Senaste inläggen

Av astarot - 5 oktober 2010 09:03

  


Sisådärja. Kommer ni ihåg det torkade zombieköttet från Japan? Känns det torrt i gommen och fnasigt i halsen? Då kan Zombie Blood vara nåt för dig. Det torkade köttet har importerats till USA, ompacketerats och fått en kompis, nämligen Zombieblod. Från och med nu behöver du inte äta eller dricka något annat än zombierelaterad föda. Det kanske blir dyrt och enahanda men rätt mycket hårdrock också. Och vad gör man inte för att vara tuff? Ja, typ det mesta – Allamagoosalum röker ju till exempel för att han tror att det gör honom till Clark Gable. Tusan också om han inte har rätt.


En påse grönt zombieblod kan ta dig långt under de där salstentorna, sista timmarna på jobbet eller med kidsen i pulkabacken eftersom zombieblod av någon anledning innehåller lika mycket koffein som en Red Bull. Och för er som är lite bekymrade över smittorisken kan jag berätta att zombieviruset H1FU2 faktisk bara smittar genom saliv men att företaget som säljer skiten ändå testar varje påse innan den går till försäljning. Förtroendeingivande är ju bara förnamnet.


  


Så… bara att njuta!


Det köps med fördel härifrån. Jag har inte hittat det inom EU ännu, men det är väl bara en tidsfråga innan även europeer fattar nyttan - och miljövinsterna - med odöd mat. Oavsett hur lite tankeförmåga de gamla köttätarna har tror jag ändå att de uppskattar ironin i denna matrevolution.


På omlevande

astarot

ANNONS
Av astarot - 30 september 2010 08:41

 

Alltså, idag har jag nåt så jävulskt ont i huvet. Tänk dig sälv att vakna med en yxa i tinningen så vet du ungefär hur det känns. Rätt skönt. Bästa sättet att råda bot på detta, förutom att käka migräntabletter är förstås att skruva upp volymen till elva och lyssna till trash på svenska.


Zombiekrig heter bandet och tack vare det så hamnar de såklart på dessa blodsbestänkta sidor. Bandet från Göteborg levererar trash som det lät i förra årtusendet - det vill säga snabbt, hårt och riffigt. Att texterna är på svenska förhöjer ibland stämningen och sänker tyvärr densamma ibland. För säga vad man vill om modersmålet, det passar inte riktigt så bra som stämningsfyllda undergångsbetraktelser om man inte kan hantera det riktigt riktigt bra. På engelska kan man häva ur sig klyschor utan att någon reagerar eftersom det liksom tillhör genren. Så när det blir för naturtroget sjunker trovärdigheten. Bandet säger sig vara inspirerade av bland annat Carcass och kanske är det i deras underfundiga politiska texter Zombiekrig borde plocka lite russin.


Möjligen är inte det här så viktigt för många lyssnare men som textnörd - som jag som kan lyssna på i princip vad som helst bara det är bra text - får man ett haltande intryck. Sedan kan det också vara svårt för Zombiekrig att vara helt politiska, för med namnet och uttrycket kan de lätt hamna i ett punkfack de kanske inte vill vara i? Jag menar, de vill ju vara ÄKTA trash.


I vilket fall är ju musiken klockren även om vissa solon kanske är lite för mycket... Hade jag varit tretton, eller trettioett, hade jag lätt ristat in Zombiekrig med en förskärare på underarmen. Nu nöjer jag mig med att bre en macka och göra ett Z med kaviaren. Vissa låtar, som "Håll käften, ge mig dina pengar", har också en lysande käftsmällattityd som jag gillar. Bara de här två raderna från just nämnda låt är ju lätt king:


"Ännu en gång - i händerna på ett riktigt jävla svin.
Ännu en gång - man tänker så - man tar sitt eget liv."


Det anarkistiska anslaget i bandets texter är också tydliga i en intervju på Slavestate där sångaren Axel säger att "det handlar om att sparka till höger och vänster, det handlar om att hata uppåt och neråt". Nu hoppas jag att det inte betyder att de är centerpartister...


Nå. Nu ska vi bota migränen med ett par låtar från skivan "Undantagstillstånd":




Ahhh.. skönt för hjärnan. Förresten, här är Zombiekrigs myspacessida.


