Senaste inläggen

Av astarot - 27 juni 2011 09:01

 


Den går på bio nu. Va?! Missade du den? Skäms. Man sitter alltid kvar under eftertexterna. Nu kanske du har lärt dig något på kuppen. The Case är "gömd" i slutet av J.J Abrams storfilm Super 8 som handlar om nånting helt annat vilket i detta sammanhang är rätt oväsentligt. Kan du din Stephen King och Stephen Spielberg vet du vad du har att vänta dig. Annat är det med...


The Case

Regi: Charles Kaznyk

Medverkande:Martin , Alice Dainard, Joe Lamb m.fl


The Case handlar om en stad där kemiskt avfall förvandlar invånarna till zombier. Spåren leder, såklart, till Romero Chemicals. Nu är det upp till privatdeckaren att lösa mysteriet och kanske hitta ett botemedel. Men tiden är knapp. Hans käresta är i fara.


Det som är roligt med den här filmen-i-filmen är att den enligt rykten ska vara gjord av kidsen som spelar huvudrollerna i Super 8. Abrams ska visst ha gett dem uppdraget att göra en zombiefilm på super 8. Handling och annat fick de bestämma själva. Därmed är det också en rätt härlig amatörfilm - även om det faktiskt märks att de är skådespelare. För såhär bra agerad brukar inte den här typen av film vara och visst är det också fusk att ha tillgång till riktiga verktyg för filmproduktion när man ska göra sin super 8-film.


Nå, om filmen Super 8 är en slags hyllning till 50-tals sci fi och Stephen King är såklart The Case en hyllning till zombiefilmen och George Romero. Och det kan ju aldrig vara fel. Upplösningen i The Case är kanske något cheezy men ändå rätt långt ifrån avslutningen på själva huvudfilmen. Visst är också Super 8 en ganska hygglig film men trogen King-inspirationen ballar det faktiskt ut rätt rejält så fort man får se monstret. Eller skulle det vara så där larvigt? Var det med flit? I vilket fall som helst tar vi vilken dag som helst hellre en zombie med tandställning. Eller hur?


Affischen ni ser däruppe. Ja, längst upp i inlägget, är en sån där fanskapad poster för filmen gjord av Yehudi Mercado.


På omlevande

astarot

ANNONS
Av astarot - 22 juni 2011 09:58

Alltså, ni visste det nog redan men, jag är ett svin. Inte så att jag slår kvinnor, köper oetiska fonder (eller ens köper några fonder för den delen) eller snor saltlakrits av barn. Det är mer att jag är dålig, lat och dum. Det är nämligen så att för ungefär 9 år sedan fick jag den enda gratisgrej jag fått att blogga om. Och eftersom jag dels får prestationsångest, har trasig scanner och är emot reklam dröjde det ända till nu för att leverera en recension av Alexander Gustafssons zombieserie


Terror of the Undead

Skapad av: Alexander Gustafsson



Själva utgångspunkten för historien känner vi igen, och älskar, från zombiemytologin. Allt är yttre rymdens fel. Ett kraschlandat tefat triggar igång nerverna hos de döda och begravna, vilka i sedvanlig ordning anfaller och käkar upp de levande. De levande är i det här fallet halloweenfirande invånare i den lilla hålan Chalkville där nörden Willy blir mänsklighetens sista hopp... eller?


Terror of the Undead är fylld av hyllningar till hela skräckgenren och att förlägga handlingen till sent 1980-tal gör jädra mycket för att sätta historien i en tid vi alla känner igen. Då när en människa med en Modern Talking-t-shirt också kunde vara hjälte (även om det är osannolikt). Nå, nu ska vi inte snöa in på en debatt om hårdrockare och synthare bara därför. Bara den där Leatherfacezombien är ett bevis för hur snygga paralleller till vår favoritgenre Alexander lyckas trycka in.

   

Den stora behållningen med Terror of the Undead är tempot. Den rör sig framåt behagligt med en hel del gore och actionsekvenser men också genom att stanna upp i mer vilsamma partier, till exempel snygga tablåer med ruttnande zombier. Apropå det så ruttnar fan dessa zombier osedvanligt snabbt och utvecklar också någon form av kommunikationsförmåga. I vissa scener påminner de om zombierna från Andrea Bianchis klassrevolutionära Nights of Terror medan de i andra är mer mentalt trötta Fulcizombier och ytterligare andra tillfällen mer modernt snabba.


