Inlägg publicerade under kategorin filmer

Av astarot - 11 november 2009 14:05

 


Versus

Regi: Ryûhei Kitamura

Medverkande: Tak Sakaguchi, Hideo Sakaki, Chieko Misaka m.fl

 


Det finns i världen 666 platser som binder oss till hinsidan. De är dolda för mänskliga ögon. I Japan ligger plats nummer 444 (vem som gått och numrerat dem som en gammal byråkratisk statsanställd förtäljer inte historien). I vilket fall som helst – det är inte så smart att ha en maffiauppgörelse på plats 444 – återuppståndelsens skog. Nu är det ändå såklart just där en grupp rymlingar stämt träff med Yakuzan, och som alltid när hårda män möter varandra uppstår tuppfäktning, blodvite och... i det här fallet zombier..


Hjälten i den här historien – The Man – beskyddar av misstag en kvinna – The Girl – och är såpass hård att han måste ursäkta sig: ”Det var inte meningen att rädda dig. De gjorde mig bara så förbannad”. När han dessutom dessförinnan drämt till med att han är feminist förstår vi snart att det mesta här är på skoj... kul, alltså.


Återuppståndelsens skog verkar ialla fall fungera. För alla som blir dödade återkommer och kan dödas igen, om man hinner. Det mesta är dolt i mystik och ren och skär förvirring men vissa scener är faktiskt förvånande stämningssfyllda mitt bland allt poserande, splatter och armar som trillar av. Andra scener som att de återuppståndna ibland kan hantera vapen, ibland knappt dö och ibland faller ihop av minsta lilla gör att filmen inte känns helt genomtänkt.


Men det gör egentligen inte så mycket. Tanken med Versus är inte precis att berätta en fantastisk historia – nej här går ytan före allt annat som kan ligga därunder. Mer Michael Bay än George A. Romero, om man säger så. Men med ytan har man lyckats väldigt bra för att vara en produktion av lägre rang. Sen måste man väl bara älska alla filmer som har hemliga portaler till den andra sidan. Ja, det måste man faktiskt, lite i alla fall.



På omlevande!

astarot


ANNONS
Av astarot - 24 oktober 2009 10:50

 


Yay! Fler zombier på våra biografer!


Zombieland

Regi: Ruben Fleischer

Medverkande: Woody Harrelson, Jessie Eisenberg, Emma Stone m.fl

   


Zombieland kräver inga närmare analyser. Visst finns där ett slags uppgivet inlägg om konsumtionssamhället, men mest är omgivningarna bara till för att ha kul med genren. Och det har man...som fan.


Efter några kortare, övergripande regler för att överleva en zombieepedemi förflyttas vi snart via Metallicas For Whom the Bells Toll till Texas. Där möter vi Columbus, en ensam, neurotisk överlevare med IBS. Det är hans berättelse vi får följa genom the United States of Zombieland mot kamratskap och möjligen även lite kärlek.


Zombieland är ett humoristiskt tillskott till den smärre zombiehype vi just nu genomlever. Här beror smittan, perfekt tajmad, på någon form av epidemi och jämförs till exempel med galna kosjukan. Det är kul att se att Zombieland inte bara innehåller tidstypiska tjockisskämt eller genrespecifik våldshumor. Det finns också lite smartare humor - som att Tallahassee lockar fram zombier i ett varugus genom att spela Dueling banjos - ni vet temat från Den sista färden. Woody Harrelson briljerar verkligen i rollen som Tallahassee - det är liksom sånt här han är gjord för.


Nu i kristider är det också roligt att se att prylar inte är värda någonting i en större kris. Det är liksom kvarlevor från en tid när det oviktiga var viktigt. Det enda som värderas högt i Zombieland är vänskap, överlevnad och...Twinkies. På samma sätt som i till exempel Shaun of the Dead är zombierna mest ett passande hot för att berätta en historia. I det här fallet en ganska osannolik killkompisfilm. Det gör att filmen absolut kan rekommenderas till andra än zombiefantaster. För det här är ingen skräckfilm, ingen komedi; bara sjuhelvetes god underhållning!


på omlevande

astarot

ANNONS
Av astarot - 5 oktober 2009 08:41


Tarantino hyllar den, Europe har skrivit en låt om den och fans över världen älskar den.