På återlevande!

astarot

ANNONS
Av astarot - 28 september 2010 09:49

 

Ta valfri zombierulle av Romero och så tar du bort Romero. Lägg till att allt är tecknat så har du


High School of the Dead

Producerad av: Madhouse


Teveserien High School of the Dead är baserad på mangan med samma namn och produceras av gänget bakom rätt hyfsade Death Notes och inriktar sig på ett gäng skolungdomars kamp för överlevnad under zombieapokalypsen. I skolan  sprids viruset snabbt och några kids teamar ihop sig (”teamar ihop sig” tänker du, ”det är ju knappt begriplig svengelska”. ”Nä, än sen då” tänker jag ”jag skriver väl som jag vill på min jävla blogg”.) för att påbörja ett krig som inte bara för dem öga mot öga med de odöda. Det finns alla sorters ondskor i denna värld.


Zombierna är kungligt otrevliga, actionscenerna fartfyllda och stämningen faktiskt ibland på topp. Anledningen till att vi får ta bort Romero ur den här historien är att, den förvisso inte helt saknar politiska poänger men att, den explicit inriktar sig på de kvinnliga karaktärernas könsattribut. Således mycket guppande bröst och underklädesscener. Jag menar, vem behöver se skoltjejers trosor i typ slow motion under hejdundrande zombieattacker? Inte jag. Nu är det här inte något nytt fenomen för animegenren men oavsett om man tycker att det är moraliskt tvivelaktigt utförs det såpass utstuderat att det faktiskt stör själva handlingen. Och det är faktiskt inte bra. Alls. Jamen, kolla själv det är helt sjukt! Fast i och för sig, nu kan de ju sälja ännu fler såna där märkliga samlarfigurer på små nakna tjejer med jättebröst...


Det är också stora problem med karaktärerna och vad serien egentligen ska fokusera på. Efter att ha sett fem avsnitt känns det mesta aningen rörigt och jag hoppas att serien snart landar tydligare som en action-survival eftersom det är seriens styrka. De lyckas nämligen inte skrämma eller bygga trovärdig dialog – det är ingen The Walking Dead det här – och med en tydligare inriktning på det fartfyllda tror jag att många kommer att uppskatta serien bättre. Jag menar, det behöver ju inte vara Dawn of the Dead hela tiden – ibland räcker det faktiskt med schyssta zombier och ett gäng vapen med efterföljande splattervåld, eller hur?


Här kan ni i allafall se första avsnittet "Spring of the Dead" i tre delar, lite småking ändå. Jag menar, What the fuck is going on!?!:




Fortsättningen får ni hitta själva..


på omlevande

astarot

Av astarot - 24 september 2010 10:56

 

Alltså jag hade kunnat skriva om det här tidigare om jag hade tyckt att det platsade på zombiebloggen. Nu tycker jag fortfarande att det inte platsar men är nåt så jävulskt förkyld och förbannad på borgarsvin och rasister att jag  inte riktigt orkar göra nåt. Därför uppdaterar jag nu med lite semizombiematerial. Sån är jag. Enda anledningen till den här posten är ju att Rob Zombie heter det han gör...


I vilket fall som helst har Robban, tackochlov, lämnat nyinspelningen av The Blob bakom sig och inriktar sig nu på tonårsskräck. Han ska nämligen regissera en film om häxorna i Salem - i modern tid. Jag tänkte mig en ny Witchfiner General eller The Devils som hade kunnat bli värsta psykotroniska terrorfilmen men verkar kanske få The Craft istället? Själva plotten med häxor som 300 år efter häxjakten i Salem återvänder för att släppa lös mörkrets makter känns väl sådär? Zombie har förstås förvånat oss förr, inte minst med den smått geniala Halloween 2. Så, vi får se vad som händer.


En sak är iallafall säker. Häxjakten på sjuka, arbetslösa och invandrare fortsätter här i zombielandet Sverige. Reinfeldts beskrivning av oss som det sovande folket börjar stämma alltbättre! Skärpning!