 

Alexander Gustafsson har också, som ni ser, en förkärlek att använda avhuggna, tappade, bortslitna kroppsdelar på fyndiga sätt; som vapen eller hjälpmedel för både zombier och hjältar. Dessutom innehåller serien en mängd fyndiga dödsscener och hinkvis av inälvor, vilket alltid håller humöret uppe. Ljudeffekterna hör också till Alexanders och seriens absoluta styrkor.


 

Det här är ingen massproducerad serie med hög budget utan en tvättäkta undergroundskapelse som du faktiskt inte bör missa. Trots en del skavanker i språk och det något naivistiska intrycket växer serien hela tiden och gör den till ett välkommet tillskott i min seriehylla. Om Fulci hade gjort zombieserier när han växte upp hade de nog sett ut så här.


Terror of the Undead tog Alexander sex år att slutföra och det märks att det är ett gediget jobb bakom serien. Försök själv att skriva, teckna och färglägga en 118 sidor lång serieroman. Det är också tydligt att Alexander utvecklats en hel del serien igenom då kvaliteten varierar en del. Riktigt imponerande att orka genomföra arbetet och dessutom inte låta den bara vila i skrivbordslådan. Nu kan alla ha ett eget exemplar, eller ge bort ett på fars dag, genom att surfa hit och klicka sina ruttnande fingrar på köpknappen. Ärligt. Gört!


På omlevande

astarot

ANNONS
Av astarot - 18 maj 2011 08:48

Okejokejokejokej! Sånt tjat! Det tog över ett år för mig att få över 1000 röster på vilken film som egentligen är den bästa zombiekomedin. Men nu presenteras som utlovat slutresultatet lagom till sommaren. Bästa zombiekomedin är alltså:


Shaun of the Dead som fick 54,9% av rösterna. Jag tycker att det är lite konstigt att inte Braindead vann, men den kom in som god tvåa på 26% iallafall. Bebisslagsmålsscenen kan jag inte få nog av, men så är ju jag ett stort slapstick-fan också. Jag menar, kolla själva.



Fast Shaun är såklart inget dåligt val. Den hamnar lätt på topplacering av världens bästa rom-koms. De övriga zombiekomedierna placerade sig som följer:

Return of the Living Dead 6%

Fido 5%

Dead Meat 2.8%

Sars Wars 2%

My Boyfriend´s Back 1.3%

The Happiness of the Katakuris 0.7%

Dead and Breakfast 0.6%

Night of the Living Dorks 0.5%




   

Nå. Inga egentliga övveraskningar. Nu till en allvarligare fråga.. är Evil Dead-filmerna zombiefilmer eller inte? Rösta till höger.


På återlevande

astarot

    

Av astarot - 10 maj 2011 09:05

Alltså. Vissa gör ju vad som helst för att hamna på zombiebloggen. På något vis är det ganska kul ändå, jag menar, att folk orkar bry sig så mycket. Ibland är det lite mindre roligt och det kanske beror på att den här videon är så uppenbart skapad bara för att jag ska blogga om den. Inga väskor och inget smink får jag heller för besväret. Man borde valt ett annat ämne...



Nå. Låten är ju inget att hänga i midsommarstången. Men det är ändå lite roligt med zombierna- speciellt den där lilla Prao-eleven. Däremot är det ju lite trist att den tappar dramaturgi efter att bandet bluir anfallna. För vist är det konstigt att de flyr men ändå står kvar och harvar på samma plats de flyr ifrån. Eller så är jag bara lite för noga med ett band jag aldrig ens lyssnar på? Nej, jag lovar. Jag lyssnar inte på Hammerfall alls - här gäller bara hård 80-talssynth a la Style.


På omlevande

astarot

Av astarot - 4 maj 2011 08:58

Helt sjukt fantastiskt, på nåt sätt. Arkitektfirman KWK Promes i Polen ligger långt fram vad det gäller att skaffa säkert boende inför den kommande zombieapokalypsen.


