Goddag, goddag vad har ni här? Kan man möjligen se lite zombier här?

Nej tyvärr, nej tyvärr för... det här är bara en mutantaffär, en mutantaffär, en mutantaffär.

Alien vs zombies: the dark lurking

Regi: Gregory Connors

Medverkande: Tonia Renee, Bret Kennedy m.fl.

På forskningsstation 320, någonstans i rymden går allt käpprätt åt helvete och det beordras att skiten stängs ner. Men det är ju folk kvar där!?! Hur ska det gå för dem? Ja, det är filmens själva handling. Vi ska bry oss tillräckligt om ett gäng legosoldater (alltså inte Lego som i byggleksak eller Lego Batman, utan såna där tuffingar som har krig som jobb), några forskare och ett par försökspersoner när de försöker ta sig levande därifrån. Det visar sig nämligen att det har utförts ohyggliga mänskliga experiment på platsen som nu kryllar av mutanter.

Mutanter alltså – och inte några zombier alls som titeln försöker dra in pengar på genom att syfta på tidens populäraste monster. Apropå monster, INGET i filmen ser ut som monstret på omslaget heller (eller jo kanske, med lite välvillig fantasi), och jag vetefan om det ens är en alien i filmen. Är det? När forskarna sedan ska förklara hela förloppet blir det sjukt roligt med parallellerna till nazister och kristendom. Det räddar fan hela filmen från bottenbetyget, erkänn.

The Dark Lurking, som den ju egentligen heter, är ändå hyfsad effektunderhållning på B-nivå där det största problemet är skådespelarna. Precis alla förutom forskartanten är extremt risiga. Inte så att jag hade kunnat göra det bättre, det är inte så jag menar, men lite mer personregi hade varit önskvärt. Eller mindre, om personregin bestod i ständiga uppmaningen ”se tuff ut!” för det är denna spelade tuffhet som gör filmen jobbig att se. Eller höra, ty det är de ”tuffa” rösterna som är mest skrattretande.

Nu hamnar den här mutantfilmen på zombiebloggen på grund av dess zombieanspelande nytitel. Och kanske är det också symptomatiskt för jag tror att när alla, utom vi gamla Fulcilovers, tröttnat på de levande döda är mutanter det nya svarta. En nyinspelning av C.H.U.D. står utan tvekan runt hörnet och visst är mutanten ett utmärkt monster att använda om man vill problematisera relationen mellan elitmänniskor (alliansröstare) och lägre stående submänniskor (arbetslösa och sjuka).

I vilket fall som helst. Är lågbudgetsci-fi från Australien det du söker så kan du utan tvekan kolla upp den här filmen, alla andra kan kolla på Split Second som är en mycket bättre mix av sci-fi och semireligiöst dravel.

På återlevande

astarot

 

Berra

26 maj 2012 20:56

Hahahahaha, nog en av de sämsta filmerna jag sett. Jag gjorde en liknande fil i faster Agdas hall en höst när det var strömavbrott - änvände lite grejer jag hittade på vinden som lös. Använde farbror August bondkatt och mormor stinas strävhåriga katt som huvudpersoner. Och tänk! Den filmen var mycket mer spännande än The Dark Lurking.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...