Här har ni förresten en låtlista för att hålla modet uppe de närmaste fyra åren. Inte heller det zombierelaterat. Vad har hänt? Håll till godo borgarbracka: Hata valresultatet 2010!


på återlevande

astarot

Av astarot - 21 september 2010 10:47

 


Efter den här enormt sorgliga valutgången var jag ju tvungen att lätta upp stämningen på närmaste biosalong (som dessutom är ett kapitalistiskt monopol, det är visst okej att privatpersoner kan tjäna pengar genom ensamrätt men staten ska inte göra det?). Jag menar hur tänker folk som vill sno från de fattiga och skrattande ge till de rika och slänga ut riktiga människor bara för att de  inte "är" fullblodsarier? Ja, jag fattar att dom är rädda genom den enormt framgångsrika propagandaapparat borgarna tillhandahåller. Managment by fear funkar ju, fråga Wesker i


Resident Evil 3D: Afterlife

Regi: Paul W.S Anderson

Medverkande: Milla Jovovich, Ali Larter, Wentworth Miller m.fl


Alice är tillbaka och det med mord i blicken. Hon söker i inledningen upp Wesker i ett tokbevakat högkvarter under jorden i Tokyo. Eftersom Alice och Wesker är högintelligenta genetiskt förbättrade varelser blir förstås kampen übermenchcrazy. Efter att Wesker och Alice brottas på ett flygplan störtar de mot en säker explositionsdöd – speciellt ödesdigert känns det eftersom Wesker injicerat lite specialgenetiskt material som fråntar Alice sina T-virusförhöjda egenskaper. Sedan går jag och klagar på att 3D:n är lite feljusterad och orsakar en mindre ”ghosting”. Det är såklart smått förödande för detaljrika effekter men funkar ändå på de stora. Men, men. Det visar sig att det inte GÅR att justera utan att tillkalla en specialist från Norge?!?! Denna digitala teknik har onekligen sina skavanker. Så, jag går lydigt tillbaka till filmen utan att be om ersättning, jag menar jag vill ju se filmen färdigt ändå... såatt. Lurad igen med andra ord.

I filmen har nästan ingenting hänt, en tid har gått och Alice lever såklart. På jakt efter överlevare beger hon sig såklart på jakt efter den mytomspunna Arcadia där mat och skydd utlovas.


Det som alltid varit problemet med Resident Evil-filmerna är att ingenting liksom är på allvar. I första filmen försökte man visserligen hålla sig ganska down to earth men det är alltid något ytligt med serien. Så också här, och kanske mer än någonsin egentligen. Efter en rätt schysst actionfylld inledning där Alice nedmonterar hela Umbrellahögkvarteret kommer en kort episod som ändå börjar kännas litegrann – hon är ensam och vet inte hur länge till hon ska orka. Men det förbyts såklart snart i mer lätthanterlig zombieaction. Och eftersom man vet vad man ska få är det ju egentligen inget fel med det. Dessutom är regnscenen i inledningen, det zombieomringade fängelset och undervattensscenerna (även om det är för få hajar) riktigt stämningsfyllda. Annars är 3D-effekterna i vissa fall apgrymma och Anderson har verkligen skojigt med mediet, som när man tror att man fått blod på glasögonen.. Men effekter gör ju inte en film, om det inte är en Fulcifilm förstås.


Sedan blir jag ändå lite störd på de där Chutulutentakelmunzombierna, oavsett om det är så i något spel eller inte. Jag tycker Resident Evil-filmerna ändå pajar zombierna genom att göra dem ologiskt springande i ena stunden för att vara konstigt avvaktande i nästa. Jag menar. Borde de inte springa fortare när de ser sitt byte än när de inte gör det isåfall? Så, det där med tentakler ur munnen pajar dem lite till. Att man sen slänger in massa referenser till spelen funkar såklart bra för fansen men jag undrar om inte den rätt snajdiga Executioner Majini känns märklig i sammanhanget eftersom den gamle yxsvingaren inte får någon introduktion överhuvudtaget. Men är man snygg så är man.

  

Nå. Som alla Resident Evil är det här tuggummipop fast på film. Man är lite besviken men samtidigt nöjd. Rätt uselt skådespeleri (han som spelar Wesker är verkligen sämst och kanske blivit castad pga av det gamla uppropet ”Save Resident Evil from Good Acting?) vägs upp av rätt schyssta effekter – och i det här grymma 3D-fallet är det mer tydligt än någonsin.  Trean är fortfarande aningen bäst tycker jag..


på återlevande!

astarot

Av astarot - 17 september 2010 11:02

 

I de flesta zombiefilmer har man mer eller mindre osannolika förklaringar till hur eller varför de odödas hjärnor på något primitivt plan fortsätter att fungera. Det verkar ju nämligen vara hjärnan som zombiens (o)själ sitter i eftersom det enda sättet att döda dem är att förstöra just...hjärnan.