Det är något ohyggligt lockande med att ha ett eget fort. Både för att zombiesäkra hus liksom talar till den inre undergångskonspiratören men också för att det de facto visar på uppdelningen mellan fattiga och rika - ungefär som de murförsedda områden där överklassen redan nu huserar för att slippa pöbeln. fattar du vad jag menar? Ja, bra. Men kolla här för tydlighetens skull:



Nå. I vilket fall. Framtidens Safe House ritas iallafall av Robert Koníeczny och borgar för en trygg framtid för dig och din familj (om du, som sagt är miljonär). Huset har endast en ingång och drar man upp den brygga som leder dit är det rätt kört för vilken anfallare som helst utan förmåga att använda dynamit och tryckluftsborr. Men det är inte allt. Kolla själv hur den öppna planlösningen förändras till helt sluten.




Helt perfekt för vilken kinemortofobiker som helst. Som om inte det vore nog så har samma arkitektfirma ännu ett projekt som borde tilltala dig med tjock plånbok och för många timmar med Romero. Jag vet att jag lätt skulle kunna bo här, även om det är för lite odlingsytor för min smak:


 

Bättre än så där kan man nog inte ha det vare sig man är rädd för zombier eller heter Bruce Wayne. 

Tack Yakky för tipset... vi andra hörs snart. Eller hur?

På återlevande!

astarot

Av astarot - 21 april 2011 14:07



Påsken är här! Och som jag klargjort flera påskar tillbaka är ju detta zombiehögtiden nummer ett. En av världens mest kända zombier firas ju världen runt, nåja - av kristna zombieälskare iallafall. Även ägget - att själv krafsa sig ur sin kista är ju zombiebildspråk som räcker och blir över...


Nåja. För er som inte hunnit skicka påskkoort den analoga vägen finns det nu möjlighet att liva upp helgerna för dina nära och kära på digitalt vis. Gå bara till hemsidan Zombie Jesus Day och skicka ett digitalt vykort.  Kom igen nu. SKänk någon en tanke.


På omlevande!

och glad zombie Jesus dag!


astarot


Av astarot - 19 april 2011 16:59

Jag sa ju att vi skulle återkomma till den...


 


Invisible Invaders

Regi: Edward Cahn

Medverkande: Jean Byron, John Agar, Philip Thonge m.fl


Filmen börjar med en att kuslig atombombssvamp reser sig mot horisonten och en röst som berättar hur den dödliga fusionen ständigt utvecklas. Efter en olycka i ett labb där fysikern Karol Noymann avlider vill man inskränka användandet men militären motsätter sig. Filmens voice of reason kärnkraftkommissionens ordförande Adam Penner lämnar sitt uppdrag i protest. Han och den döde Noymann grundade sin vetenskapssyn på att hjälpa mänskligheten, inte stjälpa den. Men någonstans på vägen förlorade de sina ideal. Adam lovar att han i fortsättningen ska göra allt för att tjäna mänskligheten.


På natten börjar det röra sig sex fot under och snart knackar det på Adams dörr. Det är Noymann, eller i alla fall Noymanns döda kropp. En osynlig utomjording har tagit hans kropp i anspråk och säger att Penner är jordens sista hopp. Han måste övertala jordborna att inom 24 timmar ge upp – annars kommer fler osynliga att ta över fler döda kroppar och de döda kommer att döda de levande! Penner levererar historien till den mer trovärdige John Lamont som tvivlande åker till Washington för att leverera budskapet.


Självklart görs de båda till åtlöje. De osynliga levererar då egna varningar men eftersom jordens länder inte kan enas inleds ett globalt anfall. Över hela världen, från USA till Rysland, stiger de döda upp ur sina gravar för att anfalla de levande. Vandrande döda som dödar men inte kan dödas. De osynliga lovar att jorden ska vara utrotad på tre dagar. Så länge har Adam, John och Adams dotter Phyllis på sig att uppfinna ett vapen som kan stoppa de vandrande döda.


I bunker 6, som byggts för att klara ett atomkrig, sätter de igång att organisera motståndet. Snart omringas bunkern av levande döda. Vad kan stoppa dem? (Jag vet).


Invisible Invaders är en världsomfattande invasionshistoria med tydliga zombiereferenser. Den är starkt kritisk till vetenskapliga landvinningar för icke fredliga ändamål. På samma sätt som till exempel überklassikern The Day the Earth Stood Still (Wise, 1951) är filmen ett forsök att, istället för att ställa länder mot varandra enligt kalla kriget-logiken, ena dem mot en gemensam fiende. Sett ur ett större perspektiv, från yttre rymden till exempel är ju ändå de futtiga striderna på vår jord just det, futtiga.


