Inlägg publicerade under kategorin serier

Av astarot - 23 december 2007 21:07

Från och med nu säger jag God Jul och tar lite datorledigt en stund, men jag lovar att komma tillbaka och flaggar redan nu lite vagt för ett kommande nytillskott till zombiegemenskapen på nätet. Men mer om det när det verkligen händer först kollar vi vad tomten håller på med.


The Last Christmas

Av: Gerry Duggan & Brian Posehn, 2006

Betyg: 3


Zombieapokalypsen är ett faktum. Runtom i världen gömmer sig folk för muterade, köttätande zombies och gäng av plundrare. Plundrare besöker också Nordpolen och avrättar tomtemor. Jultomten blir förtvivlad, super ner sig rejält och vill bara ta livet av sig, men förgäves. För trots att åren går finns det en snäll pojke kvar som tror på honom och således kan mannen, tomten, myten inte dö. Så formas en illasinnad plan i tomtens berusade hjärna. Pojken ska få sitt livs julklapp: besök av tomten beväpnad med en mördarmotorsåg. Men kan verkligen fryntlige pappa jul vara så elak?


Last Christmas befinner sig i nåt slags mellanrike där relativt trista musikaler som Cannibal the Musical och Nudist Colony of the Dead utgör motpoler till geniala sådana som Nightmare Before Christmas och Little Shop of Horrors. Visst, nu är Last Christmas ingen film men utgör ändå den felande länken dem emellan. Seriealbumet lider nämligen av en oförmåga till sovring som gör att en del buskisinslag smyger sig in bland en ganska fyndig historia om tomten som mytologisk figur. Att tro på tomten är lika med att han finns. Såna grepp gillar man ju, och återfinns till exempel också i årets julkalender.


Att slänga in en sådan gigantisk allmän figur som Jultomten har flera fördelar, till exempel att minsta hjälteaktion eller tillfyllnad får extrakomiska och absurda dimensioner. Men det gör också att man får känna tomten bakom masken – hur han tänker och hur han arbetar. Det ger det hela en slags Hänt-Extra-feeling när man får hälsa på hemma hos kändisen. Att de lyckas göra det i zombiesammanhanget är faktiskt ganska strålande eftersom man lätt kan tänka att själva figuren försvinner bakom en superhjältefasad. Speciellt med handeldvapen, bitterhet, sprit och cigarrer som rekvisita. Så blir inte fallet.


The Last Christmas är inget mästerverk men torde ändå vara en av de bättre julsagorna för oss tonåringar på väg mot medelåldern. Kan kanske utses till nästa års julklapp redan nu?


På återvändande!

astarot

ANNONS
Av astarot - 1 december 2007 12:45

Sedärja. Advent nalkas och här kommer värsta julklappstipset till alla zomieälskare eller seriefantaster där ute (del tre kommer snart). De häringa inbundna volymerna är dessutom riktigt snygga också!


The Walking Dead Book Two

Av: Robert Kirkman, Charlie Adlard, Cliff Rathburn, Russ Wooton

Betyg: 4


Den andra samlingsvolymen av evighetszombiesåpan börjar precis där den första slutar; alltså när överlevnadsgänget kommer till fängelset de tänkt sig göra till ett fort. Agrarsamhället del 2 – here we come! Det kryllar såklart av zombies i det gamla fängelset men de försöker systematiskt att rensa området – och ”de” betyder i det här fallet fortfarande männen medan kvinnorna till största delen passar barn.


Förutom själva zombiestoryn börjar det hetta till rejält i den här volymen. De hittar fångar som överlevt i matsalen och snart börjar någon mörda små barn, den psykiska pressen tär på de flesta vilket leder till förhastade beslut och osämja, folk vill ta livet av sig medan kärlek och svartsjuka tar ut sin rätt.


Inne i fängelset har hela historien än mer utvecklats till ett Melrose Place mitt i sjudande zombieapokalyps. Och därmed är det också jävligt bra. Såpoperor är ofta schysst underhållning för stunden (bara man orkat fastna i det) och blandat med den typ av stress och spänning en zombieepedemi innebär blir det helt enkelt super!


