Ja, sådär ser det ut när man står i startgroparna till början av spelet

Z-Day: Zombie Apocalypse Survival Simulator

Mongadillo Studios

Det hela är överdrivet enkelt men just därför också smått genialt. Ni kommer ihåg de där äventyrsböckerna ni läste när ni var små.. VA? inte? hur gammal är du? Jaha, du hade dator när du växte upp - jag fattar.

I vilket fall. När jag växte upp var höjden av interaktivitet en helt vanlig bok, med ett helt vanligt äventyr där man kunde styra händelserna genom att bläddra till en specifik sida. Alltså typ. Du är Garamondagong och står framför en drake, vill du mata den med socker gå till sida 47. vill du tända din fackla på drakelden gå till sida 18. Vill du springa därifrån gå till sida 123. Ja, du fattar. Eller. Du fattade säkert när du såg bilden där uppe. Här i den tryckkänsliga framtiden trycker man helt enkelt på ett val istället för att bläddra. Man måste ju ha en hand ledig att raka (eller inte raka, beroende på kön) sig under armarna också.

Upplägget är enkelt. Följ storyn framåt och gör dina vägval. Men du måste välja som att du är med i en zombiefilm, annars dör du rätt snabbt. Inte för att jag ska avslöja alltför mycket men.. nä, jag säger inget. det är bäst..

På vägen samlar man på sig vapen och folk till sitt lilla gäng samtidigt som man måste försvara sig mot de levande döda. Jag har spelat ett par gånger och är mycket nöjd, trots spelets korta levnadslängd, men jag vet att det kommer en uppdatering snart - så problem solved tänker jag (är det ändå på tok för kort kan du sänka betyget med en stinkande zombieskalle). Det bästa jag gjort so far är att döda 16 zombier under en och samma attack, men då blev jag också rätt skadad och dog så småningom.

Första gången jag klarare det blev jag rätt snopen att det tog slut så fort, men som sagt, det torde bli större med tiden. Så här överlevnadsduglig var jag i allafall trots att jag inte alls hade så coola vapen som jag haft andra gånger.

En fyra för spelet är kanske lite att ta i, men jag gillar enkla (eftersom jag är för störd att spela avancerade) och snygga spel. En och annan animering kanske man hade väntat sig men serietidningsformatet är trevligt och musiken väl balanserad. Rekommenderas således.

på omlevande!

astarot

 

Julia Jönsson, zombieretoriker

30 mars 2012 17:06

Jag ger idén femtioelva zombieskallar, så jag hade gärna velat pröva. Hoppas jag lyckas skramla ihop till en iPad i lagom tid till uppdateringarna.

http://juliajsblogg.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Tjoho! Vi som börjar tröttna på att bära med oss zombie-repellent eller tycker det är jobbigt att ha en zombie hemma för att att skörda odöd doft innan vi beger oss ut bland alla andra zombier på stan kommer nu den perfekta parfymen. ...

    Kärlek kan förändra oss. Jomen. Det kan också förstöra oss, men det är kanske för dystert? En av grejerna med zombiefilmen är ju att vi ska känna den där saknaden, skräcken för att förlora våra närmaste. Som Barbara i Night of the Living Dea...

  Så här är jag van att möta mörkret... Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då. Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit...

    Med tanke på kommande premiären av zombiekärleksRomeo&Juliadramat    tänkte jag det är dags att värma upp (hehe) med ett gammalt mossigt zombieperspektiv*. Och med mossigt menar jag närapå helruttet gammalt, dvs vi som växte upp på 1980-ta...

  Om zombien är nutidens allra populäraste monster måste The Walking Dead vara nutidens allra bästa julklapp. Kulturgärningen Apart förlag gör genom att släppa serietidningen på svenska är dessutom något som måste uppmuntras i detta seriekarga lan...