Det är också sensmoralen med Invisible Invaders. Om ett gemensamt hot inte kan ena oss så är det faktiskt kört. En passande analogi till dagens eskalerande miljöhot. Om det nu finns en chans att vi orsakat det här och därigenom kanske kan lindra skadorna, ska vi inte försöka då istället för att tvivla hit och dit, låtsas som att det regnar och skita i allt? Klassiskt sci-fi-scenario om du frågar mig… och Klaatu.


Förutom den sociala (kommunistiska, skulle det väl heta idag? Och borde vart på Joseph McCarthys svarta lista om han fortfarande hade levat 1959) kommentaren som manar till enighet är den världsomspännande invasionen av levande döda helt klart jämförbar med Romeros kommande Dead-filmer. De av utomjordingar besatta liken är hålögda, stela, dammiga varelser i begravningsskrud – och omöjliga att skjuta (och ingen försöker ens skjuta dem i huvudet).


Nu är ju inte Night of the Living Dead ändå en total ripoff. Anledningen till att det var Romeros film som omdefinierade zombien beror på andra faktorer som familjerelationerna, kannibalismen och det faktum att de ju är döda och…tomma. Men Invisible Invaders är utan tvekan en av de filmlänkar som leder fram till 1968 och NOTLD. Bra är den också. Bara en sån sak.



På omlevande!

astarot

Av astarot - 15 april 2011 10:49



Som vi alla vet var Romero starkt influerad av Richard Mathesons bok I Am Legend och kanske framförallt filmen The Last Man on Earth. Men här kommer en annan historia som säkert också har ett finger med i spelet.


The Earth Dies Screaming

Regi: Terence Fisher

Medverkande: Willard Parker, Virginia Field, Dennis Price m.fl



The Earth Dies Screaming inleds med att allting dör. Människor, fåglar, teveapparater. Eller ja, nästan alla. För här kommer ju hjälten Jeff åkandes. Han går in på ett hotell och börjar försöka luska ut vad som har hänt, men på radion hörs bara en mystisk signal. Snart dyker ett par upp, Taggart och Peggy. Taggart är misstänksam och inleder mötet med att rikta en pistol mot Jeff. Ingen vet vad som har hänt. Taggart gissar på en invasion av fiendetrupper och tycker att det är dags att var och en tar hand om sig själv. 


Plötsligt uppenbarar sig figurer i underliga rymddräkter, och på tok för vingliga platåskor, som endast med en lätt beröring får sina offer att falla döda till marken - för att sedan återuppstå under deras kontroll. 


Ett ungt par, med en uppstudsig yngling dyker också upp för att tillföra filmen lite generationskonflikt och en social kommentar över den svunna kapitalismen och pengars (o)värde i en sådan här situation. Men det är framförallt i gruppdynamiken som filmens fokus ligger. Om än inte lika mycket som i Night of the Living Dead så uppstår här samma spänningar mellan två män som vill två motsatta saker. Till skillnad från just Night of the Living Dead är det här iallafall väldigt tydligt, både under filmens gång men också i slutändan, vem som tar felaktiga beslut.


Även om de kontrollerade, skrämmande, långsamma återlevarna inte är köttätande zombier är det tydligt att de är en hybrid mellan voodoons zombie - som ju är en levande, förgiftad människa under kontroll av en häxmästare - och den zombie vi är vana att se idag - en död människa som på ett eller annat sätt återuppstår. Det är dessutom mycket effektivt att ge dem de där skrämmande, grå ögonen.


The Earth Dies Screaming är kanske i gränstrakterna till en B-film, men mycket effektivt regisserad av veteranen Terence Fisher (som bara fyra år senare skulle göra Hammer Studios kanske bästa film: The Devil Rides Out, skriven av... just det: Richard Matheson). Dessutom är filmen högintressant som exempel på det där steget närmare Romeros zombier och kanske är det här den felande länken. Men då har vi fortfarande inte pratat om Invisible Invaders (1959) och det ska vi göra sen nån gång. Eller hur? Nu kan vi skiljas åt som vänner genom att tillsammans kolla på trailern till The Earth Dies Screaming.


Förresten... vi tar en låt med Tom Waits också:



på omlevande

astarot


PS: Idag är det tio år sedan Joey Ramone avled i cancer. R.I.P Joey! Jag har en liten hyllning till hjälten i den här låtlistan: Songs about, and inspired by, Joey Ramone. Håll till godo.

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se