Det finns förstås fortfarande skavanker men de skaver mycket mindre obekvämt (kan det vara så att jag orkat fastna i berättelsen och för karaktärerna månne?) och vissa scener är rentav geniala. Som när Michonne uppenbarar sig som en slags zombieharmaggedons Django eller när Ricks moraliska fasad rämnar. Men främst blir alltihopa så jämra effektivt eftersom berättelsen uppvisar hur vi människor aldrig lyckas förändra oss oavsett vilka fasor eller vilka hot vi tvingas leva under vilket blir en ganska bra skildring av hur vi lever våra strutsliv under till exempel klimathotet. Det är samma småaktiga krig, samma girighet, samma sandlådebråk om vems Gud som är bäst och samma begär efter onödiga prylar som ska göra oss hela. Samtidigt rämnar världen omkring oss...


på överlevande

astarot


ANNONS
Av astarot - 13 november 2007 10:54

Det var visst 1987 som serietidningen Zombie Boy först såg dagens ljus. Det här förstanumret är från 1994 och samlar det allra första numret från förr med Zombie Boy´s Hoodoo Tales No. 1.


Zombie Boy

Skriven och illustrerad av: Mark Stokes 

Betyg: 2 


Serien är uppbyggd i korta historier med en svag löpande röd tråd igenom. Det finns alltså ingen egentlig framåtdrivande historia utan idén bygger på nedslag i zombiepojkens återliv. 


Han, Morgan McCorkindale, är en 11-årig pojke som varit på semester på Voodoo Island med sina rika föräldrar. Han utforskade visst ön själv en stund och komm tillbaka som zombie. Med andra ord inte som den köttätande Romero-zombien, utan en något avtrubbad, men definitivt död pojke.


Jag vet inte riktigt om serien är sådär riktigt bra, skämten känns ofta som Familjen Addams light, även om vissa gliringar till överklassens sätt att (inte) hanskas med problemet i vissa stunder är rätt skojiga. Som när de landar efter semestern och har forslat sitt odöda barn med bagaget eller när de späner fast honom på biltaket när de åker hem. Hela tiden småpratar föräldrarna lite avslappnat om situationen och den underbara semestern. Det hela är egentligen en slags parodi på hur rika och mäktiga ignorerar sina barn som därmed blir alienerade och känslomässigt störda. 


Zombiepojken har sen lite egna voodootricks i skjortärmen och serien är faktisktganska vältecknad på det där lite kantiga sättet, med en hel del blinkningar till 1950-tals monsterfilmer. Låter väl helt okej, men det känns som att konceptet, och historierna, har åldrats lite (vilket inte är så konstigt när vi just nu verkar vara uppe i värsta zombieboomen).


På återvaknande

astarot 

Av astarot - 6 oktober 2007 08:38

Okej, det blev lite långt. Ibland stannar inte fingrarna trots att hjärnan gjort det för längesen...


The Walking Dead Book One

Skriven av: Robert Kirkman

Illustrerad av: Tony Moore, Charlie Adlard, Cliff Rathburn

Betyg: 3


Skaparen av Walking Dead, Rober Kirkman, har precis som jag alltid blivit besviken när en zombiefilm tar slut. Det är lätt att förstå varför. Genren öppnar ju för en önskan att alltid veta mer, vilka som överlevt, hur länge zombierna kan leva sina odöda liv, om mänskligheten,civilisationen någonsin kan återuppbyggas, vilken civilisation som följer och så vidare. Zombiefilmerna slutar ju nästan alltid mitt i handlingen – ja förutom The Beyond som har ett av zombiefilmhistoriens mest geniala slut, med ett slut som liksom aldrig tar slut.


I vilket fall som helst – Kirkman var less på att saker tog slut och beslutade sig för att göra en serie som, just det, ”aldrig” ska ta slut. Ett mastodont- och riskprojekt som sannerligen inte går av för de där berömda hackorna. I de första numren som ingår i den här tjusiga samlingen vaknar snuten Rick till sans på sjukhuset ungefär på samma sätt som i 28 dagar senare för att upptäcka att världen övertagits av zombies. Hela hans familj är borta men han misstänker att hans fru Lori och sonen  Carl tagit sig till Atlanta. Med värsta turen hittar han dem där tillsammans med bästa vännen som har ögonen fastnitade på Lori och ett fåtal andra överlevare. Tillsammans i en trång husbil försöker de överleva och Rick blir snart deras ledare.


