Ja ni ser ju själva. Bara för att amrekanerna har sitt Walking Dead behöver inte vi gå helt lottlösa, även om vi är helvetes avundsjuka. The Great Dying av Klas Persson och Karin Engman spelas in i skogarna i mina gamla hemtrakter och bara det är ju ett plus förstås. Sådär ska riktig skog se ut ;-) Via webben kommer serien ut med ett avsnitt i månaden om jag fattar rätt? Håll utkik på hemsidan!

Första avsnittet "Has Already Occured" som just nu finns att se här ovan sätter tonen för en postapokalyptisk värld där zombieepedemein redan är ett gammalt faktum. Mannen vi får följa är helt enkelt en som lärt sig att överleva i denna värld där telefoner och kaffebryggare är rent nonsens.

Nu kan man tycka att detta första avsnitt känns lite långsamt, men jag tror att det är nyttigt att fördjupa känslan av långsamhet, speciellt som zombierna är snabba. Nu gillar vi ju inte snabba zombier här på zombiebloggen men jag fattar att det var nödvändigt för att inte genast öka kostnaden och produktionstiden för serien. Så det var väl ett nödvändigt ont kan jag tänka. Romero skulle inte varit nöjd men desto gladare då man istället för "zombie" kör med den mer anglosaxiska termen Ghoul, som ju också var hur de odöda beskrevs i Night of the Living Dead.

Jag tilltalas som sagt av långsamheten i berättandet och skaparparet har hittat ett riktigt fynd i huvudrollsinnehavaren Ralf Beck som jag tycker kan bära känslorna och melankolin trovärdigt. Det är också något väldigt svenskt med just den där melankolin, speciellt i den avslutande badscenen. Det känns som det bara är svenskt badvatten som kan vara sådär ogästvänligt kallt och ändå vackert på samma gång.

Några barndomsgrejer gör att avsnittet inte riktigt räcker ända fram och mest beror det på ljuddesignen. Det är för mycket av det stämningsfyllda ljudstråket och så är dialogen för låg i sammanhanget. Sedan fick jag ingen riktig känsla för ghoulerna heller och det verkar som att det inte är någon enhetlig design på dem - fast det får vi ta senare när serien fortsätter och man sett lite mer av dem.

Än så länge är jag rejält peppad, och det är du med. The Great Dying kan, som vi säger på ren svenska, bli riktigt great.

på återlevande

astarot

 

Paulin

9 november 2010 10:29

Det där verkar intressant, måste kollas upp!

Verkar som att det är en Metalheads vs Zombies-film på väg. Zombie Driftwood. Största attraktionerna verkar vara soundtracket (många bra band från Candlelight) och att en Hitler zombie ska dyka upp någonstans :)

http://www.youtube.com/watch?v=T9siQEi7mKM

 

astarot

10 november 2010 08:33

Ha.. så jävulskt "king"...

 

dd

7 januari 2011 23:38

Spana in avsnitt 2-

http://www.thegreatdying.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...