Inlägg publicerade under kategorin filmer

Av astarot - 23 april 2008 08:18

I slutet av den här recensionen finns ett avslöjande av filmens slut som du kanske inte vill läsa, låt bli sista stycket i såfall.


Tombs of the Blind Dead

Regi: Amando de Ossorio

Medverkande: Lone Fleming, Marian Elena, César Burner m.fl


Amando de Ossorios klassiska zombiefilmsserie liknar egentligen ingenting annat. De liemannenliknande odöda tempelriddarna tillför filmen en olycksbådande stämning som om de vore självaste apokalypsens fyra ryttare. Och är det någonting Tombs of the Blind Dead har så är det stämningsfyllda scener. Filmen fullkomligen svämmar över av förfärande förtjusande scenerier där ruinerna i Berzano får eget liv. Dessutom blir atmosfären nästintill poetisk när zombierna rider på sina spökhästar i stilfull ultrarapid eller i hur det ryker ur gravarna när de stiger upp om natten.


Själva konceptet med blinda odöda ger också filmen en illvillig känsla, för inte nog med att de rör sig sakta, även mätt i zombiemått, de tar sig fram enbart med hjälp av hörseln. Det ger filmen möjlighet att leka med tystnad och stillhet på ett helt annat sätt än andra filmer i genren. Zombierna stönar eller grymtar inte ens. Allt vi hör är offrens skrik och Antón García Abrils gotiska, mässande musik. När de dessutom sprider sin odödhet omkring sig som pesten och verkar vara omöjliga att återdöda är väl succén ett faktum.


Nu kanske du undrar om Tombs of the Blind Dead bara är sådär poetiskt arty-farty utan någon handling. Men inte ens där lär du bli besviken: som av en slump befinner sig Virginia ensam i Berzano. Hon blir givetvis ett lätt offer när tempelriddarna vaknar om natten i jakt på mänskligt blod. Hennes kompisar blir oroliga av hennes försvinnande och när de får reda på att hon blivit mördad blir de givetvis besatta av att lösa fallet. Genom sina efterforskningar får de reda på att Berzano är hemvist för ett gäng gravar efter satansdyrkande tempelriddare som på 1200-talet blev avrättade på grund av kätteri. Inte nog med det, de blev upphängda så att kråkorna kunde äta deras ögon!! Nu reser de sig varje natt för att jaga, döda och se jävligt fräna ut.


Rätt schysst story va? Lägg sedan till ett förjävla olycksbådande slut (som blivit rätt vanligt för genren på senare år) på historien så har du Tombs of the Blind Dead i ett sånt där passande litet nötskal. Varför får då inte filmen en femma rakt av? Jo, det beror på att filmens budget antagligen inte tillät så mycket mer än vad vi får se, vilket medför en del slarviga effekter och träigt skådespeleri.


På återlevande!

astarot

ANNONS
Av astarot - 18 april 2008 13:57

Lågbudgetfilm är inget ovanligt på zombiebloggen, inte heller från Italien med usel dubbning.


Zombie 4: After Death

Regi: Claudio Fragasso, 1988

Medverkande: Jeff Stryker, Candice Daly, Massimo Vanni m.fl


På en avlägsen ö samlas ett gäng forskare för att snickra ihop botemedel mot cancer och andra obotliga sjukdomar. Men öns ursprungsbefolkning är inte så förtjusta, speciellt efter att de misslyckats med att bota en liten flicka med leukemi. Synd då att pappan var voodoopräst! 20 år senare kommer ett gäng legosoldater dit av en slump med några brudar varav en var den enda överlevande från den tidigare masssakern. Samtidigt öppnas den tredje dörren till helvetet av ett annat gäng som bara måste säga de fyra magiska orden i De dödas bok som de hittar i en grotta... Zombieslaktandet är återigen ett faktum.


Ja, vad fan ska jag säga? Den här djungelrökaren inleds med en bisarr voodooritual av så överteatrala proportioner och löjlig hypnosdans att jag återigen ställer mig frågan "varför kollar man på sån här skit?". Svaret på det är svårt att komma åt, men det kan ju handla om att också skit kan vara bra.


I fallet Zombie 4: After Death finns det inte mycket att hurra för men vissa scener är faktiskt stämningsfulla – som hur hela djungelön ljuder av de odöda själarnas klagande. I övrigt är den här standardhistorien långt ifrån stämningsfull. Mest beror det på hur inkonsekvent själva zombierna presenteras. De är rätt schyssta i sina ninjapyjamaser, som ger dem en anonym pöbelkänsla, men varför springer de och svingar sig från träd i ena stunden medan de stapplar långsamt i andra? Speciellt skrattretande blir det när en grupp zombier anfaller någon, då står de och raglar i väntan på sin tur och speedar upp så fort zombiekamraten innan tagits av daga. Men det kanske är så köbildningens kultur ser ut bland de odöda?