Det är alltså upptakten på den här förhoppningsvis fortlevande historien om några människors kamp tillbaka till livet omgiven av de döda. Hela första boken, som samlar The Walking Dead nummer 1-12 är en sparsmakad berättelse där bild ofta talar mer än ord. På det sättet utnyttjar skaparna mediet ganska bra men jag tycker att den lider lite av sin långsamhet. Däremot finns några underbara scener, som när Rick och Glenn kommer på att de kan vistas bland zombies bara de luktar som dem; eller när de kommer till en bonde som samlar alla odöda i en lada för att de kanske ska kunna bli botade (alltså börja leva som de gjorde innan de återlevde).


Karaktärerna är något stereotypa, eller åtminstonde lite väl uträknade (som castingen till en dokusåpa ungefär), men ändå stilfullt utmejslade vilket gör att man kan känna sig bekväm med deras handlingar och uttryck. Jag hade dock, på dokusåpamanér när vi ändå är inne på liknelsen, önskat tydligare gruppdynamik där karaktärernas olikheter och svagheter hade fått fatjas mer om utrymmet. Till exempel nämns det bara en enda gång hur otroligt könsstereotypt det blir så fort det handlar om överlvnad – karlar hämtar mat och skjuter medan kvinnor lagar den och tvättar kläder. 100 år av jämställshetarbete är som bortblåst. Mer av liknande iakttagelser tack!


För den som inte kan få nog av hur några få överlevare försöker organisera sina liv i brinnande zombieepedemi är The Walking Dead i stora drag det enda som finns att tillgå. Betyget tre kan därmed tyckas lite lågt vilket dels beror på förväntningar men också på att det förhoppningsvis kan bli betydligt bättre längre fram. Mycket är, som Kirkman själv påpekar, isnpirerat av George Romero, vilket inte minst märks när den andra boken inleds... mer om det senare. De här hardcoverutgåvorna är dessutom riktigt, riktigt snygga!


På återupplevelse!

astarot

Av astarot - 22 juli 2007 12:52

Hej hopp!

Bara för att aldrig sluta tjata om en av världens bästa zombiefilmer - The Beyond - är det väl dags att lägga upp en recension av seriealbumet också.


The Beyond

Av: Stephen Romano & Noah David Henson

Omslag av: Chas Balun



Lagom till Halloween 1998 släppte Grindhouse i samarbete med Blackest Heart Media denna specialutgåva av en alldeles färsk serieadaption av The Beyond, komplett med ett soundtrack med bitar av dialog från filmen insprängt mellan musikspåren. Perfekt för att höja läsupplevelsen med andra ord. Tänk er själva att ligga och snaska godis en mörk höstkväll med Fabio Frizzis musik och saker som "You Ungodly Warlock! *kedjepisk*" strömmandes ur högtalarna samtidigt som du fäster dina ögon på brutal zombieaction!


Produkten i sig är som idé betydligt coolare än innehållet. Den är tecknad ganska grovt, vilket förvisso passar innehållet ganska bra, men gör emellanåt att den känns slarvig - som att nån haft lite för bråttom (ungefär som den här bloggen med andra ord :)


Historien är annars hämtad precis från filmen vilket gör att man inte blir särskilt besviken, men det är också en av svagheterna med denna seriebok. Grejen med The Beyond som film är hur atmosfären, det onda, det djävulska griper tag i en - inte den smått ologiska mardrömshandlingen i sig (även om det såklart hjälper). Därmed är det smått omöjligt att återskapa samma känsla, även om man skulle våga sig på en filmisk nyinspelning. I Serieform blir uppenbara missar i handling och dialog alltför uppenbara för att kunna skuggas av en stilistik, känslomässig ridå.


Detta till trots är som sagt själva projektet och den undergångsstämning som grundmaterialet levererar värt att upplevas på alla sätt det bara är möjligt. Och även om serien har svårt att stå på egna ben är den en ljusglimt (eller mörkerglimt snarare?) i seriehyllan!


När den dessutom avslutas med en fin artikel som summerar skräckseriernas historia kan man ju inte mer än trycka den mot sin barm.


På återlevande!

astarot

Av astarot - 19 juni 2007 10:57

Hallojj!

