am only going to speak once about this and once only. If your a fan of the Evil Dead, married and planning to attend ZomBcon Seattle this Halloween, then your in luck to witness the ultimate movie fan experience. This Halloween weekend, I will be marrying one lucky couple as the Master of Ceremonies aka the Minister of the Dead.

The lucky couple, Nathan Dooling and Casey Russell will be getting married in the EMP/SFM at the Seattle Center on Saturday, October 30th at 5pm in their Level 3 suite aka the Cabin in the woods. I myself will be conducting the ceremony from the Necronomicon (The book of the Dead) to a crowd full of Zombies (people) for the Wedding of the Dead, Evil Dead style.

I will also be holding a MASS ZOMBIE RENEWAL OF VOWS shortly afterwards for married couples for all of you fans and folks out there, so grab your sweetie and join us at the cabin Halloween weekend.

So how do you get to participate? Well it’s easy and if your smart you’ll sign up RIGHT NOW and grab your wife or your hubby and witness the biggest Zombie wedding in history with myself, Ash as your host.

Ja, säga vad man vill om amerikaner men sånt där händer ju aldrig här hemma i tråksverige...

på omlevande!

astarot

Publicerat i: Allmänt

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

Doghouse (2010)

Kommentarer (1)

Av astarot - 20 oktober 2010 09:01

Yiehaaaahahhahaaa! Motorsågning...Whrrr...whrrrr...whrrrrmmmmmmmrmrmm
rm.

Den här filmen jämförs på den svenska devedeutgåvan med både Shaun of the Dead och Zombieland, men det är då rätt kraftigt lurendrejeri. Varken humorn eller zombierna eller karaktärerna eller effekterna når upp till de jämförande filmerna.

Doghouse

Regi: Jake West

Medverkande: Danny Dyer, Christina Cole, Stephen Graham m.fl.

Ett gäng grabbar, och då menar jag grabbar med stort G, tänker muntra upp Vince som just gått igenom en skilsmässa. Bästa sättet är förstås en grabbhelg borta från allt vad äkta hälfter eller sambos heter – de är ju ändå bara enormt trista människor som försöker hålla en kedjad. Gänget landar i en liten by som snart visar sig bestå av blodtörstiga och såklart kvinnliga virussmittade manshatare.

Jake West är ett känt namn inom brittisk lågbudgetfilm, bland annat med vampyractionrullen Razor Blade Smile. Och även om Doghouse inte är någon särskilt bra film är den åtminstone bättre. Men visst blir man snabbt trött på filmer som uteslutande verkar rikta sig mot ölstinna grabbkvällar som knappt orkar ta något på allvar förutom det gemensamma puttrande föraktet gentemot det täcka könet. Jag har absolut inget emot fiktivt våld mot vilket kön det än vara månde, men visst kan man önska sig lite finess ändå? Nähä? Var sur då! Jag sjunger som jag vill...

Doghousezombierna påminner mer om demoner än zombier och vissa virologiska konspirationer tycks vara i faggorna. Nu ser jag ändå fram emot Wests dokumentär om den brittiska moralpaniken angående 1980-talets våldsfilmer: Video Nasties! Moral Panic, Censorship & Videotape som du kan läsa om på den dyngeminenta sajten Rysarnytt (glöm inte att prenumerera på nyhetsbrevet!)

På återlevande

astarot

Publicerat i: filmer

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

Zombier, våld och omoral

Kommentarer (7)

Av astarot - 14 oktober 2010 13:48

Det ni ser här uppe är ett föredömligt användande av zombien i politiskt syfte. I Montreal, Kanada pågår nämligen i veckan ett yttrandefrihetsmål gentemot filmmakaren Remy Couture.

Via några kortfilmer, döpta till Inner Depravity utforskar han en obehaglig seriemördare som i drogrus och psykoser har sex med sina kvinnliga offer. Inte ens sexscenerna i hans filmer är på riktigt - ren fiktion alltså, till skillnad från till exempel hardcoreporr eller von Triers Idioterna. Men ändå för magstarkt för regeringen i Kanada som helt sonika skickade ut snuten för att hämta honom. Nu står han åtalad för skapandet och spridandet av obscent material. Smått absurt, enligt honom själv, att bli åtalad för fiktion när det finns verkliga brott som kanske känns viktigare att ta tag i.

Där håller jag och hans supportande zombier med honom. På skyltarna står det bland annat "Verkligt åtal för låtsasblod" vilket säger en hel del om det sjuka i liknande åtal som hämtade från 1980-talet.