Sedan, av någon mystisk anledning, är det skillnad på ursprungszombierna och de som blir fräscha (nåja) zombier i filmen. De senare verkar ha nån slags sinnesnärvaro eftersom de både kan prata, skratta och skjuta med vapen.


Handlingen är enkel men också förvirrad, där det mesta verkar handla om religiösa övertygelser vs. avfärdandet av dem. Det är endast genom att erkänna den metafysiska världen, eller spela enligt dess regler, som zombiehotet kan förgöras. Allt andas otroligt mycket 80-tal och varför låg aldrig den inledande pudelrocksdängan, som ni kan njuta av här nere, på topplistorna? Inte är väl det här sämre än vadsomhelst av typ Bon Jovi?


På återkommande!

astarot

ANNONS
Av astarot - 11 april 2008 09:24

Spanska skräckfilmer på våra biografer, var ska detta sluta? Premiär idag:

[REC]

Regi: Jaume Balagueró & Paco Plaza

Medverkande: Manuela Velasco, Ferran Terraza, Vicente Gil m.fl



Regissören Jaume Balagueró är kanske mest känd för skräckthrillern Från andra sidan med Calista Flockhart, som också den gick på bio i Sverige. Det var en hyfsad spökfilm men [REC] är betydligt bättre och definitivt mycket läskigare. Balagueró kan det där med klaustrofobi.


En kameraman och en tevereporter ska följa med brandkåren en helt vanlig natt i en spansk småstad. En helt vanlig rutinutryckning till ett hyreshus förvandlas snart till värsta panikscenariot. En äldre kvinna börjar äta på brandchefen och snart kläs hela huset in i plast av smittskyddsenheter. De vägrar släppa ut någon ur huset. Teve-teamet tar det som sin uppgift att filma vad som händer. Det är den filmen vi får se. Som ni alla säkert fattar sprider sig snart smittan blixtsnabbt genom hyreshuset. Alla bitna dör och återvänder som mordiska galningar, eller ja, zombier.


[REC] är som en slags pastisch på realityserier som Cops och har alltså en medföljande skakig kamera som enda filmverktyget. Sådant kan tyckas onödigt i vissa fall men här ökar det bara upplevelsen av närhet och äkthet. Ett slags grepp som tycks bli allt vanligare inom zombiegenren, inte minst med Romeros kommande Diary of the Dead. Trots det leker filmskaparna med filmmediet med till exempel en spolningssekvens som för att tala om att det ändå bara är en film.


Enkom det otroligt nervpirrande slutet när förklaringarna kommer gör filmen värd sitt betyg. Det är omskakande utan att vara utstuderat a la M. Night Shyamalan. Det här slutet, och filmen, tål nämligen att ses om och om igen.


Så kom igen nu allihopa. Ta ett gäng åksjuketabletter och vallfärda till biograferna, för när spanska lågbudgetskräckisar går upp på bio måste det stödjas på alla sätt! Varav biobiljetten är det bästa sättet.


På återlevnad!

astarot


ps. Kolla hur publiken reagerade på slutet av filmen när den visades på Sitges filmfestival, rätt smart trailer:

Av astarot - 4 april 2008 10:14

Håll i hatten, nu åker vi med:


Chopper Chicks in Zombie Town

Regi: Dan Hoskins

Medverkande: Jamie Rose (Vicki Gioberti), Billy Bob Thornton, Catherine Carlen m.fl



Säga vad man vill om Troma. Men de kan det här med vad som är politiskt korrekt och inte. Det verkar som att deras enda mål här i världen är att utmana allt vad "god smak" heter och på det sättet är nog de det bolag som tydligast definierar kulturella gränsdragningar. Vaddå?!? tänker kanske du. Handlar det här om Ken Loach eller någon polsk auteur? Nej, det gör det faktiskt inte. Men har zombiebloggen gått och blivit fisförnäm då? Njae, inte riktigt (för det har jag varit länge). Det handlar helt enkelt om att om man ska kunna göra filmer folk upplever som "låga", "dåliga", "upprörande", "äckliga", "fula" så måste man veta hur man ska framkalla dessa känslor. Och håll med, sånt där KAN Troma.


I Chopper Chicks in Zombie Town blir Tromas samhällssatir tydligare än någonstans annars. Här äntrar nämligen ett gäng motorcykelbrudar den lilla staden Zariah där en galen vetenskapsman använder odöda drivna av batterier i huvudet som gruvarbetare. Förresten, han har en dvärg också som han med psykologisk terror tvingar göra saker. Så han får upprepa följande matra för att hållas på mattan: "Om Gud ville att jag skulle göra normala saker hade han gjort så att jag såg normal ut."