 


Säga vad man vill om Lucio "Godfather of Gore" Fulci. Han var inte världens bästa regissör precis, men kanske en av de våldsammaste. Ingen kan som han hänga kvar vid våldsscenerna som vore det det godaste av godis. Karln ger aldrig upp. Efter att ha färdats, med enormt effektiv inzoom, stannar man liksom bara kvar. Missförstå mig rätt, jag gillar Fulci rätt ordentligt men gjorde han en på riktigt sjutusan till bra film så var det faktiskt:

The Beyond

Regi: Lucio Fulci, 1981

Medverkande: Catriona MacColl, David Warbeck, Antoine Saint-John m.fl

    

 

Liza har endast en chans kvar att lyckas få sitt liv på fötter igen. Hon har nämligen ärvt ett gammalt hotell  i Lousiana och tänker nu rusta upp det. Såklart har hon ingen aning om att stället vilar på en av de sju portarna till självaste helvetet. Visst börjar hon misstänka ett och annat när arbetare försvinner och en blind flicka på allra bästa spökhusmanér varnar henne. Liza och hennes nyfunne vän John försöker luska ut vad som är på gång och när de hittar The Book of Eibon verkar allt hopp vara ute: "Ve den som öppnar en av de sju portarna till Helvetet, ty genom den porten kommer ondskan att invadera världen".

Filmen är så sjukt bra att det knappt går att beskriva. Det handlar egentligen inte om något exceptionellt manus och skådisarna, dubbningarna och en del effekter är rätt kassa ibland. Men stämningen i filmen går inte att ta miste på. Det är som att bevittna ett stycke ondska; det riktigt pyr ur teveapparaten, devedespelaren, projektorn eller bioduken så fort filmen drar igång. Främst beror det på att Fulci är så obeveklig i sitt berättande. Inte minst tydligt i hur han bara tvärspränger den där lilla flickans huvud. Det är liksom inte i vilken film som helst sånt här dyker upp:


 

Han djupdyker i sår, bubblande syra, gnagande spindlar, skottskador, piskattacker, huvudskjutningar och blandar allt detta blod med totalförvirrad rumslig design. Att det sedan ramlar igenom några logiska luckor  (till exempel att John försöker ladda kulor i revolverns mynning!) gör bara filmen mer trovärdig för vad det verkligen är: en mardröm. Det omdömet brukar annars tillfalla Argento, som liksom filmar mardrömmar - men Fulcis The Beyond är en minst lika effektivt filmad mardröm som Suspiria. Nu kan den petnoga elitisten peka på kvalitetsmässiga skillnader de två filmerna emellan - och visst kan det vara så att Suspiria rent tekniskt är mer välgjord, men på det känslomässiga, konstnärliga planet är de varandras jämlikar. Må så vara att The Beyond är en mer bångstyrig och köttig lillebror till mer arty storasyster Suspiria.

Fulci är rolig på många sätt - ja på fler sätt än att han ALDRIG slutar stanna vid de där våldsscenerna. Då tänker jag främst på hans egen medverkan i filmerna han gör. Den här gången är han en bibliotekarie som muttrar bittert om facket. Just detta antifackliga drag hos Fulci lyser ibland igenom och han gillar verkligen inte organiserade arbetare som måste ha lunch på exakta tider...


Nä, sånt där behöver man inte tänka på, The Beyond är så bra som det nånson blir. Sen när zombierna på sin höjd är lika snabba som Hare Krishna-zombien i Dawn of the Dead vet vi att vi hittat hem. Eller hur? Och det där slutet alltså! Det är oöveträffat till denna dag. Jag ska inte avslöja för mycket. Men om domedagsprofet kunde han extraknäcka den där Fulci.


