Alla inlägg den 12 april 2013

Av astarot - 12 april 2013 09:09

  Så här är jag van att möta mörkret...


Okej då. svamlar väl vidare* om moderna monsterfilmer då.


Monstret är det som i mörkret stirrar tillbaka, något kusligt som vi annars kanske förtränger. Det monstruösa kan rasera det trygga som vi tagit för givet. Därför är det inte så konstigt att monstret i berättelsen alltid varit något att frukta. Något som kan förgöra, skrämma och äckla oss.


Samtidigt har monstret på något sätt också alltid varit oss själva. Vampyren, Mr. Hyde, zombien, varulven, mumien och alla andra oheliga varelser har pekat på människans djuriska drifter, svagheter, narcissism och fåfängliga önskningar. Kanske är det tydligast i Frankenstein där de riktiga monstren är vi själva för att vi vill döda det som skrämmer oss eller i Nightbreed där monsterutrotningen är en tragisk parafras på Förintelsen. Monsterfilmen har varit den perfekta skapelsen för att stirra ner i avgrunden och möta helvetet. Nu tittar vi ner i avgrunden och möter, kanske förvånande, istället frälsning. Det finns inte längre något som kan stirra djupt in i våra själar och ifrågasätta vårt inre.


Frukta monstret! 


I den moderna filmen har vi dresserat monstren, fått dem att gå fot och räcka vacker tass. Vampyren har fått själ och kan välja att dricka syntetiskt True Blood. Det vandöda livet är inte längre någon förbannelse, det är en evighet av ”Party All Night and Sleep All Day”. Zombien, denna parafras på den ruttnande mänskligheten, vandrar inte längre omkring omedveten om allt utom människokött utan är i Warm Bodies objekt för en ung kvinnas kärleksönskan att omvandla tölpen till prins. Mardrömsvarelser i Monsters Inc. är snälla och rädda för barn medan trasiga förhållanden egentligen finner den sanna familjelyckan hinsides i American Horror Storys gamla spökhus.


We're a happy family  


Monster samlas, inte för att förgöra, utan berätta för oss att allt är bra. Vi behöver inte oroa oss. Kanske är det fullt förståeligt när stora, abstrakta miljöhot och mänsklig avgrundsondska ligger över oss som en obehaglig spikmatta, tydligt också i filmer som Hostel och A Serbian Film.


Vi behöver inte längre en köttätande, hjärndöd zombie som berättar om vår självdestruktivitet – vi behöver en odöding som stoppar om oss och läser godnattsagor. Helvetet finns inte längre och istället för en mossig gammal himmel kan vi istället drömma om att som superhjälte få leka med Edward, Jacob eller annat valfritt godhjärtat monster utan en tanke på döden. Den eviga, tomma döden. Den som inte får finnas.



på omlevande

astarot

* i mångt och mycket från en av mina krönikor i fina Folkbladet.

ANNONS
Tidigare månad - Senare månad

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se