Staden anar inte vad som kokar i gruvan och samtidigt som de föraktade Cycle Sluts anländer lyckas zombierna ta sig fria. Stadens invånare får bita i det sura äpplet och tar hjälp av de hårda brudarna i kampen.


Filmen myllrar av rentav feministiska slagord och mystisk är avsaknaden av sexscener i en Tromafilm som för formens skull ska innehålla bara sexochvåld. Ledaren för Cycle Sluts är förstås lesbisk eftersom hon gör något så manligt som kör motorcykel. Men det är inte så enkelt som det verkar. Faktum är att det inte är ofta kvinnor på film får vara som de vore med i Girlschool. Här är det nämligen motorcykelslinkorna som visar var skåpet ska stå, och därmed basta. Till och med fällan som Dede (spelad av Jamie Rose – Vicki Gioberti i Falcon Crest) nästan halkar i med sin föredetta man avslutas med en spark mellan benen!


Schysst attityd genom hela filmen som vräker ur sig saker som "Vi kallar oss cycle sluts eftersom alla andra ändå kommer att kalla oss det" och Roxy utmanar allt slags översitteri med "For the record. I'm the dyke here – blow me!". Och då får man komma ihåg att Chopper Chicks in Zombie Town gjordes långt innan L Word. På den här tiden var temat homosexualitet på film begränsat till Min sköna tvättomat och uttalat lesbiska huvudroller mest en fantasi (även om de såklart fanns - Personal Best från 1982 till exempel, men jag försöker göra en poäng!!).


Men så är det ju med Troma. All form av förtryck, översitteri och orättvisor behandlas med största omsorg eftersom det blir en spark rätt i förtryckarnas feta rövar. Tycker du det här är överdrivet analyserande? Det tycker nog Lloyd Kaufman med. Rätt coola zombier också - speciellt han som står och kollar på övervakningskameran hela filmen - i något som mycket väl kan vara Billy Bob Thorntons allra bästa film...


på omlevande!

astarot

Av astarot - 28 mars 2008 08:08

Tjing!

Längtar du ihjäl dig efter att se Night of the Living Dead igen? 

Har du lite tid?

Har du sett den för många gånger så att det ändå känns lite trist?

Prenumererar du på Det Bästa?

Älskar du kaniner?

Hatar du kaniner?

Vill du ha kul?


ja, stämmer något av ovanstående in på dig så ta och kör igång den 45 sekunder korta långfilmen här nere. På något märkligt sätt lyckas man klämma in allt viktigt från Night of the Living Dead på den korta tiden - det framgår till och med hur otrevliga paret i källaren verkar vara. I den här takten kan man se om zombieklassikern flera gånger varje dag. Härligt!


Men passa er ni som inte sett NOTLD för även slutet är med förstås....


Nu slipper ni hyra film till ikväll: 

Av astarot - 7 mars 2008 10:39

Kommer ni ihåg Leprechaun in the Hood? Nä, inte jag heller tack och lov, men nu är det dags för zombien att inta samma territorium i


Gangs of the Dead

Regi: Duane Stinnett, 2006

Medverkande: Reggie Bannister, Enrique Almedia, Christine Conradt m.fl



Samtidigt som värsta knarktillslaget ska ta sin plats landar en meteroit mitt bland stadens hemlösa. Den bär med sig något från yttre rymden och snart reser sig de som går med trasiga skor upp från döden. Precis när snuten ska storma brottscenen inne på ett övergivet gammal lager når de första omlevarna platsen. Snart inser de rivaliserande gängen och några spanare att de måste samsas om platsen. Lättare sagt än gjort det då svarta, latinos och snutar inte precis drar jämnt med varandra. Kan de enas mot det odöda hotet utanför dörrarna?


Självklart inte, kan jag genast svara på den frågan utan att avslöja något väsentligt för historien. Dynamiken inom gruppen är nämligen inte uppyggd så att det ens skulle vara möjligt, och jag tycker att det passar genren perfekt. Det blir som ett slags förstärkning av motsättningarna i till exempel Night of the Living Dead, ja utan den dramatiken då. I Gangs of the Dead blir det tydligt hur små petitesser som hudfärg, ära eller gamla gängbildningar inte åsidosätts för ett gemensamt hot utifrån. Det kanske är lite väl cyniskt men visst verkar det som att människor i stora drag fungerar så. Det är väl bara att kolla på hur vi reagerar mot miljöhotet, någorlunda överens om att det finns men inte på långa vägar om hur det ska lösas. Förhoppningsvid överbevisar verkligheten fiktionen...