I Kanada verkar det just nu pågå en hetsjakt mot subversivt material. Bruce LaBruce bögzombiefilm blev förbjuden att visa på Melbourne internationella filmfestival och ännu en lågbudgetfilm Young People F**king blev grunden till att i Ottawa förbjuda statligt stöd till stötande filmer. Nu ska vi väl bara tillsätta en utredning som bedömer allt utom Åsa-Nisse och Göta Kanal 7 som stötande så kan vi slippa alla obehagliga känslor vi ändå inte VILL känna. Eller hur? Ungefär som SD:s förslag att inte ge pengar till provocerande kultur. För vem vill inte ha kul när man ska se på kultur? Det hörs ju i ordet!

Nä. subversivt, samhällsomstörtande, utmanande, grotseskt, svinigt material har lika stort existensberättigande som roligt eller romantiskt. Till och med zombier förstår det.

på omlevande

astarot

Publicerat i: Allmänt

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

Aftermath

Kommentarer (0)

Av astarot - 13 oktober 2010 13:53

Jaha, tiden går fortare än döden på motorcykel. Jag vet inte vad jag gjort sedan förra inlägget. Allt är suddigt. Förutom det här då:

Aftermath

Skapat av: TwoHead Games

I mörkaste, slingrigaste staden smyger du omkring och försöker att inte bli uppäten av zombier. Med hjälp av en ficklampa navigerar du dig förbi återvändsgränder och kvaddade bilar. Var ska du och när kommer du fram, kanske du undrar. Samtidigt får de syn på dig och du måste lubba eller skjuta dig fri.

Aftermath är ett ganska standardiserat zombie-skjutar-spel men lyckas via mörkret och osäkerheten höja stämningen rejält. I de här kvarteren kan du faktiskt gå vilse. Jag var inledningsvis för fokuserad på att skjuta zombierna men efter att jag förstått att den obehagligt stora strömmen av odöda aldrig sinar har jag börjat springa alltmer. Man klarar sig inte särskilt länge med ryggen mot väggen om man säger så. Du behöver bara styra din figur för själva skjutandet tar den hand om själv. Bara du riktar ljusstrålen från ficklampan pangas det loss. Rätt skön och okomplicerad styrning med andra ord. Resident Evil 4 på iPhonen är betydligt svårare tycker jag.

Tyvärr är spelet lite i kortaste laget – det finns bara 8 nivåer. Men vafan! Det kostar ju bara sju spänn på iTunes. Jaha, har de höjt det till 15 kr? Var inte så jävla petig. Det är enormt mycket känsla i det här spelet även på den lilla skärmen man spelar på. Faktiskt imponerande.

På återlevande

astarot

Publicerat i: spel

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

Zombie Hotell eller Vem ska rädda våra barn?

Kommentarer (6)

Av astarot - 8 oktober 2010 08:36

There is nothing wrong with your Internet. Do not attempt to refresh the page. We are controlling the transmission... krrkk&##/"/ .. -/][ 33 %¤666//88^^

Här sitter man i fåtöljen med sina två barn och kollar på Barnkanalen. En kanal som ska vara till för barn sägs det. Jag väljer såklart alltid Barnkanalen framför den våldsamma smörja som går i alla andra kanaler. Darkwing Duck till exempel. Inget barn kan ju må bra av sånt.

Men vad får jag se? Zombier i min teve! I Barnkanalen? Jag betalar faktiskt tevelicens för att mina barn ska växa upp med någon form av kvalitet och några bra värderingar. Men det kan man se sig i månen efter. Zombie Hotell heter visst den här sörjan av okristliga värderingar och, ja det kanske låter hårt men inte desto mindre sant, brott mot griftefriden. Det ska visst vara roligt att skämta om tappade öron, lösa armar, ögon i soppan. Ja, ni hör ju själva. I det avsnitt jag såg drog en groteskt tjock figur loss ett av zombiebarnens öron!! Är det så vi vill att våra barn ska bete sig mot varandra?

Att zombier skulle vara roliga för någon vuxen finner jag obegripligt men att rikta ett program om döda barn till barn är höjden av okänslighet och taktlöshet. Det kan vilken människa som helst med sunda förnuftet begripa att det påverkar våra barn negativt.

Döden, våld, sorg, ilska, smärta är känslor vi i vuxenvärlden har ett ANSVAR att skydda våra barn från! Men på Barnkanalen kan man visst göra vad som helst nu för tiden! Zombie Hotell är det yttersta beviset på hur vuxenvärlden sviker dagens barn och det är inte så konstigt att de växer upp och blir vandaler och mördare efter att matas med döden dagarna i ända. Barnseriens zombiebarn har och förmedlar en osund bild av livet till våra egna barn och det är dags att agera för deras bästa. Det är dags att stoppa den barnmisshandel som varje dag sker via barn-TV!

Se själva avsnitten som går på SVT Play, dags att sanera?

Dr. M. Oral

Publicerat i: teve

Dela på Facebook - Dela på MSN - Tipsa via e-post - Direktlänk

1 2