Nu har jag en liten serie att skriva om igen. Och den här gången är den skriven av Mr. modern zombiemyt himself - George Romero!!


Toe Tags Featuring George A. Romero

Skriven av. George Romero

illustrerad av: Tommy Castillo & Rodney Ramos

Betyg: 3


Som alla vet verkar Romero besatt av hur zombien egentligen fungerar. Bäst illusteras det kanske med den galne vetenskapsmannen och zombien Bub i Day of the Dead. Därför verkar serietidningen Toe Tags vara något av en hjärtefråga. För här har han introducerat zombies med ett medvetande och empati. Zombien det framförallt handlar om är Damien som med sin empati intakt inte riktigt kan avgöra vad som är rätt och riktigt. Han är liksom hälften människa och hälften zombie och känner verkligen för den zombifierade värld som traskar omkring därute.


Samtidigt är han också upp över öronen förälskad i fullt mänskliga Judy och har ett slags Skönheten-och-odjuret-förhållande med henne. Han lider förstås av att han är död och ruttnar & tror att ingen kan älska honom :)


Släng in lite galna elefanter och skojiga fascist-rebell-zombies och konspirationer på högsta politiska nivå så har du serien i ett nötskal.


Det är väldigt svårt att få grepp om Toe Tags eftersom den försöker vara så mycket och en zombie som filosoferar om varat och icket kanske låter kul men fungerar väl bara sådär, tycker jag. Annars är serien full av schyssta små sparkar åt mänsklig egoism och knasiga företeelser vi känner igen från Romeros andra zombieverk. Speciellt gillar jag den galna zombiearmén som försöker se civiliserade ut utåt men tärs inifrån av en glupande (ego)hunger. Det är en otroligt träffande bild av hur knasiga partier och regeringar (som den amerikanska kanske? Alliansen kanske?) uppträder.


På retur!
Jonas

Av astarot - 30 maj 2007 13:14


Det här är en fyra-delars seriesvit som rätt och slätt heter

 

Zombie

Skriven av: Mike Raicht

Tecknad av: Kyle Hotz, Dan Brown

Betyg: 2

 

Egentligen innehåller Max Comics serie Zombie det mesta man kan begära av en zombie-historia. Den fokuserar på ett litet antal individer som instängda på en avgränsad plats måste möta zombiehotet, men också sig själva. Dessutom ingår en hemlig (tror jag) virologisk konspiration med en massa militärer inblandade. Det blir en hel del explicit material där köttsliga bilder tar överhanden.

 

Tyvärr fungerar det inte riktigt. Storyn bygger alltför mycket på såpa-intriger och hela inledningen känns krystad där ”hjälten” Simons karaktärsdrag är dåligt underbyggda och det är helt omöjligt att veta vem han egentligen är. Dessutom har det slarvats en del i seriens logik, där det främsta lär vara att serieskaparna på slutet verkar ha glömt bort att även Simon kan vara infekterad.

 

Kanske är det också lite väl mycket actionbetonat för min smak. Jag hade gärna sett djupare, eller åtminstone mer komplicerade karaktärer och framförallt betydligt mer om konspirationen och samhällsmaskineriet.

 

Nåväl. Gillar du blod och inälvor lär du inte bli besviken.

 

På återuppväckelse!
Jonas

Av astarot - 25 maj 2007 21:38

Hejsan hoppsan!


Jag hoppas att ingen av er har missat något av det gulligaste som kommit i zombieväg serieledes de senaste åren. Nämligen Lenore av Roman Dirge. Serien löper som bäst i Sverige i den eminenta serietidningen Nemi (fast ska man vara ärlig är det en del bös-serier i den också).


I vilket fall som helst var Lenore till en början en helt genial seriestrip, som har ballat ur lite på senare tid när ambitionen och prettonivån blivit högre. Men det har bara gjort serien lite sämre. Lenore är fortfarande vad Wednesday i Familjen Addams skulle vart, om hon varit död. Att sen namnet syftar till Edgar Allan Poe gör ju inte saken sämre precis.


Vet ni också att det finns små filmer med Lenore att njuta av? Jaså inte? Se då till att surfa iväg hit så fort det bara går.


I morrn ska jag spela in med bandet, så uppdatering kan dröja något.

På återkomst!

Jonas

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se