Jag är mycket positivt överraskad över effekterna i filmen där de till och med lyckas göra övertygande dataeld(!) och meteroiterna är mer trovärdiga än mycket datatjafs vi ser i filmer som inte släpps direkt på video. Zombierna i Gangs of the Dead är också ganska schyssta, långsamma varelser. Den enda fråga jag ställer mig är varför de dreglar grönt – fast det beror kanske på att de är gröna? Apropå det lyckas filmen faktisk peka på hela filmens problematik med ett enda skämt. En av de svarta killarna ska distrahera zombierna på ett tak varifrån han skriker: ”Vi måste hålla ihop ni och jag, vi är ju minoriteter allihopa. Jag är svart och ni är gröna”. Men som filmen vill påvisa, spelar det ganska liten roll.


På återuppvaknande!

astarot

Av astarot - 3 mars 2008 08:37


Zombie Holocaust

Regi: Marino Girolami, 1980

Medverkande: Ian McCulloch, Alexandra Delli Colli, Peter O'Neal m.fl



Det hela börjar i New York där folk stjäl kroppsdelar från ett sjukhus. Det gör de två läkarna Peter och Lori förskräckta och de har således djupa samtal om människans beskaffenhet:
- Tänka sig att sånt händer här i New York. Det här beteendet hör inte

hemma i ett modernt samhälle, det här är snarare ett verk av vildar.

- Tror du verkligen att vi skiljer oss så mycket från vildar?

- Hmm, jag vet inte. Jag vet sannerligen inte...


Nåja, efter detta filosoferande kommer de snart en kannibalistisk sekt på spåren och Lori, som också är antropolog, måste åka till den primitiva ön Keto för att hitta ursprunget till dessa hemska dåd. Där träffar de den komplett galna vetenskapsmannen Dr. Obero som brutalt opererar fram odödlighet, ja vill han i alla fall.
- Jag blev störd av patientens skrikande. Avlägsnade därför

stämbanden...(!!) Rätt så empatisk med andra ord.


Som sig bör blir såklart Lori kidnappad av människoätande vildar som, som sig också bör, utför konstiga ritualer där hon måste vara naken, bli kroppsmålad som en hippie och fastsatt på en slags offerskiva. Som tur är upptäcker de strax att hon är snygg och således snarare borde bli hyllad än knivad. Den intellektuellt bevandrade Lori klarar sig alltså enbart på sitt utseende. Typiskt exploitationfilmer, men vänta! Så där är det ju i all film och kanske Hollywoodsk sådan i synnerhet...(fast lite mer i smyg).


Zombie Holocaust, eller Dr. Butcher M.D (Medical Deviate!!!) som är den titel jag mest känner den vid, är en ganska rörig och grisig historia. Kannibalslafsandet och inälvsjonglerandet äro legio. I mitt minne var den såklart värre än vad den egentligen är och av all cynism gick nog det mesta mig förbi som fjortonåring. För jädrar vad överlägset vita alla är och otroligt inkörda på att serva sig själv först. Självklart påpekar alla det också i filmen för att göra allt lite mer okej. Men det här är exotisering på högsta nivå med postkoloniala perspektiv som en röd tråd genom filmen.


Vid sidan av allt det är ju det här en djungelrökare av klassiska mått. Och så ser man tydligt vilka som vinner mellan kannibaler å zombier, om man någonsin var intresserad av just den celebrity deathmatchen. Kannibalerna överger till och med ett ögonmellis av rädsla för stapplande zombier med lera i ansiktet. Kannibaler är fega...


På omlevande!

astarot


ps. kolla den här trailern som, på samma sätt som postern däruppe, inte på något sätt överensstämmer med vad filmen handlar om.... galet kul.

Av astarot - 23 februari 2008 13:49
When Zombies Attack!! - When Zombies Attack!!

Ja jäsikens!

Den här filmen är faktiskt riktigt välgjord och visst skulle serien Cops se ut så här om zombier var ett verkligt hot i vår verklighet. De skulle bli till varelser ungdomar skulle behöva förhålla sig till (zombievältning - en modern (?) form av kovältning - till exempel), snuten skulle behöva kontrollera och invånare behöva skydda sig mot. Ingen vill väl ha en sån i poolen ;-)


Zombierna är välgjorda och den skakiga, autentiska för showen, kameraföringen ger den här kortfilmen en schysst känsla och hela konceptet är ju genialt. Ja ni ser ju själva! Den här vardagen vill man ju inte leva i - den är betydligt mer påtaglig än en era av kalla krig eller miljöhot.


På återseende!

astarot 

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se