Alltså. Vissa gör ju vad som helst för att hamna på zombiebloggen. På något vis är det ganska kul ändå, jag menar, att folk orkar bry sig så mycket. Ibland är det lite mindre roligt och det kanske beror på att den här videon är så uppenbart skapad bara för att jag ska blogga om den. Inga väskor och inget smink får jag heller för besväret. Man borde valt ett annat ämne...

Nå. Låten är ju inget att hänga i midsommarstången. Men det är ändå lite roligt med zombierna- speciellt den där lilla Prao-eleven. Däremot är det ju lite trist att den tappar dramaturgi efter att bandet bluir anfallna. För vist är det konstigt att de flyr men ändå står kvar och harvar på samma plats de flyr ifrån. Eller så är jag bara lite för noga med ett band jag aldrig ens lyssnar på? Nej, jag lovar. Jag lyssnar inte på Hammerfall alls - här gäller bara hård 80-talssynth a la Style.

På omlevande

astarot

 

Paulin

16 maj 2011 14:10

Något så fantastiskt jävla dåligt, och då har jag inte ens nämnt musiken. Jag skäms å alla äkta zombies vägnar, i fall de nu inte har några skamkänslor. Det är ett mysterium att Patric Ullaeus fortfarande får göra musikvideos.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...