Nu har äntligen Dr. Steven Schlozman, biträdande professor i psykiatri vid Harvard Medical School kartlagt zombiens hjärna. Han har till och med skrivit en fejkad "Medical Journal"-artikel med namnet Ataxic Neurodegenerative Satiety Deficiency Syndrome. Samförfattad med tre döda och en smittan människolik varelse lär kunskapsnivån vara rätt hög. Men jag undrar hur många poäng han får för den här artikeln i sitt CV. I vilket fall som helst så utkommer Dr. Schlozman i nästa år med boken The Zombie Autopsies: Secret Notebooks from the Apoclaypse som går att förbeställa på Amazon bland annat. Där kommer nog hans fynd att beskrivas ingående. Men jag kan redan nu avslöja ett par av doktorns teorier. 


Frontalloben
Denna del av hjärnan gör att vi kan tänka efter och lösa abstrakta problem. Vid odödhet avaktiveras stora delar av frontalloben och därmed dessa förmågor. Men eftersom zombier faktiskt kan både se och förnimma oss har de tillräcklig aktivitet för att medvetandet ska gå genom thalamus, där sinnesintryck bearbetas.
 

Men frontalloben kan nog förklara stora delar av varför zombien inte går att domesticera. Det är nämligen här impulskontrollen sker. Har du lust att spöa en moderat på stan är det här frontalloben ingriper och reflekterar över att det kanske inte är en så bra idé ändå. 


Amygdala och främre cingulum Cortex


Saknas en väl fungerande pannlob, som en zombie som ju drivs helt av baskänslor - som ilska - vilka vi finner i det primitiva delarna av vår hjärna, främst amygdala. På samma sätt som hos krokodilen verkar amygdala vara väl fungerande hos zombien och gör den till en mördarmaskin. Schlozman menar att det är lika stor mening att vara arg på en zombie som på en krokodil. De följer båda bara amygdalans impulser. Och eftersom frontalloben inte är där och "tänker efter före" saknas den balans däremellan som gör oss "mänskliga". Denna balans upprätthålls av främre cingulum cortex, som reglerar och dämpar retbarhet hos amygdala som den talar till frontalloben.
En zombie skulle alltså ha en dysfunktionell främre cingulum cortex, vilket gör det omöjligt att förmildra känslor av ilska. Ergo: hyperaggressivitet!

Ja, såhär fortsätter den, kartläggningen av zombiens hjärnfunktioner. Såklart är det här ett pedagogiskt grepp. För att till fullo förstå zombiehjärnan måste vi också först förstå den mänskliga. Så hör upp alla gymnasieklassare. Snart dyker den här boken upp i din läxläsarhög... rätt king, eller hur?


Man lär sig nåt nytt varje dag sägs det. Har du lärt dig nåt nytt?

på omlevande

astarot

Av astarot - 16 september 2010 10:47

 

Alltså. I Tyskland har de ju skräckkanaler på teve. Här har vi bara en sci-fi dito som visar gamla repriser av War of the Worlds. Förvisso bra men jag slår mig i backen på att de INTE pratar med sina kunder på det här sättet. Det gör crime/horror-kanalen 13:th Street. Jag ska fan skriva dit bara för att få ett brev tillbaka. För de här går tyvärr inte att köpa...


Jamen, jag menar, kolla bara på det här! Tänk er att det dimper ner ett sånt här i brevlådan.



Och när du öppnar det blir det så här tjusigt


Sedan möter du själva brevet såhär. Herrn astarot, står det när jag får det alltså..

 


Och det här då. så jävulskt king! En zombie, obekymrad och trygg...


tills du river loss hans öga. Haha...

 


Den här däremot. Hur fan ska man få dem att skicka den? Jag kanske ska be om signaturen till kanalen? reklam på CD? Vafan.. snygg ialla fall. Får man hoppas att den där sågklingan ligger kvar i CD-växlaren också...tills man trycker tillbaka den i zombiehuvudet.

 


Och så till min personliga favorit. Hade jag haft sånt här papper att pärma fast hade jag kanske skolkat mindre i högstadiet? Kanske hade tyckt att bokföring var kul... eller till och med hade hållt någon som helst ordning på mina viktiga papper. Nu ligger de huller om buller över hela huset...