Jag hade förmånen att se den restaurerade Grindhousekopian på bio...fem gånger! Det var på den tiden jag drev skräckfilmsfestivalen Blodröd. Till exempel smygvisade jag den för mig själv och min bästa vän, tillika medarbetare på Bio Marx, när den anlände till Umeå. Det var fruktansvärt schysst att ha en hel biograf, inkulsive maskinrum, för oss själva och sitta och titta på Fulcis zombieepos. Sen tågade jag ner med den till Fantastisk Filmfestival i Lund så de också kunde visa den för en ont anande publik (och betala frakten tillbaka till USA ;-).


The Beyond kommer för alltid att ha en särskild plats i mitt hjärta. Och den borde ha det i ditt också.


På återlevande!

astarot

Av astarot - 1 september 2009 11:31


Sweeet! Det här kan bli exakt hur kul som helst! Zombier + nöjesfält och lägg därtill Woody Harrelson i rollen som hårdingen Tallahassee så kan det liksom inte misslyckas (jag menar - titta bara på honom ;-).

Zombier har blivit såpass allmängods att de kan användas som komiska inslag i vilken typ av film som helst - men på något sätt lyckas figuren bibehålla den pastisch över mänskligheten som i Romeros efterbörd liksom är själva essensen för en zombie. Förmodligen beror det på att de faktiskt ändå är vi.

Just att parkera zombien i ett nöjesfält förhöjer och pekar på den karnevaleska uppochnedvända värld mycket av skräckfilmen vilar i, eller?



Nu är ju zombierna uppenbarligen snabbare än de vi riktigt älskar, men jag tycker det är rätt okej ändå i en sådan typ av slapstickfilm det här verkar vara (jag säger bara "piano").


på omlevande!

astarot

Av astarot - 26 augusti 2009 08:51


Okej. Alla älskar Troma - alla älskar zombier - alla älskar hillbillyfilmer - alla älskar våld. Kan det vara så att det här är världens bästa film?


Redneck Zombies

Regi: Pericles Lewnes

Medverkande: W.E Benson, LisaDeHaven, Floyd Pirahna m.fl

  


Ute på den amerikanska vischan producerar ett gäng inavlade bönder sin sedvanliga hembrända dryck. När militären forslar radioaktivt avfall utan några som helst säkerhetsåtgärder genom landet är det ju självklart att det på något sätt måste blandas med den egentillverkade spriten. Och vad händer när kemiskt avfall tillsammans med hembränt möter illitterata, inavlade inlandsbors gommar? Och vad händer när ett gäng utsocknes råkar snubbla in i handlingen? Horder av zombier och hemskt mycket våld såklart!


Redneck Zombies är en genuin Tromaproduktion. Allt är smaklöst, taffligt och rätt underhållande. Det är kanske inte världens bästa film på sina egna ben men innehåller såpass mycket  kärlek till genren att den absolut fungerar. Det är som en slags upp(eller ner)daterad hyllning till Motorsågsmassakern och Night of the Living Dead.


Zombierna blir inte smittade på traditionellt post-Romerovis eftersom orsaken liksom inmundigas via den heligaste av drycker. Men annars har zombierna en ganska traditionell (Ja, fortfarande efter Romeros recept) roll, det vill säga hungriga, ruttnande och överdrivet förtjusta i övervåld. Eftersom zombierna är skapade på kemisk väg finns också hoppet för överlevnad just i märkliga kemiska sammansättningar - i det här fallet en.... deodorant.