 


Som sagt. De går inte att köpa utan är kanalens officiella brev-set. Alltihop designat av Jacques Pense. Kom igen nu brevbombar vi 13:th Street analogt och får tillbaka fin-fina brev att leka med...


på återlevande

astarot

Av astarot - 14 september 2010 08:17

 


När Fan blir gammal så blir han…gammal. Och kanske är det exakt vad som hänt? Med mig alltså. Fast att jämföra mig med Djävulen är väl lite förmätet. Hin Håle är ju betydligt längre än mig.


Dance of the Dead

Regi: Greg Bishop

Medverkande: Jared Kusnitz, Carissa Cabobianco, Greyson Chadwick m.fl


Det är dags för skolavslutning och den obligatoriska balen som är så viktig för amerikanska ungdomar. Nördarna som inte kan få någon att gå med blir stukade för livet. Men tamejtusan om inte alla fotbollskillar och cheerleaders kommer att tacka dem någon dag. I alla fall om de var på Skoldansen of the Dead.


Det är nämligen så att det rör på sig i stadens lilla kyrkogård – och verkar ha gjort så ett tag om man ska tro den lik(!)giltiga kyrkogårdsvaktmästaren. De flesta kidsen är redan på skolbalen men ett gäng nördar, skolans mobbare och haschrockare som såklart ändå inte skulle ha varit där, plus en vapengalen gympalärare inser att de måste stoppa zombierna. Annars är stadens framtid ett minne blott. Gore och våld utlovas.


Men vad har det här med Satan och min längd att göra? Nä, ingenting. Det var det där med ålder som var själva poängen. Kan det helt enkelt vara så att jag blivit för gammal för att uppskatta snorungar som slåss med zombier? Eller kanske är det så att användningen ..of the Dead i en titel förr i tiden alltid betydde kvalitet (ja, eller att det var Romero som regisserat) som gör förväntningarna på den här indepententrullen för höga? Eller kan det vara faktumet att Sam Raimi (i fyllan) handplockade filmen för distribution genom hans bolag "Ghost House" som gör att man förväntar sig för mycket?


Nej, det är faktiskt inget av överstående. Det hela beror helt enkelt på att man sett det här lite för många gånger, och då rätt mycket bättre. Då kommer jag framförallt att tänka på den film som Dance of the Dead nästan är som en uppföljare till, nämligen megaklassikern Return of the Living Dead men även Peter Jacksons Bad Taste och Braindead. Men jämförelsen är lite haltande och man bör tänka på Dance of the Dead som en bortskämd kusin från stan som inte vet hur man kopierar film med två videobandspelare. Rätt efter alltså.


Jag stör mig främst på hur zombierna behandlas i den här filmen. Liksom, själva anledningen till att de är ruttna i ansiktet är att de har ruttnat = varit döda ett tag. Här förvandlas man från levande till odöd och har genast ett stinkande ansikte. Ja hela kittet redo – ungefär som punxen som köpte färdigrivna braller och nitjackor på Tempo 1981. Sedan springer de i ena stunden (när de liksom sprängs upp ur kistorna är faktiskt rätt snyggt) medan de i andra stunden går väldigt långsamt. Och det är också problemet med den moderna ADHD-zombien (förutom att det skulle vara anatomiskt rätt omöjligt att springa med döda lemmar). Springande odöda köttätare skulle fan vara HELT omöjligt att överleva - alltså måste de vila till exempel om någon levande måste springa förbi och hämta en bil.


Trots det har Dance of the Dead absolut sina stunder. Främst då i nörddialogen som till exempel

- Vad är det som händer?

- Det är jordens undergång…

- Jag behöver terapi efter det här.


Kul va? Ja, ganska i alla fall. Sen var det lite skoj att zombierna faktiskt grymtar ”brraaaiins”, med tanke på hur ofta zombierna gör det så äter de förvånansvärt lite hjärna. Annars var det både löjligt men lite intressant att man kan kontrollera zombier med garagerockmusik. Det där med musik och zombier förresten. Det förtjänar en egen diskussion. Muzaken i Dawn of the Dead har ju viss inverkan på dem och i Stephen Kings ”Signal” sover de till musik… måste kolla upp…måste….ha….hjärna..


På omlevande

astarot

Presentation

Omröstning

Är deaditerna i Evil Dead-filmerna zombier?
 Jajjemensan!
 Absolut inte alls! De är ju demoner för tusan!
 Nja... jag vet inte... vad tycker du?

Fråga mig

10 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2013
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ zombiebloggen med Blogkeen
Följ zombiebloggen med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se