Om filmen kanske känns lite lång vägs den ändå upp av en hel del fantastiska scener. Vem kan till exempel glömma den totalstenade obduktionsscenen där en syrahög kille hallicunerar vilt om de olika organen. Eller vad sägs till exempel om att några hillbillys bundit fast en flicka och tvingar henne att se på en dokumentär om kycklingslakt. Eller hur ett litet barn sittandes i en tvättmaskin(?) blir itvingad den gröna hembrygden. Det här är alltså skräpfilm på lägsta nivå - precis som Troma vill ha det. Frågan nu är om DU vill ha det....


på omlevande
astarot

Av astarot - 12 augusti 2009 09:25


Ja, är inte detta en teaser som heter duga? Just nu skulle jag vilja att det blev en långfilm istället för sina 20-25 minuter. dödssiffran räcker tveklöst till 90 minuter, fast dialogen kanske för 5 minuter ;-)


Nå, vi ses på andra sidan graven

astarot

Av astarot - 31 juli 2009 13:02


Ohojj seglarvänner! Jag har inte glömt bort er. Men jag ligger just nu, genom min lilla skräckshop som Gud glömde: Blodröd, i produktion för en liten zombiekortfilm. Björkpollen of the Dead. Så tidskontot är lite skralt...


För er som inte har direkttillgång till norrlandsmedier kommer först några fräsiga länkar. Här finns allt man behöver, och inte behöver, veta:


P4 Västerbotten


Västerbottensnytt


VK


VF


TV4 Västerbotten


Och så Rysarnytt såklart!


Och som grädde på moset följer här några exklusiva bakomfoton:


Tandvärk of the Dead


 Ögoninflammation of the Dead


Armar of the Dead part 1


Armar of the Dead part 2: Out for Blood


Visst blir man lite småsugen?

På omlevande

astarot


Av astarot - 13 juli 2009 16:11

En amatörfilmsproduktion i långfilmsformat är den


Zombie Wars

Regi: David A. Prior

Medverkande: Adam Stuart, Alissa Koenig, Kristi Pearce m.fl


Kanske är betyget aningen lågt men på grund av amatörfilmens allra vanligaste fel att göra långfilmer av kortfilmsidéer orkar jag inte höja betyget heller. Det blir med andra ord många och långa transportsträckor. Själva grundhistorien är i alla fall okej..


50 år har gått sedan en omfattande zombieepedemi decimerat antalet människor till en utrotningshotad art. Människor lever i små gerillagrupper och försöker överleva bäst de kan. Zombierna i sin tur tillfångatar och odlar människor för att själva överleva - människoman och människokvinna ger människobarn - de är smarta de där djävlarna. Ett slags överlevnadens kretslopp kan tyckas. Såklart det blir oroligheter grupperna emellan. Speciellt nu då zombierna verkar mer än lovligt koordinerade och allt liksom blir mer än lovligt fuskigt... Kan våra hjältar klara den här biffen?


Det där verkar väl vara en film man skulle kunna se va? Ja, även om jag av hävd är emot alltför intelligenta zombier. Just denna gnista av mänsklighet förvandlar figuren till någonting annat än det skrämmande skal av drifter vi (tack vare Romero) blivit vana att se. Ja, ja - nu har han ju själv gjort det "misstaget" men det är en helt annan femma det.


Själva konceptet att zombier odlar sin mat är inte nyskapande på något sätt - ett ganska vanligt drag i zombielitteraturen faktiskt - men ger ändå tanken lite kittlande föda. Tyvärr tar folket bakom filmen inte alls hand om idén ordentligt. När de sedan också slänger in lite illa fungerande Apornas planet-prylar haltar filmen mer än lovande. Bara det att de odlade människorna inte alls kan kommunicera - trots att de titt som tätt sitter inlåsta med talande människor - gör det hela lite löjligt och alltför otroligt. Vi kommer liksom alltid på sätt att tala, framförallt om vi omger oss med folk som faktiskt också gör det.


Zombieepedemien tycks skapad av nån slags komet, eller som Guds straff mot människans syndfulla leverne. Men jag bryr mig faktisk mindre för jag har redan hunnit somna.. Nä vetudvad, dåligt eller rentav taffligt smink och risiga oneliners höjer inte betyget precis. Men kanske, kanske skulle rätt sällskap och ett par birabirabärsbärs ge filmen en tvåa. Men detta lär vi få aldrig veta.


På återlevande

astarot


Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se